Ni med en innekatt!!! (Sibirisk katt)

Vi har två bröder huskatt/maincoon blandras. Vi bor i en tre på tredje våningen mitt i stan så dem kan inte gå ut. Båda får panik av selen så ingen möjlighet att rasta heller. Vi tog dem när dem var 4 månader (välgörenhet) så det var försent att lära dem gå i koppel eller så har dem inte psyke för det eller så gjorde jag fel. Om du skaffar innekatt så lär den gå ut i koppel tidigt och långsamt med stort tålamod. När dem var små så var dem sjukt understimulerade trots evigt busande och fixande dem dem efter jobbet/skolan. Jag är också student och är ändå hemma mycket i perioder. Det var massor jobb för mig. Numer så sover dem hela dagarna tills vi kommer hem och busar mest på nätterna. Alltså är det sjukt mycket jobb med dem dem första två åren. Mycket tårar, ilska och slit och en hel del fundering över att dem skulle må bättre av att få bo på landet. Nu är dem ändå del av familjen och mycket lugnare. Vi tänker också flytta ut på landet. Katter har dock fortfarande mycket av det vilda i sig. Det är dyrt och man blir sjukt bunden. Vi var på vår första resa nu i somras och då tog min mamma hand om dem två veckor. Det är mycket begärt av vem som helst. Ställ dig följande frågor: är det värt pengarna? Våra kostar ca 7500/katt/år. Visst vi har den dyraste försäkringen och maten. Vi har dock två katter med PICA så försäkringen behövs och dem äter inte vanlig mat. Den ena katten började inte växa förrens vi började ge honom fin mjukmat. Han hade alltså svultit sig själv. Har du någon som kan kattsitta? Minst en vecka per år vill ju dem flesta åka bort. Första åren kan man inte åka bort ens en helg utan att någon bor där när man är borta då kattungar äter både det ena och andra. Är det värt tiden? Första åren är det ca 2h/dag som går åt att leka om resa kattlåda osv. Om ni ändå ska flytta ut på landet så vänta tills dess. Då kan ni kanske tom köpa en annan ras då katterna spenderar mycket tid utomhus och inte belastar allergin lika mycke. Ett alternativ kan vara att köpa en katt från katthem. Då vet man redan personligheten och kan välja en som passar livsstilen. Dessutom slipper ni på så vis dem jobbiga småkattstiden då man är så himla låst.

Om du mår dåligt så bör du definitivt avstå från ungkatter. När vi skaffade våra så var jag sjukskriven. Min pappa hade dött. Tänkte som dig, att dem skulle hjälpa. Dem blev dock ännu mer stimmiga dem dagar jag mådde dåligt. Det var inte bra för mig och inte för dem heller. Nu mår jag bra men katterna mår fortfarande dåligt av starka känslor t.ex. Om vi bråkar eller diskuterar högljutt. Vad jag fått beskrivet av sibbar så är dem väldigt lika våra två. Jag ångrar inte våra två små vänner i livet men jag hade aldrig i livet gjort om det. Dem är verkligen milsvid skillnad mellan dessa två pojkar och mina tidigare huskatter (som var snälla och klarade vara innekatter utan problem). Du kan ju givetvis ha tur och få en lugn katt men du kan ju också ha otur och inte få det. Vad gör du då?