BaKu

Äldre 9 Jun 20:35

3525 svar

Vi som blivit gravida efter IVF

Akira Öken skrev 2019-06-09 20:28:48 följande:

Isglass är uppskrivet på min mans lista över bra saker att äta under förlossningen! :)

Låter bra det! :)

Akira Öken skrev 2019-06-09 20:31:46 följande:

Spännande att höra om hur det går för er och hur allt utvecklar sig! Låter skönt att du snart får komma igång med lite träning igen och får möjlighet till lite tid för dig själv.

Jag vilar den och det är väl lite bättre, men samtidigt väldigt frustrerande att inte kunna vara lika aktiv som jag är van vid.

Förstår det, men passa på att njuta av att inte behöva göra något istället. Ta tillfället i akt och kolla lite bra serier eller pyssla om du gillar det. Själv håller jag på mycket med virkning och det var först idag jag fick chansen (och hade lust och ork) att göra det igen.

BaKu

Äldre 9 Jun 21:31

#3237

tossaliten skrev 2019-06-09 20:41:56 följande:

Jag har ont i HELA kroppen verkligen. SÅ det var en väldig smäll. Blå på ena handen, ont i revbenen på ena sidan, ont i kanten på livmodern (säkert diafragman som fick sig en smäll), ont i knäna och ont i ryggen haha haha

Nu börjar det lägga sig lite grann på dag 4 efter fallet.

Jag ringde in så snabbt värkarna hade lagt sig och de sa att det troligtvis inte var nån fara för dom ligger så inbäddade. Så länge jag inte blödde eller bebisen inte ville röra sig så var det ingen fara...

Tyckte dock den var lite seg och sådär så 2 timmar senare ringde jag igen och fick komma in. Allt såg bra ut då.

Sedan har jag upplevt det som om bebisen varit mkt mkt lugnare sedan fallet... och i går kväll så hade jag ingen känsla av att hen rörde sig på flera flera timmar. Kvällar och nätter är då det är mest aktivt annars. Försökte buffa på ALLA tänkbara sätt, drack stark saft, åt mackor, åt glass, låg på sidan, låg på rygg... ja ju name it!!

Då tänkte jag att moderkakan kanske fikc sig en törn så ringde in till förlossningen och de tyckte jag skulle komma in.

Så gjorde en ny kontroll. Läkaren sa att nu när det gått 4 dagar och allt ser bra ut behöver jag inte oroa mig för fallet mer!

Så nu ska jag försöka låta musklerna läka efter fallet och njuta av att det är sommar och snart är graviditeten slut ;)

Så skönt att höra att det ändå gått bra. Nu hoppas jag du läker snabbt också

BaKu

Äldre 11 Jun 08:26

#3240

Akira Öken skrev 2019-06-11 00:16:10 följande:

Kan tyvärr inte njuta så mycket av det. Jag skulle gärna t ex måla mer eller lägga mer tid på odling. Men som det är nu kan jag inte prioritera det då hemmets "förfall" gör mig väldigt stressad. Vi har pratat mycket om arbetsfördelning och att jag behöver mer lugn och vila. Men mannen får inte riktigt till det. Han gör allt jag ber honom om, även om det tar tid ibland. Men det är som att han till viss del saknar egen initiativförmåga. Och om jag ändå behöver be om det mesta är det, trots trötthet och värk, enklare att göra det själv.

Hur löste/löser ni (och andra i tråden) det?

Min man har varit fantastisk i att göra allt hemma under både graviditet och i början när jag var fast i amning dygnet runt. MEN han ser inte att det är smutsigt, han störs inte av det på samma sätt, han gör saker på annat sätt än jag osv och det kryper i kroppen av det. Jag bestämde mig i början av vårt förhållande att jag inte skulle tjata och inte bestämma hur saker ska vara och göras. Mitt sätt är kanske inte rätt egentligen. Har försökt se det från andra sidan att hellre tvätten hamnar huller om buller i garderoben än att den ligger otvättad i tvättkorgen.

När det gäller saker ska göras har jag ofta sagt att denna veckan måste det och det göras så får jag stå ut med att det görs söndag kväll. Ibland säger jag bara att nu ska vi städa och så går han med på det. Sen att jag kanske bara orkade sortera posten under graviditeten så gjorde vi det ihop och det blev gjort.

