Vi som blivit gravida efter IVF

Ok, skönt att höra att fler har haft väldigt många- och du gick väl tiden ut? jag fick göra ett ctg och under de 20 min kom endast en sammandragning så det var ändå ok. Tror jag fick lite ro i själen ändå nu efter läkarbesöket då de även kollade cervix som var lång och stängd så ingen fara där!

ja alltså gå i en uppförsbacke eller liknande är ju som att bestiga mount everest nuförtiden!! läkaren sa att bebisen är ingen liten krabat utan kommer väga ungefär 4 kg om hon kommer när hon ska och fortsätter på sin kurva. ingen överraskning där direkt. 

Hur mår din lille guldklimp? :) och hur har du själv återhämtat dig?

Oj ja de sista veckorna tänkte jag hålla mig mest hemma kan inte föreställa mig hur det är att behöva hoppa på tåget/bussen varje dag när man känner att babyn kan komma närsomhelst! men allt går ju - bra du fick en liten sjukskrivning i alla fall, ditt jobb är ju svårt att sköta hemifrån...

för varje vecka som går känner jag mig tacksam att bebisen har det bra där inne och inte vill komma ut - det har ju vart största fasan hittills. men kan tänka mig att man 'i slutet' bara vill träffa den lilla och framförallt slippa gå runt som flodhäst!

Hon låg med huvudet neråt igår och jag har känt sparkar/boxar på samma ställe nu i en vecka. dock sa läkaren att hon har rätt mkt plats och fostervatten så hon skulle kunna vända sig fortfarande. (hoppas inte ;))

När fixerade sig din bebis? (om du nu vet..)

jag har svårt att tro att de skulle låta mig gå över tiden särskilt mkt här eftersom de är lite kinkiga med att folk ska få för stora bebisar - men men vi får väl se...

Vi har dessvärre inte det, trots många befruktade båda våra försök. Verkar som de inte klarar sig utanför kroppen. Andra försöket gjorde vi tidig insättning just för att vi inte fått något till frysen vid första försöket trots alla ägg. Det var ett bra drag visade det sig :) hur ser det ut för er?

Jag vill hinna återhämta mig ordentligt fysiskt och denna gången kanske vara i lite bättre form innan (kondition och styrka). Eftersom jag hade så mycket problem med foglossning var jag ju orörlig från vecka 20 ungefär. Från vecka 10 hade jag rejält ont, men kunde åtminstone gå lite. Det tog ju extremt på det lilla jag hade innan så tänker att det kan vara bra att ha mer att ta av. Får jag samma besvär lär väl det inte bli lättare under graviditeten, men kanske efter.

Så jag tänker att det borde gå ett år, men kanske inte längre. Sen är det ju dessutom så att vi kan ju inte ta för givet att det ens kommer gå och man måste ju ställa in sig på att det kan ta tid att lyckas. Och man blir ju samtidigt äldre, vilket inte gör saker lättare. Så det är ytterligare skäl till att jag inte vill vänta för länge. Å andra sidan är det tufft med två småttingar samtidigt. Men beror ju också på hur jobbigt eller lätt barn man har och får. Men det är ju svårt att veta innan.. Hur tänker ni andra om det här?

Och hur tänker ni som har fått till frysen kring hur ni känner om ni känner er "nöjda" med antal barn, men har kvar i frysen? Där känner jag att det varit svårt att inte använda dem och "nöja sig".

Men på tal om fler barn så kan det vara så att min mens redan kommit igång. Mitt avslag slutade för typ två veckor sedan, men igår började jag blöda igen. Väldigt lite än så länge och känns inte helt som mens. Har försökt läsa lite och verkar som det kan hända att det kommer lite mer avslag såhär, men verkar ovanligt och har inte hittat någon "vetenskaplig" info. Samtidigt är det väldigt ovanligt att få mens så här snabbt, särskilt eftersom jag helammar.

Ska på efterkontroll nästa vecka så får se vad barnmorskan säger då...

Hade ju sett fram emot att slippa mensen ett par månader till eftersom jag brukar ha ganska jobbig mens. Blöder mycket och har rejält ont och sen brukar min huvudvärk slå till då...

Ja du får ju en extra grej som spelar in i och med det. Men det är ju egentligen dumt att "oroa" sig i onödan utan ta det när det kommer.

