Partner vill flytta med mig till Sverige - barnen kvar i UK

Hej 5 år senare

TS här

Jag har glömt lösenordet och tagit bort mejlen som troligen var kopplat till kontot. Jag ville ändå svara hur allt gått. Kanske hjälpa någon annan i samma kval.

De första två åren med honom var fina. Men de åren som följde har varit de värsta i mitt liv. Jag kan ändå inte säga att jag ångrar mig, för det skulle betyda att jag ångrar våra två gemensamma barn. Det kan jag ju inte, barnen är hela min värld.

Jag flyttade till Sverige. Han skulle komma efter ca 9 mån när han ordnat med umgänge osv för barnen. Dock så blev han av med sitt jobb och av en händelse så kunde jag ordna ett i Sverige snabbt, så han kom redan efter en månad. Allt gick så snabbt och jag hann aldrig stanna upp och tänka efter vad jag höll på med. Inom några månader var jag gravid.

Han är en underbar pappa till våra barn...men jag tror problemet är att han 1. Inte känner sig själv och 2. Inte känner sina barn. Han målade upp en bild av hur allt skulle vara och av hur hans barn, livssituation osv var, inget visade sig stämma.

Hans äldsta barn kunde ej bo kvar hos mamman och fick väldigt hastigt flytta hit. Mamman hade börjat misshandla båda barnen. Barnet var inte det barn jag sporadiskt träffat i England, ej heller de barn som sambon beskrivit. Barnet som kom hit var allvarligt psykiskt sjuk och de första månaderna i vårt gemensamma barns liv fick jag spendera med att försöka övertyga.min sambo om att mitt bonusbarn var sjukt. Barnet har nu de senaste åren åkt in och ut från slutenvården, vid upprepade tillfällen försökt ta sitt liv, och fungerar inte i samhället alls. "Barnet" är nu 20 år. Det har varit en mardröm. Min sambo är omöjlig att ha att göra med när det gäller problem. Han stoppar huvudet i sanden och kallar mig pessimist. Jag är livrädd för mitt bonusbarn, lider av skuldkänslor eftersom jag slet en pappa från barnen (som absolut behövde honom). Jag mår skit.

Ju äldre mina egna barn går desto mer obegripligt och otänkbart skulle det vara att lämna dem. Det spelar ingen roll hur gamla de blir, vill de att jag ska finnas i närheten så stannar jag. Jag är hellre olyckligt kär i någon på andra sidan jorden än lämnar dem.

Om ni någon gång befinner er i den situation som jag var i England, snälla - ta ett steg tillbaka och fundera igenom det. Se till att ni känner partnern utan och innan innan ni bestämmer er för att bli bonusförälder. 

Jag skulle kunna berätta så mycket mer om de senaste fem åren, det skulle kunna bli en hel bok. Detta var dock kontentan.