Efter fem år ihop ser jag en stor förändring. Han reagerar snabbare, han gör det bättre och för inte så länge sen berättade han att det var en av sakerna han älskade med mig, att jag hade överseende med vissa saker och lät honom lära sig.

Det kan kännas fel att en vuxen man inte kan se när det behöver städas. Men måste inse att vi alla är olika och har våra brister. Han försöker verkligen och jag är tacksam över att det är en av hans största brister. Sen får jag träna på min brist att saker ska vara som jag vill.

Men vi körde ett tag en app där vi kunde lägga till att göra lista och inköpslista. De var synkade mellan telefonerna så skrev in vad som skulle göras och sen kunde den som gjorde det bara bocka av. Wunderlist tror jag den hette. Kanske kan vara en idé så vet din man vad som måste göras.

BaKu

Äldre 23 Jun 21:08

#3264

mulin skrev 2019-06-23 18:02:33 följande:

Jag har en fråga alla ivfare kanske har koll på. Jag är i vecka 11 nu. Skulle logga in på 1177 för att kolla upp datumet för KUB. När jag scrollade igenom hittade jag en notis som gjorde mig förvirrad .. det stod övervakning av högriskgraviditet ospecificerad huvuddiagnos. Vad betyder detta? Min barnmorska har inte nämt något som skulle vara konstigt och förutom att vi gjort ivf är jag frisk som en nötkärna. De enda sakerna som inte är 100 är att jag har lite lågt blodtryck samt att jag har lätt att få uvi. Vad kan vara anledningen till att jag fått Högriskgraviditet? Blev ju lite orolig när jag får läsa det sådär utan att min BM sagt ett ljud om något sådant..?

Min gissning är att det är eftersom det är en IVF-graviditet. Det är egentligen ingen högriskgraviditet i sig, men vet att det ibland pratas om det som en. Lågt blodtryck kan jag inte se skulle ses som högrisk. Har också det och det är ju aldrig farligt. Det enda är att man bör vara uppmärksam om trycket går upp. Det som är normalt för de flesta andra hade varit skyhögt för mig och lätt att missa eftersom det ändå är "normalt". Uvi är ju lite "värre" men inte heller något som jag tror klassas som högrisk. Möjligtvis att du får lämna urinprov lite oftare. Så tror som sagt bara att det är pga IVF

BaKu

Äldre 23 Jun 21:54

#3265

Inalina skrev 2019-06-19 16:02:37 följande:

Heeej!! Oj vad svårt det är att få tid att svara på inlägg här :/ sitter ju inte med datorn på samma sätt längre då jag inte jobbar ;) och alltid är det något som ska göraas här hemma, få lillan kräks rätt mkt är det mkt tvätt, och så fort man får en ledig stund då hon somnat eller ligger tyst själv så försöker man ju själv få i sig någon mat. just nu sitter jag i soffan med datorn och hon sitter i babybjörn bouncern och gungar med hjälp av min fot ;) man blir ju verkligen sjukt effektiv av att vara mamma haha!!

hon fyller en månad idag och jag fattar inte vart tiden tog vägen??? hon har äntligen börjat gå upp i vikt - och det med besked haha! uppe på 4300g nu och hon får bara bröstmjölk då det funkar väldigt bra.

har du introducerat någon barnmat till honom ännu?

jag håller med om att gravidkudden varit en lifesaver även nu efter graviditeten!!! så bekväm i olika ställningar i sängen och ibland lägger jag ner henne i den de gånger det är svårt att få henne att sova i nästet - men det går väldigt bra nu!!! =) däremot har hon fortfarande inte sovit 'endast' i sin säng ännu - får bli nästa steg :)

håller med om det där med att göra det bekvämt för sig själv - alltid är det något som stör och då mina bröst läcker rätt mkt måste jag ju ha bh på natten och ibland har det läckt trots extra inlägg och då kliar den där jäkla BHn och allt blir obekvämt igen. sover också i boxertights /cykelbyxor, haha man är kanske inte den sexigaste mamman i stan ;)

jag har testat att liggamma men känner inte att hon 'tömmer' bröstet då riktigt och tycker det är svårt att komma åt. men nu funkar för det mesta att amma henne tills hon blir RIKTIGT trött sen lite smidigt lyfta ner henne i nästet. det är över 30gr här nu så vi är mest inne på dagarna med nerdragnga jalusier - vår vanligtvis så fina och ljusa lägenhet har blivit en bunker HAHA!!

