Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Jag har en bra relation med dem. De vet hur jag mår och hela familjen går igenom en tuff period just nu. Dock började mitt mående bli dåligt långt innan detta, men det förbättrades klappast av det som hänt nu.

Fast eftersom jag är till kurator/psykolog så pratar jag med de och sedan kan de på mina villkor meddela mina föräldrar det jag sagt och vi pratat om. Jag tycker det är svårt att prata med dem irl och se deras ledsna reaktion, därför får de säga till mina föräldrar. Men kommer de o vill prata med mig om det och ställer frågor svarar jag givetvis öppet och ärligt.

Det är dock inte enbart för att de ska meddela mina föräldrar som jag går till kurator/psykologen (två olika personer, dock har jag inte förstått skillnaden..), finns andra saker oxå. Men jag vill att de ska prata med mina föräldrar, för att jag ska slippa då jag tycker det är jobbigt att ta upp det.

Vet inte om det var detta du undrade? Men fråga mer och igen isåfall :)

För att deras reaktion blir ju lika ledsen varje gång jag säger hur det är. Liksom, de vill ju att jag ska må bra och jag anser att de ska vara delaktiga i hur jag mår för de är mina föräldrar och om de inte vet något så blir det mycket svårare för dem att ha en chans att förstå mig. Jag gillar inte att göra folk ledsna och besvikna och därför är det jobbigt att ta upp. Men som sagt, frågar de mig så säger jag absolut sanningen. Jag ljuger inte för dem, men gillar bara inte att vara den som tar upp det.

För att jag vill att de jag bryr mig om och älskar ska må bra. Gillar helt enkelt inte att se dem ledsna, för då mår de ju inte bra.

Nej. Det är jag inte. De är mina föräldrar. Jag deras barn. Men jag gillar ändå inte att se dem må dåligt, vara ledsna eller besvikna. Jag gillar ju dem och vill inte att någon jag gillar ska må dåligt, det är det väl ingen som vill? De är inte besvikna på mig direkt utan mer besvikna för att läget är som det är och som sagt, de vill inte att jag ska må dåligt. Samtidigt som jag inte vill att dem ska må dåligt.

(Orolig nattuggla) jepp. Måndag o tisdag. Så det är skönt :)

Åh, vad mysigt det låter med havet! Det är något jag saknar..! Låter mysigt med resturang också. Hoppas du har en riktigt bra tid nu med släkten och kan njuta av detta.

Hoppas du med mår ok.

Sov gott, ska oxå sova nu, snart. Eller åtminstånde försöka.

Kram ?

Svarar lite omvänt nu...

Trist att du inte har kontakt med dina föeäldrar och andra släktingar och att ni får klagomål från alla håll. Försök att tänka på att det faktiskt inte är erat fel att ödet är som det är och om ni väljer att testa ett nytt sätt för att bli gravida, så är det erat val. Åsikter om saker o ting har alla och precis som du säger, vad man än gör kommer det komma klagomål från det ena eller andra hållet. Tyvärr.

Att han inte förstår hur du egentligen mår tror jag inte är så konstigt, att sätta sig in i psykisk ohälsa - utan att själv vari där - och någon annans situation är väldigt svårt. Nästan omöjligt. Vet att det är såå lätt för mig att sitta o skriva, men ge inte upp drömmen om att bli gravida!

Tror vi är många här inne som är tankespridda, inte riktigt vet vad vi ska göra och jag tror det är normalt när man inte mår hundra.

Att han inte förstår är såklart ett problem, eftersom förståelse alltid är viktigt. Förstår att du inte vill ta mediciner, men finns det ingen hjälp eller typ rådgivning du kan gå angåendr mediciner? Det kanske finns någon medicin (jag har inte bra koll på mediciner) som inte påverkar chansen att bli gravid, men ändå kan hjälpa dig att må bättre? Usch så trist att det tagit er runt året och fortfarande ingen graviditet... men ge inte upp än! Mina föräldrar fick mig efter ca 9,5 år av barnlängtan och försök i att bli gravida. Det hela slutade med en adoption - jag är alltså adopterad.

