BaKu

Äldre 10 Mar 18:58

3525 svar

Vi som blivit gravida efter IVF

jaktenpaflow skrev 2019-03-10 11:08:05 följande:

Ok så ni gjorde två instängningar? Båda med 2-3 dagars? Vet ni varför ni hade svårt att bli gravida naturligt?

Låtet bra att försöka bygga upp kroppen lite i mellan, tyckte andra barnet kändes mer i kroppen och tidigare foglossning . Men förstår dina tankar om att man inte vill vänta för länge. För oss tog det ju ett år att få till lillebror i magen.

Vi har lite de tankarna som du beskriver, vi har två fina 5 dagars i frysen och egentligen skulle vi nog känna oss nöjda med två barn men vill inte heller undra vad som kunde hända med dem i frysen? Tror vi kanske provar om två tre år igen och tinar upp dem (tror inte båda klarar sig det vore ju ännu ?värre? haha) och ser vad som händer. Funkar det så funkar det men skulle nog inte dra igång en hel ivf process igen.... Eller så får man blodad tand haha. Vi får helt enkelt vänta och se hur vi klarar av två barn haha.

Oj ja det verkar tidigt! Det är ju något man ser fram emot att slippa mensen... Hade du mycket avslag? Drack du hallonbladste eller liknande?

Ja, två insättningar, men första gången med femdagars. Eftersom vi inte lyckades och inte fick något till frysen vågade man inte vänta så länge andra gången var tvådagars då.

Manlig faktor. Mannen har i princip inga spermier. De fick leta för att hitta tillräckligt många till mina ägg. Men han har i alla fall några :) beror på ett kromosomfel som antagligen blev när han blev till och som skadat hans ykromosom, precis i den del som styr spermieproduktionen. Detta är tyvärr helt ärftligt för pojkbarn eftersom ykromosomen endast finns i en uppsättning, så troligtvis kommer sonen ha problem också. Dock tror de inte att detta orsakar något annat problem.

Finns inga problem för min del utan alla mina värden är bra, så det är ju en fördel. Lättare att behandla känns det som. Min man var inte heller främmande för donation när vi fick första infon om att det kanske skulle behövas. Men är ju skönt vi "slapp"

Hehe, ja det är inte lätt att veta vad man klarar. Jag tänker ett barn i taget, men skulle det bli till frysen hade jag nog haft svårt att "låta bli". Dock blir fler än två barn mycket extra jobb här för vi skulle behöva bygga om/ut huset. Men det är det värt och kanske något jag skulle vilja göra i framtiden ändå. Men man får ju bara hoppas det går vägen en gång till sen. Sen är ju behandlingarna inte gratis, men vi har förmånen att ha en familj som lovat ställa upp ekonomiskt och det känns tryggt. Även om vi just nu klarar att betala själva så är det skönt att veta att pengarna inte blir ett hinder. Det är ju tyvärr många som inte klarar det rent ekonomiskt och det är så tråkigt.

Hade nog ganska "normalt" med avslag. Hade ungefär fyra veckor och i säkert två av dem räckte det med trosskydd. Hade inte heller några eftervärkar. Drack inget sådant faktiskt.

BaKu

Äldre 10 Mar 23:21

#2771

Jilka skrev 2019-03-10 18:53:03 följande:

Ja verkligen onödigt att oroa sig :) lyxproblem ju. Jag har tyvärr fått klassisk mensvärk så jag är rätt övertygad om att det är mens :(

Det går bra tycker jag. han har en del problem med magen och sura uppstötningar, men alla bäbisar har väl sina bekymmer tänker jag :) men annars går det bra. Jag tycker han sover lite lite om dagarna men nätterna är helt ok så jag ska väl inte klaga :) hur går det för er?

Så tråkigt! Är den ungefär som den brukar? Har ju hört skräckhistorier om superjobbig mens första gångerna efter graviditeten...

Tycker också det går bra. Vi har en riktig kräkbebis så det är ju lite stökigt. Men mer jobbigt för oss än honom. Han verkar oberörd förutom att han ibland sätter kräket i halsen. Han hostar ju upp det, men det är obehagligt både för honom och oss. Sömnen är precis samma för oss. Han vill helst vara vaken på dagen. Han är så lik min bror för det känns som om han kämpar för att vara vaken för att inte missa något. Min bror är likadan och var sån som barn. Nätterna funkar bra och har gjort det från början. Visst vaknar han, men är oftast nöjd efter lite mat och somnar då om. Nu har jag fått ordning på att han klarar av att sova ensam i sin säng (bredvid min säng såklart). Det går inte på dagen så sover i princip endast på någon då. Har inte varit så mycket problem hittills (förutom att framför allt jag blivit helt fast i soffan) men nu märks att han börjar bli övertrött när han inte sovit på dagen. Det har hjälpt mycket med promenader för då somnar han i princip alltid och han verkar må bra av det samt att få lite frisk luft. Det är otroligt skönt för mig att komma ut lite också.

