Gravid med andra barnet och sambon vill abort
Jag är lyckligt barnfri men om jag blev gravid hade jag aldrig i helvete gjort abort om jag inte till 110% ville det själv.
Jag är lyckligt barnfri men om jag blev gravid hade jag aldrig i helvete gjort abort om jag inte till 110% ville det själv.
Jag skulle vilja tipsa er om att gemensamt gå till kvinnoklinikens kurator - om du kan få med honom dit. Det hjälpte oss väldigt mycket när vi var i en liknande sits. Jag valde tillslut abort (för att han inte ville behålla), men skulle aldrig göra om det. Hade ett jättebra stöd från kuratorn dock både före och efteråt. Tänker att oavsett beslut är det bra att få prata gemensamt med någon utomstående som kan komma med nya sätt att se på saken.
Min abort ledde till depression och en enorm barnlängtan (snudd på besatthet en period), så det är bara du som kan ta beslutet men gör inget överilat. Vi försöker få barn nu drygt 2år senare och är på vårt 5:e försök. Kan väl säga att det är roligare nu när mannen också önskar ett barn, men jag får titt som tätt ångest över aborten och tänker att vi kunde ha sluppit det här med ägglossningstester och ligg-stressen som är svår att komma ifrån när man försöker. Jag känner också att jag/vi alltid kommer vara ett barn kort, vi har ju för alltid förlorat ett barn.
Ledsen att du behöver stå inför det här beslutet <3 Håller med dig om att han behöver ta sitt ansvar. Det är alldeles för få män som gör det.
Jag ska berätta min historia som såg en aning likt ut vad din gör. Min man sa exakt likadant när han fick reda på stt jag var gravid. Han hotade med att lämna och ta livet av sig. Jag var så dum som trodde honom och bokade tid för abort. Väl på sjukhuset grät jag floder och kunde inte stoppa upp den där tabletten som tog livet på mitt barn. Jag fick tom ringa min mamma som fick stötta mig genom det hela. Vi fick också göra en vul och känslan av att se sitt barn på skärmen drog de sista andetaget ur mig. Det är en av de svåraste jag någonsin har fått göra. Men med hans hot om att han skulle ta livet av sig och allt skulle bra därefter avslutade jag graviditeten. Idag mår jag fortfarande psykiskt över det och känner mig som världens hemskaste mamma. Han ville bara inte ta ansvar och gå igenom spädbarns tiden igen. Och idag har jag tappat alla mina känslor för honom och vill lämna äktenskapet. Så mitt råd till dig är att om du vill behålla barnet (vilket jag tror) så välj ingen man över ditt barn och dina val. Två barn är ingenting , ditt barn får ett syskon. Men att ha en idiotisk fårskalle i familjen som tvingar dig till detta kommer suga musten ur dig. Lycka till.
Tack för svar, som sagt tidigare är det bra att få läsa ur ett annat perspektiv!
Jag känner ju själv att det är egoistiskt att behålla, det var därför jag bokade tid för abort med. Men jag har inte tänkt på det så att det faktiskt är jag som sviker sambon när jag ändrat åsikt!
Det som gör det svårt är ju att känslorna till barnet kommer direkt när man plussar och skulle jag gå igenom en abort för min sambos skull, skulle jag förlåta mig själv eller honom? Jag vet inte, men behåller jag är det ju inte säkert att sambon förlåter mig... Så egt lätt val är det ej! Även om jag är skurken i det hela :(