sitter han själv nu och vad är de senaste tricken? Lillan här fokuserra nu med blicken och det är så roligt att följa varje dag med nya saker som händer. tack för alla tips - de mottages GÄRNA!!! enda problemet vi har just nu är mellan 19-22 o varje kväll när hon är typ otröstlig och kan inte komma till ro utan skriker o skriker om man inte matar henne eller ev sitter på pilatesbollen o studsar henne...

sen har vi börjat rapa henne efter varje amning och jag tycker nog hon kräks lite mindre....

KRAM!!

Ja visst får det fort! Vi har ju passerat fem månader nu. Känns helt galet!

Haha! Visst blir man effektiv. Jag har alltid ätit sjukt långsamt. Nu hinner typ ingen annan börja äta innan jag är klar. Haha.

Tyvärr är lilleman inte alls glad I babysittern längre. Han vill inte vara still. Vi har köpt en myspöl som funkar ganska bra, men han blir frustrerad av att han inte kommer nånstans. Han har börjat försöka krypa och det är nog inte långt kvar, men han blir så arg när han inte lyckas.

Vi håller på med smaksensationer så han får smaka på mat. Han älskar det och skulle nog gärna äta mer, men han är ju fortfarande för liten. Men om en månad börjar vi ju med att introducera maten mer. Ska bli spännande och känns som mannen tycker det ska bli roligt att kunna mata också.

Det är svårt att få dem att sova i sin säng. Tror det är naturligt att de ska sova nära. Men man vill ju samtidigt göra det så säkert som möjligt. Men man får göra så gott man kan och små steg i taget. Vi gick ju från att det inte gick alls till att det gick jättebra till att han bara skulle ligga tätt intill mig i min säng. Men det är ju perioder av allt. Just nu är vi tillbaka till att han sover bra själv större delen av natten. Enda är att jag ofta somnar när jag ammar honom och så vaknar vi på morgonen med honom i sängen :p

Men nu försöker vi minska ner sömnen på dagen. Testade första gången igår och det gick bra. Så pass bra att han sov nästan 11 timmar i sträck och jag fick till slut väcka honom! Haha. Vet inte om det faktiskt berodde på att vi minskat sömnen, men konstigt var det. Vaknade flera gånger på natten för att han inte vaknade. Sen kändes det så konstigt att inte ligga nära honom på morgonen. Haha. I vanliga fall är det jobbigt för blir trångt (han lägger sig alltid mitt i min säng så får sova på kanten) och sover lite sådär för man är rädd att han ska ramla ur sängen eller hamna under nån av oss. Nu saknade hela kroppen honom! Haha.

Haha! Har gett upp sexig. Men mannen tycker fortfarande jag är snygg så känns ju skönt :p nu som först har jag börjat klä mig lite mer även hemma. Men vi har oftare besök nu också och är ju iväg lite oftare så så då blir det mer normalt. Sen kräks han inte lika mycket så kan helt plötsligt ha samma kläder en hel dag och då känns det mer lönt att "klä på sig"

Känner igen det där med bunker. Vårt hus blir sååå varmt så drar ner både markiser och persienner. Blir lika förvånad varje gång vi drar upp över hur ljust huset faktiskt är. Lilleman hade lite ont av värmen i början när det var varmt, men känns som det börjar bli lättare för honom. Men det är otäckt hur snabbt han blir varm. Så mycket bara blöja inomhus.

Jobbigt med skriket och att hon är ledsen. Verkar hon ha ont? Magen spökar ju gärna på kvällen. Har nog skrivit om vad vi testade innan, men här kommer det igen.