Men hellre att han sover på natten än på dagen om jag måste välja!

Nu är han dock lite förkyld verkar det som. Inte så konstigt för både jag och mannen har varit sjuka. Jag börjar precis bli bra igen. Än så länge verkar det mest vara snorigt/täppt och lite lätt hosta. Han har varit lite trött och gnällig vissa dagar, men kan likväl vara pga de där utvecklingsfaserna de går igenom eller bara en dålig dag. Han är ändå pigg, äter bra och väldigt glad för det mesta. Men man blir så sjukt orolig när han är sjuk. Kollar tempen femtioelva gånger om dagen och nojar över andningen. Nu hör man ju honom ofta mycket eftersom han är lite täppt, men så fort det släpper och han andas normalt tror man ju nåt är fel :p men vi kör med nässpray. Finns saltlösning i sprayform för bebisar som är super. Fysiomer babymist tror jag den heter. Han blir ju rasande när jag sprayar, men det löser snoret bra. En del åker ner i svalget så han sväljer det och en del nyser han ut och en del kan jag suga ut med näsfrida. Sån skillnad på andningen efter det. Man kan i princip använda hur mycket saltlösning som helst sa de på BVC. Det är ju naturligt och är samma salthalt som är naturligt i kroppen. Men just nu blir det oftast en gång på morgonen och en gång innan vi lägger oss för kvällen.

BaKu

Äldre 10 Mar 23:43

#2772

jaktenpaflow skrev 2019-03-10 21:35:20 följande:

Vad jobbigt att det är ett ärftlig fel, visste din man om det från början? Är det 100% chans till stt er son också får detta eller hur ser oddsen ut? Då blir man ju bara så otroligt glad och tacksam över den hjälp som finns att få! Och i framtiden kommer de säkert vara ännu ?enklare? när det är dags för dig att förhoppningsvis bli farmor:)) Skönt stt han hade en sån inställning till donation, sen är det klart att man helst av allt kanske vill att det är ens egna ägg/spermie. Speciellt om man inte är den som bär barnet. Men samma sak där, fantastiskt att det finns donation <3

Ja precis, ett barn i taget... Livet blir helt annorlunda och det går ut mycket energi haha! Skönt att ni skulle ha ekonomiska möjligheter till flera barn, så otroligt sorgligt att det ska få bli ett hinder i ens väg till barn!! :(

Ja. När vi först fick veta så var vi inne på att göra PGD och bara välja ut flickembryon. Men när det lagt sig lite så kände vi att det inte var ett alternativ. Hade minskat chanserna rejält att det ens blir något barn då. Sen tänker vi att vår son kommer veta det här från början och kommer kunna ta hjälp så snart han vill ha barn. Och vi pratar ju minst 20 år framåt i tiden, troligtvis längre och forskningen lär ju ha gått framåt. Det är lite sorgligt, men man kan ju aldrig vara säker på att ett barn är helt "friskt"och detta påverkar ju inte hans hälsa direkt. Dessutom hade vi troligtvis inte fått göra PGD inom landstinget för kromosomfelet är för litet och räknas inte ge risk för allvarlig sjukdom.

Mannen visste inte utan när de upptäckte hans låga spermieantal utan någon förklaring så ville de undersöka vidare. Så vi fick göra en kromosomutredning och det gjorde att vi fick vänta nästan ett år extra på att påbörja behandling eftersom den tog sån tid. De har sån personalbrist inom genetiken. Efter vi fått besked så har mina svärföräldrar fått lämna prover för man hittade ytterligare ett fel som man inte visste vad det var. Antagligen inget som ger några besvär som helst, alla har lite genfel när man tittar närmre, men oftast påverkar det inget. Hur som helst ville de se om någon av hans föräldrar hade samma fel för om de hade det så kunde man i princip vara säker på att det var ofarligt eftersom de också är friska. De lämnade proverna årsskiftet 2017/2018 och vi har inte fått svar än. Tanken var att svaret skulle komma innan vi påbörjade behandlingen för att känna oss trygga i att vi inte för något farligt vidare. Sist jag pratade med dem trodde de att vi skulle få svar till påsk...förra året. Så nu struntar vi i det. Sonen är ju frisk och de trodde verkligen inte det var någon fara, men det är ju irriterande att inte få svar.