Sååå tråkigt att inte få slippa mensen längre. Jag är dock inte helt säker på att det är mens ännu för blöder väldigt lite och känns inte som mens. Får se helt enkelt. Om mensen blir så här behändig i framtiden är jag dock överlycklig :p

Hur går det för dig nu då? Och hur mår lilla guldklimpen?

Hej alla!! En liten update, idag kom lillebror med akut snitt i v 37+4. Bastant kille på 3100 Kg och 52 lång!! Allt har gått super och jag är så imponerad av alla läkare, barnmorskor sköterskor mm! De gjorde verkligen allt till en superfin upplevelse! Vi alla mår super och kan inte förstå att han är här!!:))

hur mycket rör sig din bebis dessa dagar? jag tycker min rör sig MER typ nu i v 38 - eller så känns det bara så mkt då hon är stor... jag trodde bebisen skulle bli lugnare ju närmare bf man kom - så att hon skulle fixera sig liksom. 

förhoppningsvis har du massa energi till födseln i alla fall när du känner dig pigg! jag är tvärtom sjukt trött hela tiden, och ganska obekväm då jag tycker det är jobbigt att både sitta och ligga nuförtiden. hon blir liksom hoptryckt när jag sitter i min älskade fåtölj känns det som.. 

kram!!

Så roligt att höra att allt går bra, även om det är lite jobbigt ibland. Men det är som du säger, något nytt händer och allt det jobbiga försvinner.

Imorgon är det ett år sedan vi fick plus på stickan. Vårt första och det känns som igår. Kommer aldrig glömma den känslan...

Nu är han 3.5 månader. Det är galet!

Låter fint med en tradition för att fira en sån sak!

Hos oss går det mesta bra. Just nu har det varit en lite gnälligare period. Inte så jättefarligt. Vi är dessutom ovana eftersom han så sällan gnäller. Så får påminna mig själv om att det inte är så hemskt.

Däremot är nätterna lite jobbigare. Han har sovit bra sen han var nån vecka bara. Vi har till och med haft nätter där han sovit typ 7 timmar på raken. Oftast har han vaknat en gång på natten och sen ätit på morgonen igen för att sedan somna om. Nu vaknar han som vanligt på natten, men efter det snurrar han runt som en tok och sprattlar massor. Han sover, men jag kan inte sova när han väsnas så. Sen vaknar han ytterligare en gång på natten och sen vill han äta två gånger på morgonen. Tänker att det är en övergångsperiod, men vill ju inte vänja honom vid att vakna oftare.

Inatt bytte vi dock hans bedside crib mot hans riktiga spjälsäng. Han är ju väldigt stor så han hade nästan vuxit ur det och tänker att han kanske sover bättre i den stora sängen plus att det kanske inte låter lika mycket när han bökar runt. Första natten gick bra. Lite jobbigt att behöva lyfta ur honom då han väger så mycket, men är nog värt det i slutändan. Lite spännande var dock att när han vaknade inatt försökte han under en lång stund att vända sig på mage. Han lyckades inte helt, men inte långt kvar så sker nog vilken dag som helst.

Vi lämnade faktiskt bort honom för första gången idag. Vi skulle på HLR utbildning så mina föräldrar hade honom i drygt tre timmar. Det var jobbigt att vara ifrån honom, men gick bra. Hade pumpat. Har bara testat flaskan en gång innan så var osäker på hur det skulle gå. Första gången de försökte blev han bara ledsen. Andra gången gick bättre. Så det var skönt. Dock fick han inte i sig tillräckligt så han hade lite svårt att ta bröstet efteråt för han blev så ivrig.

Det var första gången jag var ifrån honom så länge och det var tufft för mig. Men så otroligt härligt när han skrattade av glädje när han insåg att jag var tillbaka. Han klamrade sig fast vid mig och det var så skönt att få hålla honom igen.

Tack =) nej då jag är glad att hon rör sig - själv känner man ju sig mer stressad när man rör sig så mkt men skönt om bebisen är mindre stressad när hon håller på med sina kickboxing-fighter...

svårt att förstå att man kommit hit nu, har inga besök hos läkare/bm förrän bf veckan nu den 20 maj! har slutat med all min medicin nu och har ju väldigt mkt sammandragningar men inte som gör särskilt ont ännu. ska bli spännande att träffa henne och att gå igenom en förlossning.

