BaKu

Äldre 5 Mar 21:49

3525 svar

Vi som blivit gravida efter IVF

Inalina skrev 2019-03-05 13:13:42 följande:

ja hur gammal är din lille guldklimp nu? och vad har han för stl i kläder? jag har inte köpt något i stl 50 då jag tror bebisen kommer vara större redan från början... men svårt att veta hur snabbt de växer i början...

Nu är han drygt 6 veckor och växer som en tok. Var på BVC igår och var då drygt 61 cm och vägde 5,5 kg. Han är väldigt stor för sin ålder, framför allt på längden. Så nu är vi på storlek 62-68 som är närmre 3 månaders ålder i storlek :p

De växer ju snabbt i början. Ungefär en cm i veckan tydligen.

Inalina skrev 2019-03-05 13:13:42 följande:

ja hur gammal är din lille guldklimp nu? och vad har han för stl i kläder? jag har inte köpt något i stl 50 då jag tror bebisen kommer vara större redan från början... men svårt att veta hur snabbt de växer i början...

Nu är han drygt 6 veckor och växer som en tok. Han är nu drygt 61 cm och väger 5.5 kg. Så han är stor för sin ålder. Nu är vi på storlek 62 och använder även 68. Vi kände det knappt var lönt att köpa i 62 för han kommer ju växa ur det snart. Storlek 50 gick knappt när han var nyfödd. De växer cirka 1 cm i veckan i början så det går undan :)

BaKu

Äldre 5 Mar 21:50

#2706

BaKu skrev 2019-03-05 21:49:59 följande:

Nu är han drygt 6 veckor och växer som en tok. Var på BVC igår och var då drygt 61 cm och vägde 5,5 kg. Han är väldigt stor för sin ålder, framför allt på längden. Så nu är vi på storlek 62-68 som är närmre 3 månaders ålder i storlek :p

De växer ju snabbt i början. Ungefär en cm i veckan tydligen.Nu är han drygt 6 veckor och växer som en tok. Han är nu drygt 61 cm och väger 5.5 kg. Så han är stor för sin ålder. Nu är vi på storlek 62 och använder även 68. Vi kände det knappt var lönt att köpa i 62 för han kommer ju växa ur det snart. Storlek 50 gick knappt när han var nyfödd. De växer cirka 1 cm i veckan i början så det går undan :)

Trodde mitt första meddelande försvann så fick skriva om, men blev visst dubbelt :)

BaKu

Äldre 6 Mar 00:02

#2709

tossaliten skrev 2019-03-05 22:41:34 följande:

Oj vad snabbt! Mina barn hade stl 50 i säkert 2 månader!! :o haha

Haha! Jo vi inser att fortsätter han i den här takten kommer han bli dyr i drift :p nu gick jag två veckor över tiden, men han var ju ändå stor med hänsyn till det. Framför allt är det ju att han är så lång som gör att han växer ur kläderna. Är lite småroligt för om nån vecka kommer han kunna ha en pyjamas som hans kusin hade när hon var drygt ett år. Kommer så väl ihåg när hon gick runt i den när vi satt barnvakt. Så det är ju lite skillnad. Vi kände ju det på BVC igår också. I väntrummet var det en liten bebis som kanske var två tre veckor yngre och den var så pluttig. Det var han inte ens när han föddes. Sen var det en liten kille som nyss blivit ett år och som kunde gå och han såg inte mycket längre ut än vår lille gullunge. Fattar verkligen inte hur han fick plats i mig. Men förklarar ju varför alla trodde det var dags när jag hade en månad kvar till beräknat. Haha!

Fick nyss veta att han ska få en till kusin. Så roligt! När vi fick veta om hans första kusin hade vi nyligen börjat försöka få barn. Så vi hoppades ju på att de skulle födas samma år. Tyvärr blev resan längre än vi trodde så känns så roligt att det blir en jämngammal kusin ändå. Och stora kusinen är så gullig mot honom så det blev ju bra ändå i slutändan :)

BaKu

Äldre 6 Mar 10:28

#2716

Inalina skrev 2019-03-06 08:57:17 följande:

wow! vad skönt att han växer ordentligt - då slipper ni oroa er för det :) jag tror min baby kommer vara i samma stl-spann. då kanske hon kan ha sina 56-kläder i alla fall i 4-6 veckor ;)

funkar det bra med amning och annat nu? och hur har ni gjort när folk kommer o hälsar på och vill kela med bebisen? har ni bett dem tvätta händerna eller så? jag är lite orolig för det där då vi kommer träffa mkt folk på vår sverigeturné i sommar - och jag vill ju inte verkar rabiat samtidigt som jag absolut inte vill ha en sjuk bebis heller...

haft väldigt många sammandragningar de senaste dagarna (de gör inte ont) men ca 20 minst om dagen - så ska faktiskt på besök hos läkaren i eftermiddag och se att allt står rätt till. hade du några sammandragningar innan det var dags för bebisen? eller någon annan här inne som får många...? kram!

