Jilka

Äldre 3 Nov 23:46

3525 svar

Vi som blivit gravida efter IVF

Seb81 skrev 2018-11-03 16:20:55 följande:

Jag blir bara mer och mer nojjig över denna graviditet. Jag pallar fan knte av detta psykiskt. Jag mår skit rent ut av.

Jag gjorde nipt test i v 10+0..... ivrig som jag är. Men de sa att från v 10+0 ska det inte vara några problem. Först fick jag ett Mail i förrgår att det blev misslyckat. Nu fick jag ett Mail om att det förmodligen misslyckas igen pga av för lite dna i mitt blod från fostret. Ja.... så nu sitter jag här, tänker att myran inte levde då och att det är därför. Att myran är död & jag sitter här med en växande mage med ett dött foster i mig. Men de sa att det kan ha varit för tidigt men att det egentligen ska gå att ta det i v 10+0. Vi såg ju myran på vul i v 9+2. Då var allt bra.... alltså vad fan ska jag göra? Jag går under snart. Jag har kub den 13/11 och jag orkar fan inte vänta.... vad ska jag göra????? Jag får panik. Min sambo säger akuten nu men det känns inte ok att åka in och kolla det där nu.... finns dom som verkligen behöver akut vård. Får väl ringa bm på måndag. Börjar min praktik på måndag oxå, jag orkar inte. Jag orkar fan inte med det...... vara social och tänka på allt. Fan... orkar inte må såhär!!!!!!!!! Den eviga ORO, tvi på den.

Hej!

Jag har bara passivt följt denna tråden men känner igen flera av er från ivf-tråden under "svårt att få barn". Jag är glad att se er här :) Jag är gravid i v. 29 nu efter Ivf. Jag fick förhöjd risk på kub (1:88) och fick därför göra NIPT, och fick två inkonklusiva svar. Efter det första trodde de att det bara var för tidigt, men det andra tog jag dock i v. 15 och inte heller där fick jag svar. Enligt läkaren var det extremt ovanligt, men hände ibland. Jag vågar ju inte säga för mycket men än så länge verkar allt bra. Jag fick göra ett extra ultraljud med läkare som undersökte exakt allt, för att jag inte ville göra mkp. Ville mest utesluta trisomi 13 och 18, och de brukar man kunna se på ultraljud i den veckan jag var i då (v 18 eller så). Allt såg helt normalt ut, och jag har iallafall i stunden en sprattlande liten krabat i magen. Så det kan mycket väl vara så att du gjorde NIPT för tidigt, eller så är du som jag, och har bara lite fosterdna i blodet. Förstår dock ångesten och stressen. Den levde jag också med, och jag avskyr att behöva känna mig som den som "drabbas" och är den där promillen. Sök stöd, kanske hos kurator? Prata med Bm. Jag tänker att det förmodligen bara ger dig en tillfällig känsla av trygghet om du åker in för att kolla en gång till (även om den kanske är nog så värdefull), men kanske kan behövs annat stöd för att orka med den osäkra vardagen också.

Två veckor är lång tid, nio månader är ännu längre, men håll blicken långt fram och tänk att när det väl gått vägen kommer dessa två veckor till kub kännas som ingenting. För mig hjälper det att räkna sekunder näe allt känns som mest panikigt. Hoppas du också har eller kan få liknande strategier.

Jilka

Äldre 13 Jan 20:27

#1971

Mjbo skrev 2019-01-13 15:34:10 följande:

Får jag fråga en lite personlig/känsligt sak.. hur många kilo har ni gått upp sedan ni plussade och/eller sedan inskrivning?

Kan ni inte skriva vilken vecka ni är i och hur många kilo plus hittills. Tack.

Jag har kommit in i en period där jag är så nojig. Gick ner 35 kilo (!!) innan jag blev gravid denna gång och var smal och smäcker innan graviditeten. Skit nöjd med mig själv faktiskt! Så stolt över hur jag lyckats med detta osv... Tror att detta har en stor påverkan på hur jag känner just nu när jag äntligen lyckats och var nöjd, så går man upp så fort igen.. skulle inte byta graviditeten för nått i världen, och jag är överlycklig över den hur många kilo jag än går upp, och det hoppas och tror jag att ni förstår oxå trotts mitt inlägg.

