Mår ni sämst på morgonen, dagen, kvällen eller natten?

Jobbigt, usch, jag gillar heller inte när mitt humör går upp och ner hela tiden :/

Känner helt ärligt lite likadant nu

Känslan av ensamhet är nästan värst, eftersom man egentligen inte är ensam. Det kommer alltid finnas någon som känner likadant...

Äh, står helt still i hjärnan. Har inte en aning om vad jag ska skriva... skickar några digitala styrkekramar iallafall!

Tack.

Ja, det finns ju tyvärr väldigt många som mår psykiskt dåligt. En av de värsta (men också bästa) sakerna e väl att det inte syns utåt. Andra ser ju inte om/när man mår dåligt eller har så mycket ångest att det känns som att man ska falla ihop inom 0.001 sekunder. Men det kan också vara skönt, för då behöver man inte visa upp den sidan och kan dölja den.

Jag är mest inne här på kvällarna/nätterna. Då är jag som mest stressad och har som mest ångest och kan inte sova. Men imorgon är det fredag, så skönt, såfort jag kommer hem ska jag lägga mig och sova. Har sovit i snitt 2,5h/natt denna veckan. Så det är rätt segt uppe i skallen nu... ibland hatar jag mig själv för allt jag tänker och känner.

Vet du var det är som gör att du får känslan av ledsenhet och ensamhet?

Jo, nej tror aldrig jag vaknar pigg och utvilad. Har inte gjort det på vääldigt länge. Oavsett omndet är helg eller vardag.

Håller tummarna för er att det är en graviditet nu, och att det går hela vägen! Kommer inte på något vettigt att säga, just det med barnfrågan är ju ett rätt känsligt ämne, eller hur man nu ska säga..

Att inte kunna sova är ett rent helvete. Men nu är det helg och jag tänker sova när jag kan, oavsett om det är dag eller natt. Har försökt hålla dygnet lika (gå upp samma tid varje dag hela veckan) men sover inte bättre för det. Sover heller inte sämre för att jag sover oregelbundet på helgerna. Och någon gång måste jag ju sova så det blir att passa på.

Jo, är ju så att man känner hopplöshet efter upprepade missade försök. Håller tummarna nu, förhoppningsvis finns det en liten bebis där inne nu

Skönt att du kunde somna om. Jag har inte somnat innan 00.00 på jag vet inte hur länge... (eller, hade varit vaken två dygn i sträck och sen somnade jag 20.00 men vaknade 01.00 och kunde inte somna om, men bortsett från den gången) iallafall inte på flera år, inatt somnade jag 04.00.

Men får väl skylla mig själv lite oxå, läkare vill att jag ska ha sömnmedicin men jag känner mig inte redo för det. Det känns läskigt och något som inte är jag, och så vill jag inte bli beroende av något. Men snart blir det väl inget val längre, man blir ju, som du säger, tokig av att inte sova under längre perioder.

Har ändå en inre känsla av att det måste finnas något kvar att testa, alltså att det ska gå att få en normal dygnsrytm utan någon sömnmedicin, men att jag bara inte vet vad - än.

Har slut på ideer att skriva om nu, men inte slut på tankar att tänka. Tänk om de kunde ta slut samtidigt...

Jo, men ja känner lite så nu. Att det inte är något val snart för det verkar ju inte bli bättre "ac sig självt" heller. Men det känns ändå på något sätt skönt att den enda som bromsar det med medicinering är jag, för om jag skulle ändra mig så vet jag ju att jag skulle få hjälp på något sätt och inte behöva bråka med massa läkare och andra personer. Inte för att det är så lätt som jag får det att låta, men samtidigt inte så svårt som jag hört att det varit för andra..

Nej, usch vad tråkigt! hoppades ju på att det var något litet liv där inne och att mensen skulle utebli

Nej, verkligen inte bra att komma för långt ner. Men samtidigt tror jag på något sätt att man säger att det inte är så illa för att man på något sätt är lite van vid det och det är ju sällan det kommer från klar himmel. Det sker ju ofta över en period att man börjar må sämre och sämre och undertiden hinner "vänja sig" på något sätt. Konstigt dehär...

Förstår att det inte är kul att försöka om och om igen. Man tappar ju lite lusten att försöka och hopplösheten blir större och större. Vet inte om det är rätt sak att säga eller bara blir dumt... men mina föräldrar (idag skiljda) kunde inte få barn på naturlig väg, så jag och min bror är adopterade. Vet inte heller varför jag ville säga detta...

Ja, jag kan inte de reglerna med att söka hjälp angående att vilja skaffa barn. Men ett år låter väldigt länge enligt mig... visst, mycket hinner hända och det kanske till och med blir ett barn, men om inte... då måste man ju vänta ytterligare om läkarna inte direkt ser något fel man kan återgårda. Never ending story in my opinion.

Jadå, absolut :) hade definitift mått bra mycket sämre om det inte varit för min familj. Det är dock jobbigt som det är ändå...

Men om det har gått en gång tidigare är det ju imte helt kört. Även om det givetvis är skittufft när det inte går som man vill. Hoppas verkligen det blir en liten snart!

Ja, usch. Är så jäkla dålig på att ta kritik så det är inte klokt och igår var hemskt. Tar det så himla mycket personligt och har gråtit hela eftermiddagen, kvällen och tills nu pga det. Jag förstår bara inte varför men känner iallafall att självförtroendet är ju långt borta ifrån mig. Det existerar inte, vilket gör att folk har ännu lättare att ge sig på mig och allt blir bara en enda ond spiral. Nu är det givetvis på tok för mycket tankar i huvudet så det blir nog en vakennatt... orkar egentligen inte vara vaken men kan inte sova heller. Fick för en stund sen ett sms med texten "har du alltid svårt att somna?" (personen har förmodligen sett mig online på messenger, chattade med en släkting i annan världsdel) och jag blev bara jättearg... har ingen anledning att vara arg på hen men är det ändå så nu är jag arg på mig själv för att jag känner mig sjukt dum. Men men, ska släcka ner nu och sorry för allt mitt klagande...

Aha, ja 8 år sen var ju ett tag. Men jag håller tummarna för att det går vägen för er snart.

Ja, men det som stör mig mest är att andra personers liv verkar helt perfekta (sociala medier är inte verkligheten... men...) utifrån och det gör mig så arg för jag förstår ju inte hur de kan få det att se så bra ut medans jag är som en enda stor orkan.

Ja precis. Skulle behöva neutralisera flödet lite på sociala medier... och framförallt sluta låtsas att allt är så perfekt.

Idag har varit en konstig dag. Har inte gjort någonting alls. Enbart gjort det viktigaste och funderar på att lägga mig för natten nu. Har sovit 2-3 timmar/natt de senaste jag vet inte hur länge (de dagar jag har alsrm) så just nu vill jag bara... sova. Det känns som att jag äntligen kan släppa en liten bit av stressen och nu känns det som att jag skulle kunna somna stående.

Ja, precis.

Undrar hur framtiden kommer bli... psykisk ohälsa enligt många undersökningar ökar ju. Det kommer inte finnas en enda "frisk" person snart om det fortsätter såhär...

Usch, att behöva brottas med sig själv och sina egna känslor och problem är nog det värsta som finns...

Ja verkligen ett stort problem... jag hoppas det blir bättre för det kan inte fortsätta såhär. Det är hemskt hur världen ser ut idag..

Ja, förändringar sker hela tiden me det hade varit bättre om de varit till det bättre, och inte sämre...