Idag ska jag på en gravidmassage!! =)

tänk att din bebis redan blivit så stor  läste att du hade lämnat från dig honom nu några timmar för första gången, starkt jobbat och förstår att det var ett kärt återseende. har svårt att föreställa mig det där själv, vi sk aju som sagt vara i sverige 1 mån när hon förmodligen är mellan 2-3 mån i sommar och jag vet inte om svärmor förväntar sig att hon ska bli lämnad ensam med bebisen nägra timmar men det kanske hon inte gör när jag ammar.. jaja vi måste få göra vad som känns rätt för oss i alla fall, har börjat känna mig nervös och orolig över hygienen omkring bebisen med folk som ej tvättar händer etc, måste ha en plan för hur jag ska förbereda folk innan vi gör entré känner jag, börjat noja mig väldigt mkt för att folk ska pussas och ta på henne med baciller  ska försöka prata med mannen om det där, kanske kan det hjälpa.

Kram!!

åh så kul att höra från dig! tänk att det gått 4 mån sen lillen kom - helt overkligt! skönt att höra att han var aktiv hela tiden innan förlossningen och att det var ett gott tecken :)

ja vi är ju rätt många som ska få bebis nu i princip inom en månad, jag hoppas de andra tjejerna postar här med när det är dags

jobbigt att han inte tar flaskan men skönt att du kan amma även om han bråkar lite ibland ;) blir han ledsen när han inte kan ta bröstet eller bara lite ointresserad? kan tro att det händer väldigt mkt nu i den där åldern!! kör du sittdelen eller liggdelen i vagnen? häftigt med årsdagen!!är väldigt imponerad av dig som tar hand om en bebis själv

åh så kul att höra från dig! tänk att det gått 4 mån sen lillen kom - helt overkligt! skönt att höra att han var aktiv hela tiden innan förlossningen och att det var ett gott tecken :)

ja vi är ju rätt många som ska få bebis nu i princip inom en månad, jag hoppas de andra tjejerna postar här med när det är dags

jobbigt att han inte tar flaskan men skönt att du kan amma även om han bråkar lite ibland ;) blir han ledsen när han inte kan ta bröstet eller bara lite ointresserad? kan tro att det händer väldigt mkt nu i den där åldern!! kör du sittdelen eller liggdelen i vagnen? häftigt med årsdagen!!är väldigt imponerad av dig som tar hand om en bebis själv

I lördags valde vår lilla flicka att komma ut i vecka 37+2 med räserfart. Låg och kollade lets dance fredag kväll och kände inget. Två timmar senare hade jag panikvärkar (6 på 10 min) åkte direkt in och öppnade mig 10 cm på 3 timmar och ut kom hon tidigt lördag morgon. Är lite chockad men så lycklig. Kom hem precis men ska dit imorgon igen då hon har lite gulsot :) tänk vad man längtat efter detta. Det är magiskt

Hej.

I onsdags morse 03:46 kom vår lilla tjej Amelia till världen efter en hemsk förlossning. bf+11. 2855 gram och 47 cm. :)

I måndags åkte vi in för igångsättning. 8 timmar senare gick vattnet och värkarna startade. Ytterligare 34 timmar senare var hon ute med hjälp av sugklocka.

3-4 gånger under förlossningen gick hennes hjärtslag ner (långt innan jag var öppen nog för att föda ut henne). Vid ett tillfälle låg det på 5-25 slag per minut. De var inne två gånger och tog prov från hennes huvud för att kolla hennes syresättning.

Jag fick feber som steg trots tabletter. Fick även antibiotika eftersom det tog sån tid från vattenavgång. Kunde inte kissa själv pga epiduralen så de fick tömma mig och det var massor av blod i urinen.

Strax innan 03 sa jag att jag orkade inte mer, värkarna var så starka och täta. Bm var hård innan dess, sa till mig att sluta gråta, att man gråter inte under en förlossning. Tog inte heller min emetofobi på allvar.

Bm frågade om jag ville snitta, hon såg att jag var väldigt svag då, och vi tog beslutet stt göra det. Läkaren kom och sa att det var för stor risk när hennes huvud låg så långt ner i bäckengången. Istället ökade han värkarna med dropp och tog sen ut henne med hjälp sv sugklocka 45 min senare.

Fick henne på bröstet, ganska blå och bm masserade ryggen. Sedan fick hon ut på neo och andas i mask medan de tog ut moderkakan och sydde ihop mig. Fick en grad 2 bristning (4 stygn) och en ytlig (3 stygn).

