Ni med en innekatt!!! (Sibirisk katt)

Om du mår dåligt så bör du definitivt avstå från ungkatter. När vi skaffade våra så var jag sjukskriven. Min pappa hade dött. Tänkte som dig, att dem skulle hjälpa. Dem blev dock ännu mer stimmiga dem dagar jag mådde dåligt. Det var inte bra för mig och inte för dem heller. Nu mår jag bra men katterna mår fortfarande dåligt av starka känslor t.ex. Om vi bråkar eller diskuterar högljutt. Vad jag fått beskrivet av sibbar så är dem väldigt lika våra två. Jag ångrar inte våra två små vänner i livet men jag hade aldrig i livet gjort om det. Dem är verkligen milsvid skillnad mellan dessa två pojkar och mina tidigare huskatter (som var snälla och klarade vara innekatter utan problem). Du kan ju givetvis ha tur och få en lugn katt men du kan ju också ha otur och inte få det. Vad gör du då?

Jag har en sibbe här brevid mig just nu. Hon hade aldrig varit lycklig som en ensamkatt med de tiderna du beskriver. Helt ärligt skulle hon antagligen helst bo på min axel dygnet runt... Hon är konstant kelig och söker verkligen ens uppmärksamhet mycket mer än mina två andra (bondkatter) gör.

Just att gå ut och gå verkar hon dock inte ha något större problem med, vi gör det ibland och hon gillar det. Men det är inget krav för henne.

Hon är även väldigt kelig och uppmärksamhetssökande mot de andra två katterna, lite mer än vad de kanske skulle önska ibland...

Jag hade garanterat satsat på en fullvuxen sibbe för omplacering. Min första var en omplacering och det var absolut inga problem, omplacering måste inte betyda beteendeproblem, ägaren kan även gått bort osv. Med en vuxen katt vet du vad du får och sibbar är generellt väldigt lika min lilla tjej (även om hon är lite extrem). Därför heller inte lämpade som ensamkatter rent generellt.

Med en vuxen katt kan ni dessutom enklare testa om sambon tål den eller ej och välja en med mindre uppmärksamhetsbehov.

Alla katter är olika, med en vuxen vet ni vad ni får och att hen kommer trivas i er familj, med en unge kan det vara ni som måste omplacera den i framtiden...

Lycka till!

Skaffade första sibben för 5 år sen. Mannen också allergisk här. Gick jättebra. Men sen föll sig suget på och 2 år senare blev det en till sibbe i huset :)

Gå med i sibirisk kattgruppen på fb :)

Jag har studerat på universitet och nu är jag mammaledig. Men annars hade hon säkert klarat sig (även om hon hade varit gnällig i början) då hon har de andra katterna. Speciellt en av dem är hon väldigt nära. De kelar, leker och har sig. Helt ensam hade hon nog dock inte mått bra av.

Katter sover ju mest på dagarna, så det är ingen fara, när hon blev större tog vi lite koppelpromenader, lek och bus men det är ju bara mysigt och inget jag ser som jobbigt.

Varför en till? Ja, dom är som chips man kan inte bra ha en :P

Jag tycker ni ska vänta med katt.

Dels att du inte verkar vara hundra säker på att det går med din sambos allergi:

"Blir en Sibirisk katt och är leveransklar i oktober. Hoppas bara sambon tål den kullen, så får vi se :"

Vad händer om han inte tål den? Ska en liten kattunge behöva byta hem igen? Jag tycker inte att man skaffar ett djur om man inte helt säkert vet att det kommer att funka.

Sedan att ni inte kommer att vara hemma. En kattunge är ju en bebis.

Vissa dagar är våra katter hemma själva lite längre, men aldrig mer än 8 h. Och det är kanske 2-3 dagar i veckan. Övriga dagar är de inte själva mer än kanske 10 min-1 h. Och de är flera stycken så de har varandra.

Så ni kanske ska vänta med katt. Jag förstår att du gärna vill ha en för katter är underbara, men livet måste ju bli underbart för katten också. Fundera över om det ni har att erbjuda nu verkligen är bra för en katt, om du vill att en älskad liten varelse ska behöva vara ensam så många timmar om dygnet.

Jag har skiftjobb i vården. Jobbar jag dag så är det den dagen katterna är hemma själva som mest. Jobbar jag kväll så är resten av familjen hemma när jag är borta.

Vi har flera katter som är sällskap åt varandra.

Sen har vi inte så mycket utanför hemmet som vi gör. Åker vi bort har vi kattvakt. men det händer väldigt sällan.

Man får välja djur efter sin livsstil. Har man mycket omkring sig som jobb och fritidsintressen kanske man ska ha ett djur som kan vara ensamt?

"alla andra" som har djur ser till att kunna vara hemma med det så mycket som det krävs, annars skaffar man det inte. Du får välja, är det viktigast att ha ett djur eller är det viktigast att ha många fritidsintressen?