Men gud vad spännande. Är det för att det är sista gratis försöket?
Hallå!
Ny här men har följt den här tråden ett tag och kände att det kunde vara skönt att dela med mig av min historia med såna som går igenom samma sak
Är 38 år och min sambo är 42. Vi har kört IVF i snart ett år nu utan att bli gravid. Inget fel hittades på någon av oss under utredningen men det har framkommit när vi satte igång med IVF att min äggreserv verkar vara reducerad.
Våra två första behandlingar (jan-18 och april-18) fick avbrytas då jag inte svarade på hormonerna och endast fick ihop 2 respektive 1 ägg. Under andra behandlingen upptäcktes vad man först trodde var en polyp på livmoderslemhinnan så fick genomgå en hysteroskopi i juni där polypen togs bort.
Efter det så hade kliniken semester så fick inte starta nästa behandling förrän i augusti. Då med nya hormoner som jag svarade bättre på och fick fram 4 ägg vilket ledde till äggplock. 2 ägg befruktades och 1 av dem återfördes på dag 2 men jag började tyvärr blöda dagen innan TD. Det andra embryot klarade sig inte till nedfrysning.
Vårt andra försök (fjärde behandlingen) påbörjades i november där jag svarade ännu bättre på hormonerna och man plockade 6 ägg av vilka 5 befruktades. På grund av min reducerade äggreserv (och min höga ålder) återfördes 2 st 3-dagars embryon men återigen började jag blöda dagen innan TD den 4/12. Resterande 4 embryon klarade sig inte till nedfrysning.
Imorgon ska jag till kliniken för att gå igenom nästa behandling (som påbörjas i början av januari) och några nya mediciner.
Hoppas innerligt på att det är 3:e gången gillt för oss
Sorry för mitt långa inlägg...
Tack! Ja, verkligen skönt att prata med personer som går igenom exakt samma sak
Det låter som att vi har en likande resa så här långt. Håller tummarna för att ni får återföra 2 embryon vid ert tredje försök.
Visst är det jättejobbigt att inte få några till frysen :( Var verkligen hoppfull om att vi skulle få det vid senaste försöket så var tungt med det negativa beskedet. Har ni fått någon förklaring på varför?
Var hos kliniken i morse och gick igenom vår nästa behandling. Vi ska tydligen köra den långa behandlingen som börjar med en nässpray (Synarel) i två veckor innan det är dags för sprutorna Fostimon och Menopur. De två tidigare försöken har vi kört det korta och Elonva och Menopur. Vad har ni gjort för typ av behandling vid de två första försöken?
[quote=79296482][quote-nick]SevenSeas skrev 2018-12-18 15:16:39 följande:[/quote-nick]Förlåt att jag frågar, men varför är du rädd för långa protokollet? Vi har gjort både korta och långa och enda skillnaden, som jag upplevt, är att i långa protokollet använder man en nässpray innan man sätter igång med sprutorna.[/quote
Hej,
Som jag skrev så har jag googlat för mycket och lyckats hitta alla dem som mått skit av nässprayen. Så egentligen bara det. Och alla reagerar olika såklart så jag har bara skrämt upp mig själv.
Vi har inte heller fått någon förklaring. Vi träffade bara en barnmorska idag men har en telefon tid med läkare imorgon så tänkte fråga då. Ska även fråga om anledning till att dem vill att vi testar det långa protokollet. Det har aldrig varit uppe för diskussion innan så nyfiken på att höra varför.
Vi är också fullt friska och finns egentligen ingen förklaring till vår barnlöshet heller. Att dem upptäckte att jag hade en reducerad äggreserv låter inte som att det borde omöjliggjort en naturlig graviditet. Jag har ägglossning som vanligt (dock oregelbunden mens). Vi har också kört standard IVF båda försöken och det har ju funkat bra avseende befruktning.
Jag känner mig tudelad om det långa protokollet. Låter som att det är mer bieffekter av nässprayen. Ser inte fram emot värmevallningar och huvudvärk... Har dock inte googlat nåt på det långa protokollet och det låter som att jag kanske ska låta bli, haha?