Det är väl i princip säkert att sonen har det. Saken är att man inte kan säga att det är pga felet som han har dåligt med spermier, men det är enda förklaringen och det är högst sannolikt med tanke på hur felet ser ut. Så OM det är så så har sonen garanterat samma kromosomfel och med största sannolikhet ger det samma problem. Däremot om vi får en dotter nån gång kan hon inte föra det vidare om hon sen får en son.

Ja, donation är ju inte en självklarhet, men han resonerade så att vi kommer ju ändå vilja ha barn och då är det enda andra alternativet adoption och då såg han hellre att bara en av oss var biologisk förälder. I det läget skulle han ju ändå inte bli biologisk pappa. Adoption var absolut ett alternativ, men vi såg ändå det som ett sista alternativ. Det kan ju ses som egoistiskt men behöver ju inte förklara för er här inne :)

BaKu

Äldre 17 Mar 13:47

#2814

Hoppomliv skrev 2019-03-17 10:35:04 följande:

Hej alla!

Jag trodde aldrig att jag skulle få komma till denna tråd, det här är helt sjukt men idag har jag plussat för första gången i mitt liv! Efter 5 IVF-behandlingar och 78 ägg så verkar detta ha satt sig! Har gråtit hela morgonen, kan inte fatta att det är sant!

Varmt välkommen och ett stort grattis! Kan knappt förstå det ännu själv och då har jag min tvåmånaders bebis liggande bredvid mig här. Så förstår känslan :)

BaKu

Äldre 17 Mar 23:58

#2835

BaKu skrev 2018-10-21 20:41:34 följande:

Tänkte också passa på att dela med mig av lite av mitt yrke nu...

Jobbar med försäkring och då framförallt med sjuka barn, både födda och ofödda. Det är väldigt speciellt och ibland lite jobbigt när man själv väntar på att få träffa miraklet.

Man ser tyvärr mycket som kan gå fel. Men jag vet att jag bara ser de barnen. Jag ser ju aldrig alla dessa det går bra för.

Med det sagt vill jag råda alla er att teckna en gravidförsäkring. Välj en betalvariant. Gratisvarianterna är bra för att vara gratis, men de är ju just gratisvarianter av ett skäl. Välj försäkring i det bolag ni tänkt teckna barnförsäkring i. Oftast ger det någon ekonomisk fördel på premien på barnförsäkringen.

Betala gravidförsäkringen så snart som möjligt. Gärna innan ni börjar göra vanliga ultraljud. Försäkringen gäller sällan innan vecka 22 eller däromkring, men den kommer aldrig gälla för något som upptäckts innan den blivit betalad. Och det finns ofta något moment som kan gälla även om sjukdomen upptäcks innan vecka 22.

När barnet väl är fött så gäller gravidförsäkringen oftast i cirka 6 månader. Det betyder INTE att ni ska vänta med att teckna barnförsäkringen. Barnförsäkringen är mycket bättre och väntar ni riskerar ni att barnet hinner drabbas av något och i värsta fall kanske ni inte ens kan teckna en fullständig försäkring.

Jag tänker inte göra reklam för något särskilt bolag. Idag är de flesta barnförsäkringar likvärdiga och bra. Välj ett bolag där ni känner er trygga. Det går också bra att jämföra försäkringar på konsumenternas försäkringsbyrå. De är opartiska.

Såg att det börjar pratas försäkring och jag tänkte jag kopierar ett gammalt inlägg. Fråga gärna om ni undrar något. Försäkringar är svårt. Jag kommer inte prata specifika bolag, men kan försöka svara på frågor :)

Vill lägga till en sak som inte kom med tidigare. Välj hellre ett högre försäkringsbelopp direkt. Det går alltid sänka, men inte alltid säkert man kan höja.

BaKu

Äldre 20 Mar 00:52

#2854

jaktenpaflow skrev 2019-03-19 21:12:03 följande:

Såå bra inställning, tror vi som kämpat ett tag har en del andra känslor än de som blivit gravida på en sekund har. Dock ett litet tips som jag lärt mig av både mig själv och andra i den här gruppen. Där vissa problem kommit senare som foglossning mm. ... Även om det är heelt fantastiskt och klart man är så otroligt tacksam, så ska man inte ha dåligt samvete om man mår dåligt och faktiskt känner för att klaga ibland:) Det är helt OK det med:)

Det här vill jag verkligen trycka på. Hur lyckliga vi än är så kan det fortfarande vara jobbigt, och även om tror att vi är mer härdade och mer "tacksamma" över att få känna symtom så måste vi våga tycka det är jobbigt.

