Insättning här också. Skakar inifrån, precis som någon beskrev i början. Vimsighet, trötthet, svårt att fokusera på detaljer i omgivningen (har normalt sett ok syn).
Känns som jag halvt om halvt svävar fram ibland och det är jättestressande med människor ute.
Får se när det går över.
Kämpa på! Åh jag minns den där rastlöshetskänslan! Det kändes nästan som om man var besatt av något. Vilket ssri tar du? Kan du sova bra? Min sömn slogs ut helt när jag började med ssri. Nu är det lite bättre, och framförallt när jag fick mirtazapin att ta till natten. Mirtazapin är ett annat antidepressivt medel som gör dig mojsig och sådär härligt lullig en timme efter intag. Har en vän som fick det tillsammans med insättning av ssri, läkaren hade sagt att de kan ta bort de negativa biverkningarna av ssri som ökad ångest bla. Nu klarade han sig från biverkningar ( endast huvudvärk) men det är svårt att veta om det var pga mirta eller ej!
Heja dig! Vi tar oss igenom detta!
Ja jag har lergigan som jag tar vid behov. Men märker att jag börjar få någon sorts tolerans mot dom, de är inte lika lugnande längre.
Jag fick också oxascand att ta vid behov under insättningen men klarade mig utan dom, jag grät mig igenom insättningen, skrek och grät och ringde psykakuten om vartannat som i princip sa att allt var normalt, och allt skulle bli bättre, vilket det gjorde efter två veckor. Jag blev livrädd för ocascand och alla annan medicin som kan göra en beroende och ge ännu mer ångest och abstinens. Hemska tanke!
Hur länge räknar man att man är under insättning egentligen?
Jag menar alltså att det gör mig fundersam om medicinen kommer att hjälpa i mitt fall.
Hoppas det!
Nu är jag absolut ingen läkare, så något kvitto vill jag inte utlova! Och bara för det faktum att man mår dåligt betyder ett medicinen tar, så betyder det ju _inte_ att om man inte mår dåligt så tar medicinen inte. Du känner ju av att något händer i kroppen i musklerna, så något händer uppenbarligen!
Jag skulle nog säga att jag hade förbättring efter 5 veckor, vecka 5 var bättre än vecka 3.
Jag har båda gångerna börjar med psykiatriker för att de är de som kan medicinering för psykiska åkommor. Psykologer har ingen utbildning inom medicin, och allmänläkare är inte experter på psykiska åkommor. Sen när medicinen gjort att jag sansade mig så var jag mottaglig för terapi.
Jag tycker du ska försöka få remiss till psykiatriker, eller hitta en privat (de är läkare så de går under vanliga vårdkostnader) och boka en tid där.
Darrig och skakig var jag också de två första veckorna, hade en otrolig jobbig rastlöshet som inte ville släppa. Jag trodde helt seriöst att jag höll på att bli galen. Rastlösheten i kombination med starka ångesten och självmordstankar är nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Nu efter två veckor med 5 mg och fyra veckor med 10 mg så har jag börjat få starka biverkningar igen. Stark kroppslig ångest, huvudvärk och muskelvärk och spänningar. Idag träffade jag psykologen som sa att det är 20% av befolkningen som svarar bra på ssri. Detta fick mig att fundera, att sannolikheten för att jag ska vara en av de 20% är ganska låg, och framförallt nu när jag börjar känna av starkarw biverkningar igen. Medicinen kanseinte hjälper mig, utan endast ger mig jobbiga biverkningar? Psykologen tyckte ändå att jag skulle ha is i magen och försöka härda ut lite till, kanske vänder det snart. Eller så gör det inte! Vad gör jag då? Byter man preparat? Måste man gå igenom den vidriga insättningsperioden igen? Herregud vilken ångest!
Hej, nej jag upplever inga självmordstankar nu, har egentligen aldrig gjort det innan jag började med medicinen. De två första veckorna upplevde jag stark ångest med självmordstankar som skrämde skiten ur mig. Tänker fortfarande på det och jag kan fortfarande inte förstå hur jag kunde känna så. Jag förstår ju att det var en kemisk reaktion på ssri, men vad gör jag åt minnet att jag inte längre ville leva liksom?
Jag vill helst av allt komma till en psykiater men kommer inte få remiss än på ett tag. Så under tiden får jag försöka att härda ut. Jag tycker ju dock att medicinen borde ha börjat ge mig positiva effekter nu, men jag känner inte att jag blir så mycket bättre. När jag pratar med läkaren så upplever jag det som om han inte förstår riktigt. Han har aldrig hört någon må som mig på ssri. De flesta som tar ssri mår oftast bättre efter tre veckor säger han, men när jag berättar om mina symtom så bortförklarar han det och säger att det är min va liga ångest bara. Fast det är inte det! Jag vet det! Min grundångest känns inte så, har aldrig gjort! Det var som när jag berättade om mina mörka tankar de två första veckorna, då tittade han på mig och sa att det är vanligt, att jag är inte ensam om det. Så då fick jag nöja mig med det.
Just nu känner jag bara en trötthet, hopplöshet, orkar inte ha denna kroppsliga ångest längre. Jag har inte självmordstankar, utan jag är bara så trött på att må dåligt...
Är flyoxetin det första ssri du provar?
Har för mig att läkare i första hand förskriver escitalopram eller sertralin då de påstår att de har minst biverkningar.