Vi som blivit gravida efter IVF
LimeLime skrev 2019-07-31 08:36:04 följande:
Har du fått svar ännu på om det verkar vara en stor bebis? O vad är definitionen/kriterierna på att vara stor?
Inlägg från: Akira Öken
|
-
Nope, först imorgon ska vi till fostermedicin på ultraljud. Just nu känns det mest spännande. Men jag vet att jag kommer att vara nervös imorgon och förmodligen kommer jag att gråta under undersökningen. Vi har ju inte sett bebisen sen rutinultraljudet i vecka 19 och trodde inte vi skulle få se honom innan han föddes. Vet inte riktigt vad som räknas som stor. Och jag har förstått det som att man ändå inte gör något särskilt om så skulle visa sig vara fallet. Om den är jättestor kanske man blir igångsatt, men tror det är mer undantag (spekulerar jag).
-
Hoppas också på det! Vi ska dit imorgon.Barnlängtan31år skrev 2019-07-31 09:57:41 följande:Okey! Bra att det kollar upp iaf :) Hoppas allt ska gå bra!
Skönt att vara så långt gången i graviditeten. Har själv 29 veckor kvar vilken känns väldigt länge just nu :) Tack snälla! Jag mår ändå bra tycker jag. Känner mig rätt trött och har spända bröst och är hård i magen. Men illamående har jag klarat mig ifrån, vilket jag är väldigt tacksam för. Kan må illa om jag inte äter regelbundet samt av viss mat, men ska inte klaga på det. Har varit väldigt orolig, men har blivit lite bättre. Var på VUL vecka 10 och allt såg fint ut, så det lugnade mig en del. Går in i vecka 12 idag (11+0), vilket också känns som ett stort steg. Hur har du mått under graviditeten?
29 veckor är ju både mycket och jättelite! :) Skönt att du mår ok och i stort sett har sluppit illamående och kräkningar. Skönt med symtomen, även om de är jobbiga. Tyckte också att vecka 12 kändes som ett stort steg.
Jag har nog mått ganska bra på det stora hela. Tror det började bli sämre i vecka 25 då jag började få ont i ryggen och känna av foglossning. Det som varit värst för mig är nog deppigheten och att jag varit ledsen mycket. Jag fattar att det till största delen är hormoner, men det känns så dumt och taskigt att jag inte kan vara så glad som jag tycker att jag borde efter att vi kämpat så länge för det här. Nu mot slutet har jag svullnat mycket och vikten kan variera flera kilo med bara någon dags mellanrum (både upp och ner). Fötterna ser ut som elefantfötter men blir lite bättre med stödstrumpor. Har även drabbats av karpaltunnelsyndrom i båda händerna/handlederna. Det är smärtsamt. Men nu tänker jag att det är kort tid kvar och att alla krämpor snart kommer att vara borta och att bebisen snart är hos oss! -
Nää, har förstått att det kan vara så. Det gör ju att det kanske i många fall skapar mer oro i onödan.tossaliten skrev 2019-08-01 18:28:39 följande:Inte helt lätt att skatta heller så det stämmer. Mitt andra barn skulle väga typ 2700 g när han kom ut 5 dagar efter TUL men ut kom en 3.5 kg klump!
-
Skönt! Och tack!Etta skrev 2019-08-01 20:21:19 följande:
Den gick bra! Hade ökat rejält så var nästan tillbaka på min kurva igen. BM trodde nu att det kan ha att göra med hur bebisen ligger, att hon kanske legat tvärs över magen sist men vänt sig med huvudet neråt nu. Känns skönt hursomhelst. Lycka till imorn!
-
Ja, och långsamt. :) Tycker att det gick snabbare efter rutinultraljudet, det var en stor och viktig milstolpe för mig. Ja det är jobbigt, men tänker ändå inte att det är jobbigare för mig än för andra.Barnlängtan31år skrev 2019-08-02 10:05:12 följande:
Nej, det är sant, tiden går ju fort :)
Usch, låter kämpigt för dig med all smärta och svullnad. Skönt att du inte har så lång tid kvar! Det där med deppigheten måste också vara mkt jobbigt... Vet att jag i vecka 7, dagen efter vi fick se hjärtat slå första gången på vår plutt, blev helt nedstämd och grät. Jag kände ingen glädje alls. Blev så himla rädd för mig själv och kände mig sååå otacksam. Dagen innan var jag överlycklig och sen pladask blev det tvärt om bara en dag senare. Jag förstod ju själv att det handlade om hormoner, men det spelade ingen roll, för känslan var lika verklig ändå. Som tur var så höll det inte i sig så länge, men skulle inte bli förvånad om nedstämdheten skulle dyka upp igen. Det är inget man kan rå över, vilket gör det så himla tufft.
