Min mamma stack nyss

En sak jag tänker på när jag läser det du skriver är hur situationen är för din mamma. Ni har just flyttat, till ett renoveringsobjekt. Men en 16-åring och en pappa som inte klarar att fokusera och slutföra saker.

En flytt är ju arbetssam. Det ska packas, flyttas, packas upp, städas ur osv. Kanske det är din mamma som fått dra det tyngsta lasset? Sedan är det ofta ganska rörigt i nya huset en lång tid, saker blir liggande i kartonger osv. Jobbar man dessutom är det lätt att känna att tiden och orken inte räcker till.

Här hemma hos oss har vi gång på gång samma tröttsamma diskussioner om vad som är rimligt att hjälpa till med. Det här är inget hotell, jag lever inte för att passa upp på min man/mina barn. Det stör mig när det lämnas kläder/saker på golvet, disk lämnas framme, allt de har i händerna liksom bara släpps rakt ner när de inte vill hålla i dem längre. Då känner jag att de helt struntar i mitt liv och bara ser till sin egen bekvämlighet.

Ni är i princip tre vuxna hemma. Kan det vara så att det är dags för ett seriöst samtal om ansvarsfördelningen i hemmet? I så fall skulle det säkert uppskattas om det initiativet kom från någon av er andra, och så naturligtvis att ni både vill och har för avsikt att genomföra en förändring.

Jag vet inte alls hur ni har det, och det här har kanske ingenting med din mammas känslor att göra. Det är bara en reflektion utifrån det som kan få mig själv att bara vilja lämna allt och sticka.