Ja, det är riktigt skönt. Speciellt eftersom han är en kräkbebis. Då får man ju för sig att de inte får i sig nåt alls.

Så jobbigt med alla sammandragningar. Jag hade det mest när jag ansträngde mig och så, men inte så kraftiga. Veckorna innan förlossningen kunde jag ha lite små värkar på kvällarna. Men det var kanske två stycken och sen gick det över.

Vi har mest haft besök av familjen och släktingar. Har inte varit så rabiat som jag trodde jag skulle vara. Vi har sagt att folk inte får komma förkylda. Tror alla har varit medvetna om detta utan att vi sagt något. Oskars lilla kusin med föräldrar har fått tvätta händerna, men det har de gjort utan att vi behövt säga något. De flesta i vår närhet är ganska medvetna om att man bör vara försiktig så känns ändå tryggt.

Dock har vi själva blivit dunderförkylda så nu är det ju inte mycket att göra än att hoppas på att amningen skyddar ordentligt :)

BaKu

Äldre 6 Mar 23:04

#2727

Akira Öken skrev 2019-03-06 18:09:52 följande:

Mm, tror inte han är riktigt där än. Och det är ju ingen panik. Ingen av oss har barn sedan tidigare. Han är glad och lycklig, men samtidigt har han även lyft en del oro för att han inte vet hur man tar hand om ett litet barn. Jag tänker att ingen vet det, men att man lär sig. Vi läser en bok tillsammans som handlar både om graviditet, förlossning och de första åren. Vi tänkte även gå någon av de kurser/föreläsningar som erbjuds.

Skönt att det känns bra och att kroppen känns starkare (såvida det inte hänt något under gårdagen som jag inte hunnit läsa). Så imorgon får ni besked? Har förstått att ett kejsarsnitt även kan innebära många fördelar mot vaginal förlossning. Men trist förstås att kanske inte få möjlighet att välja.

Jag tycker mig må rätt bra. Trött, halsbränna och har lite värk i magen till och från. Men det är väl inga konstigheter. Hela IVF-grejen ligger liksom bakom mig på sätt och vis. Här inte tänk så mycket på det utan har mer fokus på nu. Tänker på det när människor kring oss säger "ni har ju fått gå igenom så mycket". Då tänker jag på det. Hur tänker du kring hur det varit för er? Kram

Min man var också orolig innan. Han hade aldrig hållt i ett så litet barn och han hade noll koll. Han kände nog också att det var jobbigt att jag hade bättre koll. Så kom vår son och jag tänker inte ljuga och säga att det magiskt kändes lättare... Men det blir lättare stegvis. Han gör så gott han kan. I början var det nog väldigt tufft för barnet är ju så beroende av mamman och eftersom jag ammar och vi har ett matvrak så var mannen inte värd mycket i sonens ögon. Dessutom tyckte han det var svårt att hålla och hans nervositet spillde ju självklart över på barnet och gjorde inte saken lättare. När mina föräldrar sen kunde hålla honom utan problem var han imponerad, men jag tror också lite förtvivlad. Det är tufft för självförtroendet. Dessutom kändes det nog tufft att inte kunna avlasta mig. Sakta har det blivit bättre. Mannen känner sig tryggare och nu har vi haft dagar där sonen hellre vill vara med mannen när han inte äter. För ett tag sen somnade han på mannen och lyckan var total för honom.

Utöver anknytningsbiten har min man fått lite panik över allt praktiskt. Han insåg plötsligt att han helt plötsligt hade någon som var viktigare än allt annat och då började han få panik över jobb, pengar, huset och allt annat som måste ske. Han mådde riktigt dåligt och vågade en dag knappt köra hem från jobbet för han inte litade på att han skulle kunna ta sig hem säkert. Som tur är pratade han med mig den här gången. Han har svårt att öppna sig annars. Men vi kunde prata om det och klura på lite saker ihop och det värsta släppte sen.

Jag känner att något hänt efter det och nu är han verkligen en pappa. Han gör precis samma saker som innan, men jag tror hans självkänsla stärkts och det gör allt så mycket bättre.