Önskar dig stort lycka till!! Snart är du framme :)
Tack! Ja, hoppas att det inte dröjer så länge till nu! Tror väl inte riktigt på någon effekt, men har börjat dricka hallonbladste. -
Skönt att få bekräftat att allt såg bra ut! Det gjorde det vid mitt tullväxtultraljud också. Bebisen ligger, enligt beräkningen inom normalkurvorna, men ändå rätt stor.tossaliten skrev 2019-08-02 11:02:02 följande:
Varit på kontroll i dag v 34 (33+5) men inte varit iväg sedan v 29 (28+3) för att vi varit bortresta.
Samma SF mått som v 29...alltså 23 cm så helt avplanad kurva. I övrigt såg allt bra ut så spec mvc ville ha in mig direkt för TUL.
Såg bra ut allt. Bebisen liten inom normalspektrat men tror inte riktigt på det där då mitt andra barn också sas vara litet men kom ut 10 dagar för tidigt med en vikt på 3460 g ;) Så väntar och ser hur det ser ut.
Var -12% enligt normalkurvorna men det är ju bra så skönt att det såg bra ut ändå.
-
Tack! Det gick bra! Men lite läskigt att bebisen verkar bli rätt stor. Enligt deras beräkningar vägde den 3,7 redan i fredags. Tycker den kan komma ut nu och inte växa mer.LimeLime skrev 2019-08-02 21:30:49 följande:
Okej, lycka till imorgon jag håller tummarna att det går bra!
-
Tack så mycket för peppen! :) Hur stort var ditt barn? Jobbigt det där där med tyngden sen, när man inte riktigt är lika stark som vanligt heller och att kläder och annat inte passar eller passar väldigt kort tid.BaKu skrev 2019-08-04 22:15:31 följande:
Skönt att det gick bra!
Har sagt det innan, men vi fick ju stort barn. Nu har jag inget att jämföra med, men jag skulle säga att det inte var så värre att föda ett stort barn. Visst, det är säkert skillnad på en prematur mot en rekordstor, men det "jobbiga" är ju huvudet och det är ju inte enormt mycket större bara för att man har en stor bebis :) så oroa dig inte för det.
För mig har det jobbiga varit att han fortsatt växa mycket efteråt. Han är ungefär som en 10 månaders nu vid halvåret. Det har varit tungt att bära honom och mina armar/händer gör så ont. Dessutom har han ju vuxit ur allt långt innan man tänkt sig. Exempelvis fick vi byta ut bedside crib, babynest och babyskydd långt innan han egentligen hade åldern inne.
-
Okej, hoppas att min inte blir större. :) Men det finns nog risk för det. Var hos barnmorskan idag och s/f-måttet ligger nu på översta kurvan. Jag mår ändå rätt ok. Svårmodet har lämnat, iallafall just nu, och jag känner mig inte ledsen längre. Dock har jag lite ont i kroppen, särskilt händer/handleder.BaKu skrev 2019-08-06 22:21:28 följande:
55 cm lång och 4200 g. Så framförallt var han lång. Men som sagt storleken var jobbigare efter förlossningen än under förlossningen.
Nu väger han närmre 10 kg och är ett halvår. Vi kör kläder för barn som är närmre året. Är grymt glad att han nu börjar vilja vara på golvet mer. Han håller på att lära sig krypa så nu är det lite roligt att vara nere tydligen.
Hur mår du nu?
-
Kan verkligen känna igen känslan! Vill bara att bebisen ska komna nu! Har 12 dagar till bf, men det kan ju dröja en månad också. :/ Försöker ta dag för dag bara. Har tidigare förlossningar/förlossning skett på bf?tossaliten skrev 2019-08-07 05:56:49 följande:
Usch är i v 35 nu. Bara 4 v kvar sedan kommer bebisen men det känns som en evighet just nu.
Svårt att andas, klumpig, trött, fånge i sin kropp, svårt att sova, ångest osv
Hur kan 4 v kännas, så långt??
Som tur är börjar barnen skolan om 1.5 v och redan nästa vecka börjar det bara möten mm med skolan. Tiden rullar på.
Någon mer som känner samma??