Jag intalade mig själv hela graviditeten att den inte var så farlig och var bara lycklig över att vara gravid. Men i själva verket var den jobbig. Förstår först nu efteråt att min mamma hade rätt när hon tyckte synd om mig och mfnsdr att jag drabbades av "allt". Illamåendet var hemskt, vadkramper, nästäppa, sömnsvårigheter, smärta i händerna och fingrar som låste sig konstant. Men framför allt min foglossning. Jag grät ju faktiskt ibland på kvällen för jag hade så ont. Jag bävade för att sluta jobbet på eftermiddagarna för visste inte hur jag skulle klara ta mig hem. Ändå ville jag inte klaga.. Nu inser jag att jag borde sett till att bli sjukskriven. Skulle jag få bli gravid igen och jag får samma besvär så ska jag minsann inte "tacksamt kämpa". Jag ska inte lyssna på alla som ska berätta om hur jobbigt de hade det och att de minsann stod ut. Inte heller på alla de som säger att man ju inte vill bli sjukskriven för det är ju så tråkigt att gå hemma så länge. Inte sjutton tänker jag sjukskriva mig för att det är roligt utan för att jag inte vill behöva gråta av smärta. Sen om jag sitter hemma uttråkad så får jag väl göra det, men jag kanske kan orka göra något annat än kämpa mig till och från jobbet. Självklart finns det de som har det värre (även i den här gruppen), men det gör ju inte mindre ont på mig för det. Och självklart hoppas jag att jag slipper vara sjukskriven för det betyder ju att jag inte har ont. Men som sagt, tillåt er att känna även det jobbiga. Ert barn är inte mindre önskat eller älskat för det.

BaKu

Äldre 20 Mar 01:09

#2855

Vi har nu vägt och mätt grabben igen. Två månader gammal väger han in på drygt 6.3 kg och mäter 63 cm. En riktigt stor kille med andra ord. Fattar inte hur det gick till för jag är inte stor :p men mannen är lång så antar att det är hans gener som slår igenom. Han är ju en riktig kräkbebis så ibland känns det som han inte skulle kunna gå upp något med tanke på hur mycket som kommer upp. Men han har till och med hoppat upp från ett steg över normalkurvan till två steg över på två veckor. Idag vek jag tvätt och la bland annat undan lite som han vuxit ur. Kan redan nu inte fatta hur han fick plats i vissa kläder. Det roliga är att han till hösten ska få en till kusin så kläderna kommer snart till användning igen. Samtidig blir jag ju ännu mer sugen på fler barn :p

Nu är det en hel månad kvar till nästa kontroll och det känns lite konstigt att vi ska klara oss så länge utan att någon kollar honom.

Men vi har tagit mod till oss och anmält oss till babysim så om några veckor ska vi på första lektionen. Det är nervöst och samtidigt spännande. Får hoppas han gillar det.

Vardagen börjar känna mer naturlig nu. Det är inte nervöst att gå ut med honom längre och vi har klarat av att gå ut och fika med honom med oss. Klarade amma offentligt och vi åker buss titt som tätt. Snart ska vi lämna ifrån honom för första gången också. Det rör sig om ett par timmar när vi ska gå på HLR - kurs för barn. Lite nervöst särskilt då han är världens matvrak och vill äta ofta. Det är mina föräldrar som ska ha honom och de är vana barnvakter så vet att det kommer gå bra. Ska försöka pumpa mjölk och försöka lära honom ta flaskan också innan dess så lär det ju gå ännu lättare :)

BaKu

Äldre 2 Apr 19:31

#2903

Har varit fullt upp här så tror jag missat någon fråga, ber om ursäkt för detta.

Vi har nu gått igenom första besöken på akuten. Lillen har haft väldigt ont i magen och bajsat mängder. Antagligen en virusinfektion... Vi åkte in två dagar på raken så han är ganska väl genomgången. Det är ju verkligen hemskt att se sin ögonsten lida så mycket och den här oron är hemsk. Nu börjar det bli bättre. Inte lika mycket magont, färre bajsblöjor och en gladare kille.

I övrigt rusar tiden iväg och det händer så mycket. Vi har en aktiv pojk som gärna vill vara med. Han är social och kämpar ofta för att hålla sig vaken för att få "prata" lite till. Så dagtid blir det sällan mer än ett par timmars sömn. Dock sover han desto bättre på nätterna. Fyra till fem timmar innan han måste äta, men somnar om direkt och sover runt fyra timmar till. Därefter ett blöjbyte och ytterligare ett matpass och sen sover han ofta en eller två timmar till och sen går vi upp.

Nu håller vi på att planera dopet. Ett par veckor kvar och vi börjar få ordning på det mesta.

