Tonåringar som inte träffar pappa efter skilsmässan
???? Skilsmässa för tre år sedan, blev lämnad, ingen otrohet eller misshandel. Har ny familj nu.
Suck, en f d granne talade häromdagen strängt om för mig att mina tonåringar minsann inte var hos mig så mycket nu för tiden. Jag kanske borde tänka över om jag verkligen SÅG dem eller mest tänkte på mig själv... (har kämpat och gullat efter kontakt i 860 dagar typ...) och att jag borde träffa exet så att jag kunde ordna upp allt. Jag svalde förtreten och bad grannen fixa och moderera ett möte. Hon åtog sig det resolut, men misslyckades tyvärr helt och hållet, exet hade massor av bortförklaringar. Då gav hon mig beskedet att alla situationer och människor är helt unika och att jag minsann inte ska dra slutsatser. Jag gav henne länk på kort info om föräldraalienation (PAS) men hon talade om att hon inte tänkte läsa något... Jag häpnar, blir ledsen, förbannad och lär mig.
Jag förde argumenten på en akademisk men ändå praktisk nivå (mötesvägran, tillbakaskickade oöppnade brev, förslag på enkla samtalsämnen vid mötet). Grannen tyckte nog snabbt att det blev obehagligt konkret och värjde sig för verkligheten. Skulle jag nog gjort själv. Nöjd ändå med att jag var tydlig, öppen och försökte. Typiskt att exets ansvar är så osynligt för andra, gömt i skugga liksom. Det blev mitt fel till slut ändå - jag var för akademisk och jag visade länk till kort info. Så förmätet, klart barnen aldrig ska träffa sin pappa då...