Kilona har nu ökat och ökat, och det känns! Vet att detta är fullt normalt, och det är så det ska vara osv... men jag kaaan bara inte sluta få ångest över detta. Vet att många kommer tycka jag är skit larvig nu, för det tycker även jag själv att jag är, men nu har jag kommit dit att jag kommer på mig själv räkna kalorier, vilket man INTE ska göra om gravid, går dock stadigt uppåt så jag lär ju äta det jag och bebisen ska ha lixom... men ändå, ni förstår mitt dilemma... känns som att det är ännu mer tabu när man gjort ivf och man inte "borde" klaga över saker eftersom det är ju faktiskt detta man kämpar för i flera flera år.. så det är knappt nånting jag pratar om med mannen ens en gång.... är jag helt ensam om detta kanske? :/

175cm lång.

Vikt innan graviditet 64 kilo.

Vikt idag vecka 21, 74 kilo.......

Trogen läsare som nästan aldrig skriver här dock. Jag har också nojat över min vikt en del,men bm är inte orolig så jag försöker att inte vara det. Är i v. 38 och har gått upp nästan 25 kg (från 65 till 89!) har dock sedan v 14 följt min egen kurva vilket ska vara bra. För mig hjälpte det att prata med och höra att jag var "normal" :)

Jilka

Äldre 17 Jan 10:02

#2054

Inalina skrev 2019-01-17 09:22:41 följande:

Oljan har jag hört fler nu som lovprisar (så kanske inte bara var apotekstjejen som ville kränga prylar haha!) jag använde den även lite i ansiktet igår och inget konstigt hade hänt i morse när jag vaknade haha! här är en länk om någon vill veta:

www.bio-oil.com/se/se-sv

Brukar ni få sammandragningar när ni gör något speciellt? typ går fort, anstränger er på nåt sätt eller äter mkt? är det att magen blir hård som är sammandragningen? alltså konstant hård..? försöker utröna lite vad som är vad..

jag har hela graviditeten vart lite orolig att jag har för kort livmoderhals då jag gjort en konisering för 10 år sedan då de tar bort en bit av den delen i en operation. då kan man tydligen ha större risk för att föda för tidigt eller få sena missfall. Som vanligt är det många läkare som dementerar att konisering ska kunna utlösa det - men det är ju klart att hela läkarkåren aldrig kan vara överens. Som jag förstått det så 'mäter' man liksom inte livmoderhalsen hur som helst heller - antar att man måste göra en gynundersökning för att gör det - och jag har hört att man helst inte gör såna i onödan när man kommit så långt i graviditetetn. Någon annan som har någon åsikt/upplevelse/hört något om det jag svamlar om....?

För mig kändes sammandragningarna så när jag började få dem i v 26 eller nåt sånt. Når jag rörde på mig var det som att magen fylldes med stenar och det var svårt att gå. Efter ett tag fick jag dem även i vila, vilket var jobbigt men då kände jag tydligare hos livmodern drog ihop sig.

Mina sammandragningar ökade och ökade och de gjorde ett vaginalt ul för att se att livmodertappen var opåverkad, det var den. Så med tanke på din historia kan jag absolut tänka mig att de kan kolla detta även på dig. Det ska inte vara någon fara med sammandragningar så länge de inte gör ont, men det är ju skönt att kolla upp. Jag blev också helt slut av alla sammandragningar och blev (tillslut, efter lite tårar) sjukskriven 25 % mina sista veckor på jobbet.

Nu sitter jag i vecka 39+1 med onda sammandragningar och hoppas att de ska göra ännu ondare :P men jag förstår oron, jag var jätteorolig när mina bara kom oftare och oftare och det var jätteskönt att få kolla upp det. Och då har jag inte gjort en konisering.

Jilka

Äldre 17 Jan 10:22

#2056

Inalina skrev 2019-01-17 10:06:31 följande:

tack för svar - då ska jag höra med min gyn när jag ska dit om 2 veckor! Oj har du kommit så långt nu, vad spännande!!! förstår att du tycker det är dags nu visste du om det blir en flicka eller pojke? och hur länge jobbade du?

Ja, det har på ett sätt gått snabbt och på ett sätt långsamt :) jag jobbade till jul, då var jag i v 35-36. Och sen jobbade jag hemifrån en del under julen och gick på fl rent formellt i v 38+1. Men julen kom ju lägligt för mig i år så att säga :) En pojke väntar jag!

