Vi som blivit gravida efter IVF

Vi har precis köpt vagn. Hade näst intill bestämt oss för en bugaboo fox eftersom det är en av de lättaste vagnarna. Jag har opererat ryggen och Emmaljunga var alldeles för tung att både köra och lyfta för mig. Men så blev det en uppababy vista tillslut. Extremt lättkörd och med mer än dubbelt så stor varukorg under vagnen. Bra tänker jag när man ska hå o handla. De flesta tar kring 5 kg men den tål drygt 13 kg. Dessutom går den att göra till syskonvagnom man skulle vilja. Men det som avgjorde det jämfört med foxen är att barnet kommer upp mycket högre. Dvs lättare för mig stt plocka i och ur vagnen.

De flesta av er har ju kommit längre i graviditeten än jag. Är i v 18 idag. Är det någon här som mådde illa längre än de vanliga 12 veckorna men som det gått över för nu? Jag tycker att jag mår sämre och sämre igen och kräks varje dag. Dessutom galet trött, sover 12-16 timmar om dagen men känner mig ändå som en vandrande zombie. Önskar så att det går över snart så jag kan njuta av att vara gravid. Så svårt att sköta jobbet också när man mår så illa och är så trött. Ska ta upp det med min barnmorska men det är ju inte förän i v 25 som jag får träffa henne.

Min allra bästa vän berätta igår att hon precis plussat med sitt tredje barn. Blev så glad att vi kommer vara mammalediga tillsammans. Om allt går bra. Men tänkte sen på att hade jag inte varit gravid själv nu hade jag nog varit helt förstörd. Då hade hon alltså fått tre graviditeter under tiden som jag å min kille försökt. Har alltid fått så dåligt samvete att jag inte kunnat glädjas på samma sätt när man försökte själv. Jag drog mig undan ganska mycket å grät mycket. Det känns så skönt att kunna glädjas med henne nu på riktigt. Om ni förståe vad jag menar.

Anina. Jag har varit intresserad av britax också. Men har inte testat å köra nån av dom. Vad var det med britax smile som ni gillade? :)

Ja det där med andningslarm vore ju nåt. Känner mig jättenojig över plötslig spädbarnsdöd å så. Hur ska man bädda ner dom i sängen, tänk om täcket täcker hennes ansikte å hon inte kan andas? Typ såna tankar.. livrädd :p

På tal om barnvagnar, igår var vi i affären och kollade. =) Våra favoriter blev Emmaljunga Viking och Britax Smile 2. De är lite billigare, ca 7000 och 8000. Och så var de små och nätta. Jag kör en sedan så vi behöver kunna få in den där. Och pga min fibromyalgi så behöver den vara ganska lätt, vilket jag iofs tror de flesta är nu för tiden. Det lutar nog åt en Britax faktiskt. Jag gillade utseendet på Emmaljungan bättre, men det är bättre förvaring på Britax. Gubben gillade Britax bäst. Vi kommer köpa i butik istället för att beställa på nätet, då man kan lägga undan den där tills förlossningen för en avgift på 500 kr, just ifall nånting fruktansvärt händer. 

Kollade lite på vagga och säng igår. Vår plan är väl att köpa en liten vagga att ha i sovrummet första tiden, och sedan en spjälsäng i lillans rum. Vaggorna är så låga på sidorna bara. Vet ni när bebisen börjar kunna ta sig ut själv? 3 månader?
Jag kommer vara sååå nojig. Så jag tänker även köpa ett andningslarm, sambon bara suckar. Men om det gör mig lugnare så är det ju bra. Och känns skönt för bebisens skull också.
Är det fler här som har tänkt köpa det?

Nu ni tjejer verkar det faktiskt hända något. Värkarna har satt igång. Än så länge förvärkar (tror jag i alla fall) men de kommer allt tätare och börjar bli kraftigare. Pratat med förlossningen som tyckte allt lät normalt och att jag får stanna hemma så länge jag känner att det går och ringa tillbaka om något ändras eller om det känns som det är dags att komma in. Lite segt att man inte sovit på många timmar nu. Mannen försöker sova lite i alla fall, men hans puls gick upp en aning så oklart om han lyckas somna :p ska snart ta en dusch här tänkte jag så får vi se hur det går...

Men det är verkligen svårt att veta hur saker ska kännas och vad som är vad när man aldrig gjort det här förr. Visst, alla säger att man märker när det övergår till förlossningsvärkar, men tycker ändå det känns svårt. Var (är) ju knappt säker på att detta var förvärkar.

Nu är han här. Ja, det blev en pojk, precis som vi gissat. Värkarna började vid midnatt och runt 4 på morgonen gick vattnet. Vi åkte in och det kändes som det skulle gå fort för värkarna ökade snabbt. Fick morfin för att kunna sova lite när vi kom in, men efter nån minut bara så fanns det inte en chans till sömn. Då fick vi en ett förlossningsrum. Efter att ha kämpat med lustgas så fick jag tillslut epidural. Hade inte bestämt något innan så valde det där och då. och tjejer, försök inte vara starka. Epiduralen räddade verkligen mig. Så är det för mycket, ta den hjälp ni kan få. Kunde kombinera med lustgas och slumra mig igenom att öppna mig från 4 cm till 9 cm. Det gick relativt fort. Därefter tog den sista cm lååång tid. När jag tyckte det kändes som det snart var klart var det flera timmar kvar.

Strax efter tio igårkväll kom han tillslut ut och det var en stor gosse på 55 cm och 4200. Jag själv är väldigt liten så det var ju lite chockartat, trots att vi misstänkt ganska stor bebis.

Hade lite problem att få ut moderkakan för navelsträngen gick sönder när han kom ut. Så fick kämpa en del med det efteråt, men till slut gick det. Skönt det för hade vi inte lyckats då hade det blivit operation.

Nu väntar jag på frukost. Har sovit sådär inatt. Trött som bara den, men har mått ganska illa så vaknat av att jag håller på att kräkas. Nu är jag dessutom vrålhungrig och en halvtimma kvar till frukost.

Vårt mirakel sover bredvid oss. Mannen fick sova över och om en stund skulle det vara lite rond tydligen.

Tjejer, jag vet hur mycket blod, svett och tårar vi fått gå igenom för att få vår största dröm att gå i uppfyllelse. Det är värt varenda sekund av det. Under förlossningens värsta skede fick jag sånt glädjefnatt att vi äntligen snart (trodde jag) var i hamn. När han kom upp i famnen var alla jobbiga dagar, alla tårar och alla misslyckanden som bortblåsta. De har ju lett oss till just den här lille krabaten. (och ja, glädjefnattet gick över för det var inte superskönt, haha)

Önskar verkligen det går bra för er alla!

Nu har vi en utmaning i att komma på ett namn. Vi har ju haft svårt med pojknamn, men hade ändå ett vi tänkt på lite mer. Men vi är nog överens om att det inte passade på vår älskade unge.