Men anser läkarna att den typen av behandling kan passa bra för mig och att det ger gott resultat så får man väl bita ihop och ta det. Viljan att få barn är så pass stor.
Ja, ska bli spännade att höra vad som sägs på ert läkarbesök på torsdag. När kommer ni sätta igång nästa behandling på ett ungefär?
Jag är tillbaka här igen. Plussade på första ivf-försöket. Såg ett hjärta picka i V8 och alla försäkrade oss att nu är risken för missfall super liten så vi vågade bli glada. Ultraljud i v12 visade dock att fostret slutat utvecklats. Så nu väntar jag på missfall. Är så himla ledsen. Trodde jag skulle vara gravid jul och nyår men istället väntar jag på missfall, är så himla ledsen fattar inte riktigt hur man ska orka ladda om.
Ja då har vi varit och träffat läkaren inför vårt tredje försök. Fick ställt alla frågor och gick därifrån med ett lugnare jag inför nästa behandling och stort hopp.
Vi kommer fortsätta med det korta protokollet och det blir 2st 2 dagars tillbaka vid återföringen. Förutsatt att 2 blir befruktat såklart. Så det känns väldigt roligt och spännande. Nu längtar jag till januari!
Hej alla! Jag hoppas att det är okej att hoppa in här. Jag och min man (båda 29 år) står nu i kö för att starta ivf till våren. Vi ställdes i kö i början på oktober och står även med på kort varsel listan. Vi ska göra ivf på Sahlgrenska och vi är barnlösa pga manlig faktor.
Jag har lite funderingar och tänkte kolla om ni här kanske har lite svar :) om inte annat är det skönt att det är fler som genomgår samma sak ?? Det är lugnande att läsa igenom allt ni skriver, och att det är så olika hur man upplever ivf.
Så här kommer lite frågor.
Om man kommer in på kort varsel listan, ringer de samma dag eller får man iaf ett par dagar att förbereda sig? Hur var det för er, om ni stod med på kort varsel listan?
Är det större risk att barnet får missbildningar när man sprutar in spermien i ägget (kommer inte ihåg vad metoden heter) än om det skulle vara en naturlig graviditet.
Ett utav spermievärdet vi fick hette TMC, men jag hittar det ingenstans. Vet ni vad det betyder?
Kommer man kunna jobba normalt under hormonbehandlingen, eller kommer man må jättedåligt? Det är iofs kanske rätt individuellt.
Tack på förhand :)
Jag ringde in idag och kollade hur det såg ut med kortvarsel kön, och de har börjat ringa dem som skrevs in i september (som vi gjorde) nu, så det kan bli under januari sa hon, eller februari. Och vanligtvis har man minst ett dygn på sig då det sällan kommer avbokningar samma dag. Känns ändå skönt att veta, så man hinner förbereda sig någorlunda.
Hur har era män sett på hela processen? min sambo är väldigt lugn och svarar bara att "vår tid kommer" när jag börjar babbla om nervositet och att alla andra får barn efter barn. Jag förstår inte om man bara inte vill prata om det eller om han faktiskt är lugn på riktigt.
Jag kan inte hjälpa det men jag känner viss avundsjuka på de man känner som blir gravida hela tiden. jag försöker att inte visa det och gratta dem, men det är sjuuukt svårt.
Så, min sambo och jag kunde inte hålla oss imorse och vi testade oss - ruvardag 13 idag - och vi plussade. Har aldrig plussat tidigare så vet inte om detta klassas som ett starkt eller svagt
plus. Vågar dock inte helt lita på resultatet då jag läst att Ovitrelle kan hålla i sig uppemot 14 dagar. Vad tror ni?
Vi har fått testdag 5/1 och vi kommer självklart testa oss igen. Men visst blev man lite glad idag, att nu kan det vara på riktigt ???? Nu blir det väääldigt jobbigt att behöva vänta 3 ynka dagar till, fy alltså ????