Hoppas du får lugnande besked från din gyn. Blir det värre kan det ju vara värt att ringa. Man kan få piller som stoppar/lugnar sammandragningarna har jag förstått.

Jilka

Äldre 17 Jan 10:44

#2058

Inalina skrev 2019-01-17 10:39:44 följande:

ok, då förstår jag! jag har inte så mkt sammandragningar utan ville mest höra så att jag vet hur det känns när det händer. Så har inget att oroa mig för förutom livmodertappen egentligen - och vill gärna veta hur 'lång' den är för att se om det egentligen finns något att oroa sig för. har förstått att sammandragningar är rätt vanligt och det är livmodern som 'övar' inför födseln.

dock tycker jag man märker på kroppen/magen att den inte alls gillar när man har bråttom eller stressar på något sätt - direkt börjar det strama och man får sakta ner. detta gäller dock inte om jag är på powerwalk eller liknande utan verkar nästan psykiskt. jag lever ett väldigt stressfritt liv dock så ska inte klaga. Idag när jag är förkyld så jobbar jag hemifrån istället (blev smittad av kollega - annars hade jag stannat hemma av den anledningen också såklart!). allt är klart nu för lillens ankomst antar jag? är din partner exalterad =)?

Nej precis, det ska vara helt normalt :)

Bra med ett stressfritt liv! Måste ju vara den bästa förberedelsen också. Hehe jag är (frivilligt) ensamstående så det är bara jag som är exalterad, skulle jag skriva, fast det är inte sant för min bästa vän som om allt klaffar ska vara med på förlossningen är nog nästan mer exalterad än jag :) men ja, ser mycket fram emot att träffa min lilla krabat nu :)

Jilka

Äldre 17 Jan 11:54

#2061

Inalina skrev 2019-01-17 10:53:49 följande:

ah jag tyckte jag hade i bakhuvudet att du skaffar barn själv, visst åkte du till Dk?

Det är klart att det är massor av folk som är exalterade och glada för din skull! man är aldrig ensam i en graviditet utan alla blir ju så glada när man berättar och vill ju gärna vara lite delaktiga Har du namn klart?

Ja, jag åkte till dk för inseminationer, men när det inte fungerade blev det Ivf här i Sverige

Jag har namn klart men det är hemligt hehe. Har bara ett killnamn så det känns som att jag kommer jinxa det om jag säger det, hehe. Inget speciellt namn, varken top 10 eller superudda. Det är så fint att få följa denna tråden tycker jag, för att den fylls på och man hela tiden påminns om de olika stegen i processen (och hur tacksam jag är för att vara där jag är idag!)

Jilka

Äldre 24 Jan 18:11

#2283

Hej! Jag tänkte uppdatera att min son tittade uti fredags efter en lång men bra förlossning :) sen har vi haft amningsmaraton precis som du Baku, sen mjölkstas med feber men nu rinner mjölken och amningen fungerar bra! Sova gör jag nästan inte men än så länge går det bra.

Förresten angående väggdekaler så finns det en massa fina! Jag googlade Wall decal tror jag och köpte på etsy (en med havsmotiv). Det var relativt enkelt att sätta upp och blev snyggt tycker jag! :)

Jilka

Äldre 24 Jan 20:19

#2288

BaKu skrev 2019-01-24 19:03:55 följande:

Åh! Grattis! Får man fråga efter längd och vikt och om ni har namn klart?

Amningen börjar bli bättre här igen efter mjölkstasen, men fick enormt med sår under tiden så nu hade jag inget att val än att köra amningsnapp. Hoppas han inte vänjer sig så vi inte kan köra utan, men tar den risken mot att inte kunna amma alls. Läker ju förhoppningsvis snabbt så får vi testa utan igen.

Vi var på återbesök på BB innan idag. Läskigt att ut och åka med den lille. Vi höll dessutom på att bli påkörda i sidan av en som skulle byta fil vid heldragen linje. Hade varit hemskt att börja hans liv med trafikolycka. Nu hann vi se vad som höll på att hända så mannen hann bromsa och tuta så andra bilisten vaknade till.