Förstår om aborten tog hårt på dig, det är en jobbig process så det är inget konstigt att det var jobbigt. Jag gillar inte att bara prata om saker jag inte varit med om själv, men försök tänka att det som är gjort är gjort och att du gjorde abort 2010 var för att det då kändes rätt att göra aborten. Oavsett anledning till aborten du gjorde då, måste det funnits ett starkt skäl - eftersom du sa att den var sen också - och den aborten kan ju ses på olika sätt, ångra att den öht skedde, se det som ett kvitto på att du kan bli gravid och att det inte är omöjligt eller något helt annat.

Livet är inte röttvist ibland, vi alla här får kämpa på så gott det går och försöka stötta varandra så mycket vi kan.

Nu säger dock jag nattis, nattis kram på er som är vakna (om någon är vaken)!

Har säkert in massa stav- och grammatik fel. Eller är allmänt flummig och oklar.. hoppas ni kan läsa vad jag skriver iallafall!

Det kan jag. O de hjälper mig jättemycket. Men jag vill inte vara den som tar upp samtalsämnet med dem. Sedan om de frågar mig (vilket de ofta gör) så svarar jag som sagt ärligt.

Du verkar verkligen ha det mysigt! O mobilladdaren är med gissar jag? Hihi.

Jo, precis. Vill inte göra dem ledsna o besvikna, men såklart skulle mina föräldrar finnas där för mig om jag går till dem o pratar om något.

Skönt att du är vid gott mod nu iallafall!

Jo, nä inte mått så bra. Haft lite smått panik då jag inte hade wifi ända från söndag till måndag kväll. Den var trasig till vi fick det fixat (sladden till eluttaget var tvungen att bytas o innan vi hittade en här hemma..). Sedan en del ångest inför onsdag. Och blev ingen mormor, hon har sin gubbe där o jag tycker inte speciellt bra om honom så då får de umgås o jag åker en annan gång istället helt enkelt. Lite tråkigt, men.. kommer ändå bara vara sur på honom hela tiden så bättre inte va där o låta dem ha en bra tid tillsammans liksom. Annars som vanligt... eller lite mer kaosartat. Både humör och mående har gått som en bergochdahlbana de senaste dagarna, haha. Ena sekunden skit för nästa sekund toppen.

Jaja, hur som hellst. Nu ska denna lilla skiten sova.

Godnatt, hoppas ni alla mår ok!

(Eller... sova o sova? Ska lyssna på ljudbok till jag lyckas somna och kanske det blir till o kika in här om det är helt tok-omöjligt att sova)

Blir rent av ledsen av att läsa om allt du vari igenom. Att vissa ska möta så många motgångar.. gång på gång.. så orättvist!!

Vet faktiskt inte vad jag ska säga.. har svårt att hitta bra ord att formulera mig med och kunna sätta ord på det jag vill säga. Verkligen skit att du blev påtvingad din abort 2010, så ska det inte behöva vara! Och att du tvingats genomgå att bli nedtryckt av din egna familj... rent ut sagt, de borde skämmas! Fyfan, kan inte ens föreställa mig hur det är att inte ens kunna söka stöd där.

Vad bra att dina mediciner inte ska förhundra graviditet iallafall, men skit att det tagit sån här tid. Vet själv hur det är då jag väntar på något... evig väntan. Och då har jag ändå ett datum/tid när det ska ske. Fy för att inte ens veta när det kommer ske...

Skönt att din man ställer upp på annat ändå, och då har ni 5 år som gifta nästa år :D blir så glad att läsa det, hoppas det fortsätter så länge! Mina föräldrar har nyss separerat, eller ja, är mitt uppe i det. Om 3 månader ska allt va klart o huset lämnat, så då ser jag det aldrig mer igen. Iallafall inte på samma sätt - kommer ju vara en annan ägare till huset då.

Att prata om hur man mår är jobbigt, det är inte konstigt. Jag tror det är svårt för en man att förstå hur det är för en kvinna och för en kvinna att förstå hur en man känner gällande barnlösheten.