Vi som blivit gravida efter IVF
Ja igår började jag kolla datum då det eventuellt blir snitt ändå (se novellen jag skrev till akira ovan haha). Så jag fick ett lyckorus igår som håller i sig då jag inser att vi pratar dagar och få veckor och inte månader tills det att han är här!!! Lilla goa bebis:) Längtar såå mycket efter att ligga och gosa och amma. Amningen med min tjej tog slut så plötsligt att jag sörjde den länge... Hoppas det går bra även denna gång...
jag har haft mkt sammandragningar senaste dagarna - igår låg jag flera timmar med sammandragningar var 7-20 min i soffan - men ändå var tappen inte påverkad! så jag blev grymt lättad och glad när jag fick se det. gick därifrån på små rosa moln :) Vikten var 2160 gram (give or take) så hon är väl någon vecka större än 'normalt' här - men verkar inte vara gigantisk heller hehe!
ja jag läste om ditt läkarbesök ovan, klart de borde boka in ett KS till dig - säg till dem att du är orolig - de kan ju inte vänta till du får värkar med att ta ett beslut tycker man. hoppas du får din tid med förlossningen ASAP så du får klarhet
jobbigt att gå från ett läkarbesök o känna sig mer orolig än när man kom. men det kommer gå bra för dig, de vet ju vad de gör - är bara lite dåliga på att ge tydliga besked kan man tycka!
ja nu är det inte länge kvar - härligt att du gillade amningen! ska bli spännande att se hur hela den delen går för mig, blir ju otroligt mkt grejer som är 'första gången' för oss. kärleken för det här lilla underverket är ju obeskrivlig redan innan man träffat dem, hur ska det gå sen då liksom kändes overkligt idag när jag gick förbi en helkropsspegel hos gyn och liksom - men shit där är ju kag med stor mage! hur gick det till ???!!! hehehe!
jag har en av mina närmsta vänner som blev gravid i höstas också men fick MF i v 8, sedan blev hon gravid direkt igen och det visade sig på KUB att det var DS så de gick igenom en tuff period. Nu känner jag att hon inte hör av sig alls till mig längre och jag tycker det känns så tråkigt. jag förstår såklart att hon inte vill höra en massa om min graviditet (jag är ju inte helt okänslig - skulle ju aldrig själv säga något om hon inte frågar hur det går) men det känns som att distansen helt plötlsigt är jättestor mellan oss. jag får ju bara låta det vara och vill inte pusha genom att höra av mig - men hon vet ju inte heller hur många år vi försökt bli gravida och att detta är en liten mirakelbebis.
synd att det ska bli så i alla fall