Han växer fortfarande så det knakar, magsjuka till trots. Han passerar nog sju kilo den här veckan. Han ser snarare ut att vara 4-5 månader än sina 2.5.

Det händer ju saker i utvecklingen varje dag. Idag fick vi äran att få höra det första riktiga skrattet. Sån lycka!

BaKu

Äldre 2 Apr 19:47

#2905

tossaliten skrev 2019-04-02 19:33:55 följande:

Skönt att han växer trots sjukdom. Alltid skönt att ha barn som äter bra och har "lite att ta av" när de blir sjuka. min äldsta hade inte det och det var inte skoj när han blev sjuk! Det är grymt att barnen har aptit och att de då kan vara aktiva också! Precis som det ska vara!

Ja visst är det skönt. Vår kille är ju både lång och väger mycket. Enda jobbiga är att han snabbt växer ut både kläder och blöjor...

Såg din fråga om rörelser och kände så också. Det var en del sparkar också i början, men först ålandet :)

BaKu

Äldre 3 Apr 23:56

#2916

Inalina skrev 2019-04-03 09:34:20 följande:

oj stackarn - skönt om lillen mår bättre och om ni som föräldrar kan känna er lugnare också. förstår att man inte vill se sin bebis på sjukhus - men ni verkar ju fått komma hem snabbt nu ändå.

låter ju skönt om han sover som han ska på nätterna i alla fall - speciellt för din man som ska upp o jobba ;)

gick det bra när ni lämnade bort honom för den där kursen?

Nätterna är guld värda. Nu jobbar mannen kväll, men lika skönt ändå för han går ju upp på morgonen med oss :)

I och med att han var sjuk så ställde vi in. Så blir nytt försök om en månad istället. Men kommer nog försöka lämna bort honom lite snart ändå så han vänjer sig. Hans kusin fick tidigt vara med oss eller med mina föräldrar(självklart korta perioder, tror vi körde två timmar första gången) och idag när hon är 2.5 så är det inga problem att vara med oss ensam. Hon sover över hos mina föräldrar ibland och det går hur bra som helst. Hon ber själv om att få sova där. Visserligen är hon väldigt mogen för sin ålder, men tror det hjälpt till att det börjades tidigt.

Inalina skrev 2019-04-03 16:35:56 följande:

låter mysigt att fixa i trädgården medan du väntar på bebis :) jag vill själv hålla ut en månad till så borde hon ha uppnått en bra vikt och lite mer redo att komma då. tror jag slutar med min medicin i v 37 eller så.gud vad bra att du har läkarbesök på fredag! då kan du vara lugn att de tar ett beslut som blir slutgiltigt då. då är det förvärkar du känner? hur länge har du känt det? bara de senaste dagarna? mina sammandragningar är förmodligen bara braxton hicks eftersom jag inte får ont/mensvärk eller så.hihi skönt att du jobbar med affirmationerna också ;) jag känner fortfarande att jag har ett tag kvar och det är ju inte omöjligt att det är 2 mån för min del även om jag kanske inte tror det själv.. ;) är i v 32+5 idag. nej allt är inte helt färdigt för lillan här, ska tvätta alla babykläder och försöka hitta någon typ av lakan till bedside cribbet. ska till ikea i helgen tänkte jag o skaffa det sista, vi ska även beställa en ergo baby bärsele tänkte vi. gällande amning har jag ett par BHar och tänker att jag får använda lite tunna skjortor kanske..? inte köpt några specifika amningskläder direkt, har du det? jag har heller inte köpt hem några blöjor eller sånt vilket får bli nästa grej - men vill ju gärna veta hur stor hon är innan så jag inte köper fel stl på blöjor..;)

Köpte lite amningskläder innan. Är glad jag hade lite hemma. Dock har jag köpt nytt nu för en del av det tyckte jag inte om. Var inte så bekvämt som jag trodde eller inte så smidigt. Nu kör jag en hel del på vanliga kläder, men som inte sitter så taight. Brösten vill inte ha det taight alls nu.. De kan ju ömma en del emellanåt. Bh köpte jag nu senast nattbh från Medela. De är sömlösa och utan knäppning (tänk modell sportbh) och tyckte de var så sköna och mycket smidigare än de "vanliga". Visst, ger lite sämre stöd, men så värt det. Men kroppen ändras en del första veckorna så testa dig fram lite och när du hittar nåt bra så kan du ju köpa mer av det sen. Försöker ha amningskläder när jag ska iväg, men hemma blir mer vanliga kläder. Gör ju inte så mycket om jag visar lite mer här :p

Vi som blivit gravida efter IVF

INNEHÅLL