Vi som blivit gravida efter IVF

Jag tycker ditt sätt är rätt. Jag kör på samma. Skulle jag göra något jag vanligtvis inte brukar och "kan" t.ex. klippa gräs (bor på landet med enorm gräsmatta om man jämför med ett radhus) så skulle jag göra så gott jag kan och bli sur om mannen sen säger/kommenterar/frågar varför gjorde du så och inte sådär? Blir bättre om du börjat i den änden och sen gjort si så där osv. 
Då är det inte så kul att "hjälpa till" eller underlätta. Därför tänker jag att han inte vill höra samma sak. Det är bara när han ska påbörja något t.ex. putsa fönster och jag märker att han har noll koll och tänker göra på ett väldigt ineffektivt sätt som jag kan upplysa honom om hur jag brukar göra. 
Ibland frågar jag innan han ska göra något om han vill veta hur jag brukar göra och varför.
Man vill ju inte förstöra stämningen i onödan. Men i morse skulle han iväg med lillebror och ha med ersättning. Jag brukar koka upp vatten, kyla av till lagom temperatur, hälla upp i en termos, ta med småbrukare med uppmätt pulver och en nappflaska.
Så när jag upptäcker att han hällt upp kokande vatten i termosen och ska ta med måste jag ju fråga hur han tänkt. 
Jag tänkte ta med en termos med kallvatten också och sen en termometer och på något sätt kyla ner det.
Här tänkte jag väldigt mycket men sa bar att jag kyler av vattnet medan du kan byta blöja och klä på er, så har du lagom temperatur i termosen och det är bara att hälla upp i flaskan sen. 

Inalina skrev 2020-10-05 10:11:36 följande:

Hej! Ajdå din stackare, jag avundas inte ditt mående. Häftigt med syskon dock på naturlig väg  Min lilla föddes 19 maj :)
Vi vill gärna försöka få ett syskon men precis som vi befarade så är nu Tjeckien på 'svarta listan' här i Schweiz så man får inte åka dit och komma tillbaka utan att sitta i karantän i 10 dagar och det kan jag inte får då får jag inte lämna lillan på dagis etc etc. jag hade tänkt sätta igång egentligen denna cykeln för 10 dagar sedan men precis innan så hamnade Tjeckien på listan så nu får vi skjuta på det i obestämt tid. Jag är nog 100% säker på att vi inte kan bli gravida spontant, trots ägglossning varje månad, men tror att båda äggledarna är trasiga (vet att i alla fall en är det) så vi får snällt vänta.. men känner ingen panik över det utan det får bli när det går att flyga igen

Har ni gjort tidigt uktraljud denna gången med?

Är det någon i den här tråden som tycker det är 'annorlunda' att vara gravid med andra barnet? är man mindre orolig etc? 

Kram på er och hoppas att ni som mår dåligt får all hjälp ni kan få för att må bättre

För mig var det stör skillnad Lillebror som är 1.5år (född i maj som nästan alla andra i tråden )

Inte bara det att antalet barn skiljde sig åt, utan för att jag lyssnade mindre på alla andra. Första graviditeten var skitjobbig och jag visste ju inget. Så man lyssnade och oroade sig mer. Andra graviditeten då visste jag mer och kände mig mer trygg och avslappnad och jag läste på mer. Vården blev lättare för jag fick havandeskapsförgiftning båda gångerna. Första gången fick jag slåss för det, jag hade alla symptom (utom protein i urinen för det ville de inte kolla) men fick höra att det inte var förgiftningen. Höll på att dö den gången för det gick lite långt kan man säga. Andra gången då kände jag till symptomen och hade ju redan en havandeskapsförgiftning i bagaget och då fick jag diagnosen och hjälp snabbare. 

Inalina skrev 2020-11-03 09:09:58 följande:

jag kan tänka mig att det är stor skillnad, nu känns det ju som att man kan ALLT som har med bebisar att göra :) haha! jag skulle nog också vara mkt lugnare till nästa bebis (om det blir någon) det är lite det man vill uppleva känner jag också, att allt inte måste vara 'första gången' utan att man faktiskt får känna sig lite varm i kläderna sen är det väl måendet jag inte skulle se fram emot.. men där finns det väl en liten chans att man faktiskt skulle kunna må anorlunda andra gången..

oj havandeskapsförgiftning låter jättetufft!!! och väldigt märkligt att de inte kollade urinen på dig?? Här i Schweiz gör man alltid urinprov när man går på koll (vilket är ungefär en gång i månaden) så de kan utesluta något sånt. Urinprov är ju liksom det enklaste man kan göra?? Gick du ändå tiden ut med båda barnen?
 
hur gammal är ditt första barn?

Med första graviditeten har man/jag inte så mycket annat att göra än att gå helt in i graviditeten. Med andra graviditeten så har man fullt upp med barn och för mig även skola, för jag gick en utbildning under andra graviditeten och sen jobb direkt efter så ingen föräldraledighet för någon av oss. Det är konstigt här i Sverige kan jag säga, inte många som riktigt fattar tror jag

Första gången så hade jag en barnmorska som jag hoppas inte jobbar kvar (antingen frivilligt eller ofrivilligt) andra gången fick jag en alldeles underbar barnmorska som gjorde stor skillnad =)
Första gången BM hon var sjuk och vabbade mycket, så ibland blev träffarna inställda eller flyttade eller så fick jag träffa en vikarie. Men sista gången minns jag så tydligt, än idag. Ingen trodde på mig att jag var förgiftad första gången och till slut orkar man inte kämpa, inte ens min man trodde mig. Han resonerade som så att det är bara x% som blir förgiftade och det är inte många så varför skulle du när bm säger att blablabla.

Jag var där på besök på förmiddagen mådde skit och sa det men hon viftade bort det. När jag sa att jag hade alla tecken utom proteinet för hon inte kollat, svarade hon att det är ingen panik vi gör det nästa gång om två veckor.
4tim senare börjar jag kräkas, hade inte mamma ringt på kvällen och tvingat mig att ringa förlossningen hade jag inte gjort det. Blev iaf tvungen att åka in och inlagd och de tog prover och gav mig medicin etc, men säger egentligen inget när jag frågar om läget och sådär. 
1,5 dygn senare säger en läkare som säger rakt ut att imorgon föder du barn på ett eller annat sätt annars kommer du inte överleva. Det var så skönt att höra, klara besked och det fanns en tydlig plan.
Svensk sjukvård sommaren 2015, så storasyster är drygt 5år och Lillebror drygt 1år och de gillar varandra oftast