Tror därför det är viktigt att inte glömma bort männen i allt det här. Det är svårt när vi har världens hormonkarusell och själva är utmattade. Men männen kan också drabbas av graviditets- och förlossningsdepression. Så om ni misstänker det och har svårt att nå fram så kan ett tips vara att prata med mvc och bvc. De har kuratorer och psykologer som kan hjälpa till.

Men glöm inte att det blir bättre

Och tjejer. Glöm inte att det är helt normalt att inte känna eufori och till och med må dåligt efter barnet kommit. Kroppen går igenom så otroligt mycket. Men det blir oftast bättre och blir det inte det så sök hjälp. Det är inget att skämmas för.

Och visst lär man sig under tiden. Dessutom är ju alla barn olika så det blir mycket att lita på sin instinkt i kombination med att ta hjälp av folk som kan.

BaKu

Äldre 6 Mar 23:06

#2728

gammelpysen skrev 2019-03-06 19:31:30 följande:

Jag känner igen oss i det där. Vi fick ju också kämpa väldigt länge innan vi lyckades och även om jag jättegärna vill ha fler barn om det går så är maken fortfarande omtumlad inför vad som komma skall.

Vi vill också ha fler, men tror jag vill ha det snabbare än mannen :p trodde inte jag skulle känna det, men redan nu längtar jag efter nästa. Inte så jag vill ha det precis nu, men lär nog vilja försöka tidigare än jag trodde innan.

BaKu

Äldre 9 Mar 23:47

#2751

jaktenpaflow skrev 2019-03-09 07:20:12 följande:

Vad härligt att du ändå känner en längtan efter en andra! Har ni några kvar i frysen? När tror du att du skulle vilja försöka? Trevlig helg:)

Vi har dessvärre inte det, trots många befruktade båda våra försök. Verkar som de inte klarar sig utanför kroppen. Andra försöket gjorde vi tidig insättning just för att vi inte fått något till frysen vid första försöket trots alla ägg. Det var ett bra drag visade det sig :) hur ser det ut för er?

Jag vill hinna återhämta mig ordentligt fysiskt och denna gången kanske vara i lite bättre form innan (kondition och styrka). Eftersom jag hade så mycket problem med foglossning var jag ju orörlig från vecka 20 ungefär. Från vecka 10 hade jag rejält ont, men kunde åtminstone gå lite. Det tog ju extremt på det lilla jag hade innan så tänker att det kan vara bra att ha mer att ta av. Får jag samma besvär lär väl det inte bli lättare under graviditeten, men kanske efter.

Så jag tänker att det borde gå ett år, men kanske inte längre. Sen är det ju dessutom så att vi kan ju inte ta för givet att det ens kommer gå och man måste ju ställa in sig på att det kan ta tid att lyckas. Och man blir ju samtidigt äldre, vilket inte gör saker lättare. Så det är ytterligare skäl till att jag inte vill vänta för länge. Å andra sidan är det tufft med två småttingar samtidigt. Men beror ju också på hur jobbigt eller lätt barn man har och får. Men det är ju svårt att veta innan.. Hur tänker ni andra om det här?

Och hur tänker ni som har fått till frysen kring hur ni känner om ni känner er "nöjda" med antal barn, men har kvar i frysen? Där känner jag att det varit svårt att inte använda dem och "nöja sig".

Men på tal om fler barn så kan det vara så att min mens redan kommit igång. Mitt avslag slutade för typ två veckor sedan, men igår började jag blöda igen. Väldigt lite än så länge och känns inte helt som mens. Har försökt läsa lite och verkar som det kan hända att det kommer lite mer avslag såhär, men verkar ovanligt och har inte hittat någon "vetenskaplig" info. Samtidigt är det väldigt ovanligt att få mens så här snabbt, särskilt eftersom jag helammar.

Ska på efterkontroll nästa vecka så får se vad barnmorskan säger då...

Hade ju sett fram emot att slippa mensen ett par månader till eftersom jag brukar ha ganska jobbig mens. Blöder mycket och har rejält ont och sen brukar min huvudvärk slå till då...

BaKu

Äldre 10 Mar 00:00

#2752

Ellencassandra skrev 2019-03-09 07:19:56 följande:

Hej på er! :) glömmer bort att skriva här för skriver mest i fb gruppen :p hur mår ni här?

Behöver tips. Alltså nätterna börjat bli ett riktigt helvete. Har ju en gravidkudde å det har hjälpt men inte längre. Värker såå mycket runt höfterna. Ligger mest på vänster sida, sen värker det så mycket i vänster höft att jag måste byta sida, 20 min senare värker det på höger. Å så håller jag på. Byter sida var 20 min typ å sen blir man kissnödig osv så sover ingenting :( har ni nåt tips? Fler kuddar? Eller vad ska man göra. Helst vill jag ju ligga på rygg men det ska man ju undvika.