Sen kom sambon in med en perfekt liten flicka. :)

Har redan fått prata med en kurator om förlossningen och ska fortsätta med det.

Idag har vi fått komma hem efter att ha sett hennes vikt vända från 2665 till 2685 senaste dagarna. :)

Hej på er!!! I lördags natt den 19 maj kl 00:22 (dvs 22 min in på söndagen ;)) kom vår lilla älskling till världen!

Hon är helt perfekt och så mkt kärlek vi känner trodde vi inte var möjligt. Vaknade av att jag hade samandragningar med 4 min mellanrum kl 08, men inga riktiga värkar (och har ju haft så mkt sd så visste inte om det var på riktigt eller inte..) 

kl 11 började det göra ont och kl 13 åkte vi in till förlossningen. Kl 15 gick vattnet och sen var det otroligt intensivt värkarbete och jag fick lite lustgas som skulle ta udden av dem men den mådde jag mest illa av. slutade med att vi skippade all typ av smärtlinding och försökte fokusera på andning etc (lättare sagt än gjort!!!!!

Vid 21 började krystningsfasen som tog väldigt lång tid och till slut var jag så färdig (efter 3 timmars krystning) så till slut sa de att antningen fick vi köra sugklocka eller lägga ett litet snitt så hon kunde komma ut. jag sa att jag ville bara få ut henne så de klippte lite och ut kom världens mest perfekta bebis. 

Vi är så fantastiskt lyckliga och glada att allt gått bra. Hon hade ganska höga bilirubinvärden (gulsot) så har vart fram och tillbaka för provtagning i veckan vilket vart stressande men hon mår bra nu och vi har fått all clear =)

Är fortfarande helt överväldigad och så otroligt kär i vår lilla älskling, och mannen är som förbytt - en vanligtvis väldigt rastlös person kan helt plötsligt sitta och gosa och titta på henne timmar i sträck. 

nu försöker vi lära känna varann och lära oss lite tricks för att kunna sova om nätterna haha! Kram på er alla - och ni som väntar på era bebisar - det finns inget större eller mer fantastiskt ni har framför er

Såg en artikel i SvD tidigare idag som gjorde mig så sjukt nojig! www.svd.se/ivf-kopplat-till-livshotande-hjartsvikt

Ja, det är sant, finns ju säkert massa andra grejer som är större risk. Jo, haha, lite lugnande faktiskt...;) Jag tycker också rubriksättningen var sjukt alarmerande! Men det värsta var ju ändå att de nämnde att symtomen man skulle hålla koll på var vanliga graviditessymtom. Jag har ju alla redan liksom. Är ju en omöjlighet att urskilja.

tack snälla!

ja det var en utmaning - dock tyckte jag nog att smärtan vid öppningsfasen var värre - kanske kände jag att krystar jag så kommer hon snart.. ja men tjena.. tydligen inte ;) men är tacksam att allt gått bra och lillan mår bra  hur mår din lille guldklimp? 

skönt att höra att du läkt fint - jag har ganska ont och känner mig tung neråt - borde ligga ner mera men hur lätt är det... 

Kram!

ja hon äter väldigt mkt nu och jag ger lite ersättning så nu tror jag hon gått uppå! bm kommer i morgon och kollar hennes vikt!!

det går bra tycker jag - haft mina första dagar själv med henne. igår natt sov hon som en ängel och i natt ville hon bara ligga på mig så då fick jag ingen sömn istället. vet inte om det finns några tricks att få dem att sova i sin egen babynest/säng just nu känns det omöjligt här.. har fått nackspärr efter nattens bravader också :/  men hon är underbar och på dagarna skärper hon till sig och sover mer... men då har jag svårt att komma till ro - de renoverar huset bredvid här så det låter som att det faller bomber utanför ungefär- haft värsta värmeböljan med 32 gr varmt en vecka också och vill gärna skaffa lite korsdrag då - måste nog köpa ordentliga öronproppar...

när tänkte du gå på föräldraledighet? ajälv lever jag på kaffe o dextrosol nuförtide ;) vill tipsa om att packa ner dextrosol i bb-väskan - det var det enda jag kunde få i mig på 12 timmar med värkar! och sen köpte jag såna där vitamin well flaskor -  de gjorde susen! och glöm inte sugrör så din man kan hålla flaskan!!!!

Kram =)