Vi bytte ut d-vitamindropparna. De man får här i Sverige är oljebaserade. Många barn verkar ha svårt för det. Vi bytte till vattenlösliga istället. Dessa är lite "jobbigare" för de måste förvaras i kyl, men annars ingen skillnad. Vet också att en del landsting inte ger dessa gratis, men hos oss gick det bra att byta. Magknipet släppte direkt. Sen har vi kört med semper magdroppar efter hans magsjuka och de verkar ha hjälpt en del att få balans på magen igen.

Sen finns ju massage för magknip. Googla så hittar du säkert instruktioner. Men ge massagen kanske en halvtimma innan det brukar börja. Man ska inte ge den medan de sover eller gråter.

Sen finns här i Sverige också pysventiler. Antar att det går att hitta hos er också. De kan vara jättebra om barnet har svårt att fisa eller bajsa, vilket små bebisar ofta har.

BaKu

Äldre 24 Jun 08:14

#3267

Ellencassandra skrev 2019-06-23 23:04:36 följande:

Jag har exakt samma problem. Min lilla börjar gråta å skrika vid 20.00 tiden å det brukar fortsätta till 23-00 typ. Vi får gunga å vagga en hel del, amma vill hon göra hela tiden men tror hon får i sig för mycket luft å får ont i magen. Det är jätte svårt att rapa henne. Försöker göra det efter varje måltid men hon blir så sur å grinig å stretar emot. Som tur är funkar oftast att jag liggammar henne när vi lägger oss. Då brukar hon somna å jag kan lyfta över henne till babynestet. Men det gör så ont när hon skriker så. Har beställt magdroppar, miniform å pysventil så hoppas det kommer imorgon. Får även besök av BVC imorgon så ska fråga om hjälp å tips.

Har haft baby blues nu ett tag. Varit ganska ledsen å känt mig misslyckad å så.. jag har inte riktigt knytit an med henne än. Och det ger mig ångest. Jag hoppas att det släpper snart. Har iallafall blivit bättre. Å imorgon är sista dagen min kille är hemma. Läskigt. Men det ska nog gå bra :)

Hoppas allt är bra med er.

Usch så jobbigt. Hade också svårt att rapa men när han blev större la jag honom på mage efter han ätit och då rapade han av sig själv. Vet inte om det kanske kan funka eller om det är lättare när de är stora. Annars funkade det ibland att gå i trappa samtidigt som han låg över axeln.

Hur som helst så försök komma ihåg att det blir bättre!

Vet att det inte hjälper, men säger det ändå. Du duger! Det kommer även att kännas bättre. MEN om du fortfarande mår dåligt efter ett tag ska du söka hjälp. Baby blues går över ganska snabbt, men det kan också utvecklas till en depression. Prata gärna med bvcsköterskan.

Anknytning kommer den också. Ge det tid. Jag ser exempelvis att mannen fått en helt annan anknytning nu sista veckorna när lillen blivit lite större och mer en personlighet. Det kan vara samma för oss kvinnor och det är inget konstigt i sig

Lycka till!

BaKu

Äldre 3 Jul 12:10

#3270

Hur går det för alla?

BaKu

Äldre 20 Jul 21:49

#3293

Hej tjejer.

Var ett tag sedan jag skrev här nu. Lilleman har hunnit bli ett halvår. Det är helt galet och på nåt konstigt sätt känns det som livet innan honom inte ens existerat.

Han växer så det knakar och det händer så mycket hela tiden. Det är så spännande.

Vi har haft otrolig tur och jag är så tacksam över det. Lilleman är för det mesta glad och vi har inte haft några större bekymmer med magont, mat, sömn eller liknande. Nu har han dock kommit in i en period där sömnen är jobbig. Han sover bara tätt intill mig (alltså typ i min armhåla) och han vill äta en gång i timmen. Det är lite tröttsamt och känns att sömnen påverkar enormt mycket i vardagen. Men jag tänker att det säkert blir bättre snart och lider med alla som haft besvär med sömnen längre än oss.

Vi ska snart på semester för första gången! Blir bara en weekend i Sverige, men ska bli roligt.

I övrigt börjar vi vänja oss vid vardagen och det känns inte längre jobbigt att lämna hemmets trygga vrå, utan vi åker på utflykter nästan varje dag. Oftast enklare saker som att åka till stan en snabbis eller hälsa på någon. Men skönt att kunna komma ut. Lilleman börjar nämligen bli uttråkad om vi bara är hemma.