BB-besöket gick bra. Lite ytterligare viktnedgång, men inom vad som är okej. Vi har viss marginal kvar. Sen kontrollerades min bristning. Hade en väldigt liten bristning och ovanligt lite för att vara första barnet. Det slutade dock med att tre barnmorskor och en läkare stod och tittade på mig idag. Barnmorskorna var lite osäkra på om det var rätt ihopsytt. Läkaren konstaterade dock tillslut att ett av stygnen släppt lite och att det var det som såg konstigt ut. Men hon tyckte inte de skulle sy mer för det skulle antagligen göra det värre och det skulle ändå läka ihop bra. I värsta fall får man åtgärda det senare och det var enligt henne ett bättre alternativ.

Såklart man får fråga! 3395 g, 50 cm och han ska heta Josef!

Fy vad obehagligt med trafiken. Här i Malmö finns inget patienthotell, så fyra timmar efter förlossningen satt vi (jag och min bästa vän, jag är ensamstående) i en taxi på väg till Lund. Läskigt! Och hem från Lund var det snöoväder, men taxichauffören var underbar och körde superförsiktigt.

Vad bra med återbesök? Var bor du? Här är inget återbesök annat än hos bm efter 6-8 v vad jag vet. Brast 2a graden och ett klipp behövdes. Har inte speciellt ont så jag tror nog det läker bra, men det hade ju varit jätteskönt med kontroll.

Jilka

Äldre 24 Jan 20:39

#2289

Inalina skrev 2019-01-24 19:21:20 följande:

Jättestort grattis vad underbart att höra !! Är du kvar på BB? Hann din vän dit ? Stor kram!!!

Vi kom hem i måndags från patienthotellet, och min bästis är här till nästa helg (förutom två dagar ni i helgen då hon ska till sin egen familj :)) Hon har varit ett fantastiskt stöd. Jag är så tacksam att jag har henne! Hon hann, men det var flera saker som hade kunnat gå fel. Dels blev mina värkar aldrig regelbundna, inte ens vid krystvärkarna efter värkstimulerande dropp som sattes in eftersom . Så jag trodde det var förvärkar. Men eftersom det var torsdag EM och snart helg och min slempropp gick tänkte vi att det förhoppningsvis skulle hända under helgen, så hon skulle ta sista tåget ner (bor ju då 4 timmar bort med tåg). Väl på väg till tåget inser vi att det är slutsålt!!! Sista tåget för dagen, inga flyg går. Men i sista sekund släpps en biljett så hon kommer på. Vid tre på natten pratar jag med förlossningen om att komma in för att få en sovdos, då värkarna fortfarande är oregelbundna men jag nog inte kan sova med dem, och har varit vaken i ett dygn. Åker in till perinatal, men det visar sig till min och barnmorskans förvåning att jag är tre cm öppen trots mina oregelbundna värkar. Sen tog det till 20.34 den dagen innan han till slut föddes, så hon hade ju hunnit med morgontåget, men fint att ha henne med hela tiden. Hon fyllde på vattenflaskor, ringde på personal och fotade och uppdaterade nära och kära:) hon filmade tom när han föddes, vilket är skitcoolt att se. Ville inte ha film först men nu är jag glad att jag har det. Så jag är så glad att hon hann!

Jilka

Äldre 25 Jan 12:19

#2295

gammelpysen skrev 2019-01-24 21:03:44 följande:

Stort Grattis!! Så roligt med en bebis till i gruppen! Och vad skönt att hon hann...

Fortsätt uppdatera oss andra - kul för oss som ännu ska föda. Hur länge är du hemma?

Tack :) I och med att jag är ensamstående så blir det minst ett år hemma, förmodligen ett år om kanske två månader. Är lärare och vill försöka få det att passa lite med läsårstider. Eventuellt är jag hemma ett år och en månad och sen jobbar halvtid i ett halvår. Vi får se ;)

Det ska bli spännande att följa er med. Det är så märkligt att tänka att den lilla snuttande krabaten på mitt bröst är en av de två blastocysterna jag var så nervös över för nio månader sedan.

PS. Alla mina graviditsbesvär förutom domningar i fingrarna försvann direkt. Foglossning, slem i halsen, illamåendet jag haft hela graviditeten. Poff - så var de borta :) så lite pepp till er - det går över :)

Vi som blivit gravida efter IVF

INNEHÅLL