Vi som blivit gravida efter IVF
jag kunde tänka mig att du inte fick reda på så mkt revolutionerande hos BM, allt har du säkert redan fått reda på här i tråden eller på google för längesen.. själv tycker jag för första gången i mitt liv att tiden går fruktansvärt långsamt... känns som att jag står o stampar med samma symptom och i samma vecka hela tiden :/ ska bli spännande när det börjar synas tycker jag!
haha ja precis, de mesta har man läst för länge sen ;)
nej men de är klart att de är kul att gå på möten och sånt som gör att man faktiskt ska tro på det lite mer. Jag och mannen säger forfarande OM det går vägen, OM vi får en bebis.. osv.. pratar fortfarande OM såfort vi pratar om det.. Gör ni oxå så eller har du kunnat förstå att du faktiskt ska bli mamma i Maj? :)
Barnmorskan skrattade lite åt oss, med glimten i ögat, tyckte de va lite komiskt att vi satt och skrev in oss hos barnmorskan för att vi EVENTUELLT skulle ha bart ;) förstår ur hennes synpunkt att de va lite roligt, men för oss som inte vågar riktigt tro på det ännu, så är det så självklart :)
Jobbigt att du känner så att tiden står stilla.. det tyckte jag för några veckor sen.. Nu har jag gått in i vecka 10 och jag tycker de senaste 2 - 3 veckorna har swischat förbi. Va olika det kan vara. Hur kommer det sig att det går sakta åt dig då? Långsamt på jobbet? "tråkigt" hemma med inget att göra osv? Försök hitta på saker lite varje vecka och ha något att se fram emot minst en gång i veckan, de tycker jag hjälper :)