Nu har dock en fundering uppkommit. Något som känns omöjligt, men ändå så kan jag inte få det ur huvudet. Fick tillbaka min mens väldigt snabbt och den blev genast regelbunden. Nu är den dock sen och jag har konstig känsla i kroppen. Smärta i bäckenet, illamående, lättirriterad, bröst som är svullna trots att de inte är mjölkfyllda mm. Ja, ni vet sånt som både kan vara mens och bebis. Vi har haft sex, men inte särskilt ofta (svårt att få till det när bebisen bara sover intill en eller på promenad) och mannen har ju i princip inga spermier (de hade ju svårt att hitta tillräckligt många för att befrukta äggen vi fick ut) så det borde vara omöjligt. Men kan inte släppa det. Har köpt ett test, men inte tagit det ännu. Har lovat mannen att aldrig testa utan honom och har inte vågat säga något till honom om min känsla. Men idag nämnde jag att jag mådde illa och han undrade om det var pga mensen (han har bra koll på min cykel :p) men sa att den inte kommit så då frågade han om jag är gravid. Vi konstaterade att det ju i princip är omöjligt, men sådde nog ett litet frö hos honom.

Normalt sett hade jag bara sagt till honom att vi bör testa, men sen sonen kom har han varit stressed. Han känner sånt ansvar och oroar sig för massor av saker (trots att han inte behöver) och vill inte stressa upp honom mer än nödvändigt.

Jag kan ju inte riktigt tillåta mig att tro att jag faktiskt skulle kunna vara gravid och jag vet ju att det egentligen är omöjligt, men ni vet ju hur vi ständigt hoppas. Samtidigt hade jag velat vänta lite till för att låta kroppen läka helt. Men en graviditet skulle aldrig vara ovälkommen.

Ville bara skriva av mig lite för ni är de enda som kan förstå alla blandade känslor kring det här.

BaKu

Äldre 22 Jul 22:26

#3301

Akira Öken skrev 2019-07-22 20:30:33 följande:

Hej! Tänk, ett halvår! Helt sjukt vad fort det har gått! Och skönt att höra att allt rullar på.

Här du testat än?

En nära vän till mig fick ett barn med hjälp av IVF och blev cirka ett halvår senare spontant gravid. De valde att göra abort då de ville kunna lägga allt fokus på det barn de fått. Jag hade väldigt svårt att förhålla mig till det när hon berättade, då vi gjort försök på försök och misslyckats. Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå, men tänker att jag inte behöver det heller. Var och en tar sina egna beslut om vad som är bäst för dem.

Din man kanske inte blir mer stressad av ett test?

Ja det är sjukt va tiden går!

Inte testat än. Tänkte att jag ger det nån vecka ifall mensen var sen... Eftersom han inte vet att jag tror det här så är han inte stressad ännu. Så låter det vara lite. Just nu känns det okej att inte veta ett par dagar till. Så hade jag aldrig känt innan vi fick barn :p

Åh, förstår att du kände så inför dina vänner. Jag skulle aldrig göra en abort av ett sånt skäl. Inte efter kampen man gått igenom. Men vi tänker väl alla olika.

Även om det hade varit tufft med barn så tätt så hade det varit en sån gåva.

Såg att du har det ganska jobbigt. Kanske det är lite tröst att det för mig försvann nästan alla jobbiga symtom nästan direkt efter förlossningen. Hoppas det gör det även för dig.

Hur går det för dig och mannen då? Ni hade väl lite kämpigt i början i alla fall...

BaKu

Äldre 25 Jul 15:52

#3308

tossaliten skrev 2019-07-23 17:51:19 följande:

Någon här som har spjälsäng från Troll? Helst modellen Linda men tror det funkar med andra också.

Hra köpt en begagnad och har ingen bruksanvisning, tänkte om nån av er hade det? :)

Tror du kan kontakta troll och få direkt av dem. Sånt brukar kunna lösas. Annars finns det ofta på nätet. Lycka till!

Vi som blivit gravida efter IVF

INNEHÅLL