För mig var gravidkudde första räddningen. Sen hjälpte inte det alls. Så använde lite vanliga kuddar igen, vilket funkade en väldigt kort tid. Lösningen blev att sova i soffan sista tiden. Sov nog varje natt från v 38 till 42 när lilleman behagade att titta ut. Soffan var lite hårdare, vilket faktiskt hjälpte. Sängen blev väl för mjuk i och med den extra vikten så gav inget stöd. Dessutom kunde man sova lite halvsittandes när det absolut inte gick att ligga mer. För mig blev det också nära köket för allt nattätande och lättare att resa mig när jag behövde gå på toaletten. Kändes också skönt att inte riskera att väcka mannen varje natt och i ärlighetens namn sov han ordentligt för första gången på länge. Kan ju också bero en del på att jag snarkade extremt sista tiden. Snarkar i vanliga fall, men med all nästäppa så väckte jag mig själv till och med. Han sov dåligt första nötterna för han saknade mig, men sen vande han sig och sov som en stock :p

Enda var att jag var nervös för att förstöra soffan om vattnet skulle gå, men hade tur och kände hur hinnan sprack när jag låg ner så kunde lite graciöst resa mig så det rann ut på golvet istället :p

Så här i efterhand var det löjligt tänk för soffan är nu indränkt i mjölk och bebiskräk. Och eftersom sonen gärna ammar länge intas en hel del av mina måltider där så det är även en del spill från det. Soffan får helt enkelt bli något som vi inte behöver vara så rädda om och som vi med gott samvete kan byta ut när det inte finns småbarn i hushållet :p

BaKu

Äldre 10 Mar 12:05

#2761

Jilka skrev 2019-03-10 11:00:29 följande:

Jag har "problemet" med en till i frysen. Jag är ju ensamstående och har länge tänkt att en går bra,men om jag ska ha två vill jag ha en partner (och då tror jag inte att jag får använda den i frysen). Jag vill inte heller vara gravid igen (förlossningen går bra :)). Jag är gay så det behöver inte bli så om jag träffar någon, men det är ju många om. Vill ju gärna egentligen ha fler än en :). Så det kommer bli ett svårt beslut om några år om hur jag ska göra med min frysta blastocyst.

Min mens har också kommit tillbaka. Och jag helammar. Blev jätteirriterad,hade hoppats slippa den lite längre :)

Ja du får ju en extra grej som spelar in i och med det. Men det är ju egentligen dumt att "oroa" sig i onödan utan ta det när det kommer.

Sååå tråkigt att inte få slippa mensen längre. Jag är dock inte helt säker på att det är mens ännu för blöder väldigt lite och känns inte som mens. Får se helt enkelt. Om mensen blir så här behändig i framtiden är jag dock överlycklig :p

Hur går det för dig nu då? Och hur mår lilla guldklimpen?

BaKu

Äldre 10 Mar 12:18

#2762

Inalina skrev 2019-03-10 08:19:57 följande:

Just det- kom ihåg att ni gjorde tidig insättning och vi höll tummarna för att den lilla skulle trivas i livmodern istället för på labbet med de andra- vilket han tydligen gjorde :)!!

Vi har heller inget i frysen- satte ju in 2 St på sista försöker som inte var ?topp-ägg? så det är ju fantastiskt att det nu blir vår lilla älskling!

Ett år låter nog rätt bra så kroppen får återhämta sig men skulle man bli gravid naturligt innan dess (vet ni att ni inte kan det ?) så blir man ju förmodligen bara glad och tacksam.

Har också förlikat mig på tanken att ett barn också skulle vara ok för oss - men egentligen vill vi båda ha 2 st. Men är så otroligt tacksam att man faktiskt är gravid och ska få träffa henne snart- fattar fortfarande inte hur detta gick till :D

Vi kan i teorin lyckas själva, men sannolikheten är typ noll. Mannen har knappt några spermier alls och vid sista försöket hade de svårt att hitta tillräckligt många för att de skulle ha till alla ägg. Så blir det på naturlig väg är jag överlycklig, men har inget hopp om att det kommer ske. Däremot så vet jag att vi har goda förutsättningar att lyckas med ivf igen och det vågar jag därför hoppas på i alla fall. Sen vet man ju aldrig.

Nä, och du kommer undra det ännu mer när du har henne i famnen. Det är så svårt att fatta att man faktiskt har ett barn.

Vi som blivit gravida efter IVF

INNEHÅLL