Insättningsproblem

Hej!

Skönt att höra att det finns en till som tar ett sådant (ursäkta, jag refererar till mig själv nu) korkat beslut! Jag har ätit en annan SSRI i 15-20 år, och bestämde mig i somras för att fasa ut den. Allt verkade ju gå bra i livet. Dumt gjort!

Jag klarade mig 7-8 veckor, sen kom det lite ångest, och jag insåg att jag inte skulle klara mig utan SSRI. Och jag var såklart helt beredd på att detta kunde hända. Det jag inte var beredd på var att gå på medicinen igen skulle innebära en total omstart med alla insättningssymptom igen.

Vecka 1: Ok fast med ångest

Vecka 2: Hellvetets plågor, var på VC och fick Oxascand

Vecka 3: sängliggande, muskelvärk och komplett avsaknad av glädje. Men ingen ångest, jippie... Här är jag nu, 1 dag kvar på denna veckan...

Nästan varje dag har klarnat upp på kvällen för min del, oftast så att alla symptom är som bortblåsta efter kl 18.

Har du gått på SSRI igen? Vilken dag/vecka är du på?

Just den där tanken "om jag kommer tillbaka" jagar mig mest av allt just nu. Och det trots att både min läkare, och en väldigt god vän som är psykiatriker, har försäkrat mig om att min kropp och hjärna fungerar på precis samma sätt nu som följt 10 veckor sedan, och så klart kommer att svara på medicinen på samma sätt. Men ändå tvivlar man mår ångesten sätter in.

Det jag skrev om att den mesta ångesten var borta vecka 3 får jag tyvärr ta tillbaka, men efter 3 dåliga dagar (sista dagen vecka 3 nu) har jag faktiskt en ok dag nu! Uppe ut sängen till lunch, åt frukost med familjen i morse.

Hur många dagar har du tagit full dos medicin nu?

Jag visste såklart att ångesten skulle kunna komma tillbaka när jag trappade ner på medicinen, men jag tänkte aldrig att jag skulle gå igenom hela instättningen igen...

Om jag kommer ut det här och tillbaka till mitt tidigare liv, gud vad jag kommer att värdesätta andra saker i livet. Jag har fått en god repetition om vad som verkligen är viktigt här i livet, vad som spelar roll och vad som inte gör det. Typ "spelar det ingen roll om 5 år så spelar det ingen roll".

Jag upplevde också vecka 3 som väldigt kroppslig, brännande och stela muskler. Men det har faktiskt släppt till stor del nu. Nu har jag har två väldigt annorlunda dagar. Känns som om medicinen tar udden av ångesten nu, så jag har varit igång två dagar. Pysslat lite i köket och trädgården och kommit ur sängen. Till och med tagit bussen till stan. Och andra sidan släppert det inte längre på kvällen. Fast det rullar på ändå. Fortfarande är inget roligt, men bara små stunder av ångest på förmiddagen. (Kanske lagom intressant att läsa om, men jag skriver lite för min egen skull också. )

Hej!

Jag hade också lite upp och ner vecka 4, följt av 3 rätt jobbiga dagar. Men efter 4 veckor och 3 dagar så bara slog det om och mitt gamla jag var tillbaka! I alla fall till 90%. Jag har jobbat halvtid denna veckan och det har gått bra. Jag kan inte ens riktigt minnas hur jag mådde för 1-2 veckor sedan och allt känns lite som en avlägsen (mar)dröm.

Jag kan få lite oroskänslor på morgnarna, men milsväg ifrån ångest. Jag har dock haft svårt att somna på kvällarna senaste 1-2 veckorna, men inte pga ångest. Jag somnar bara helt enkelt inte vissa kvällar. Jag håller på att övergå till att ta medicinen på morgnarna (som jag alltid gjort innan), får se om det hjälper. Eller behövs bara mer tid, det ska ju ta mig ytterligare 5-6 veckor innan medicinen ger full effekt enligt min läkare. Kör lite sömn-guider som jag hittat på youtube, och det det hjälper faktisk.

Och jag är inte längre på något sätt orolig att jag inte kommer bli som förut igen! Om en vecka har du alldeles säkert också nått hit! Även om jag (mot all förmodan) inte skulle bli bättre så har jag inga problem med att må så här, och så kände jag absolut inte för en halv vecka sedan!!

Hej!

Jag har inte varit inne och skrivit på ett par dagar nu, för jag har lite grann glömt bort att jag mådde dåligt... Det är helt sjukt, jag läser min "dagbok", men livet har kommit tillbaka 99%, och då är jag ändå bara på vecka 6 nu. Jag jobbar heltid igen, och allt funkar som det ska. Alla hemskheter som min ångest drog fram tidigare vägs upp av att jag också känner kärlek och lycka igen, något som var helt obefintligt vecka 2-3.

För er som läser detta och är i början av er insättning, vad som än händer, hur ni än mår, hur hemsk världen än ter sig, så går tiden. Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar, och dagarna blir till vecka ett, två, tre och fyra!

Allt det du oroar dig för och som triggar din ångest, låt det vänta tills det har gått några veckor och ta tag i det då istället. Problemen blir inte värre på fyra veckor, det kan vänta. Bara ta dig igenom, en dag i taget.

Och våga prata om det. Det är inte så att du kommer att "ge andra inblick i hur hemsk världen eller livet egentligen är och att de också får ångest". Om du berättar om din ångest så kommer den inte att smita av sig, något som jag har livrädd för. Och om det triggar dig, så avinstallera Facebook, du kan installera den appen igen när dina 4 veckor har gått.

Jag trodde att jag tappat mitt lycko-filter, något jag inbillade mig var ett försvar i hjärnan mitt allt ont i världen som gjorde att världen (för vanliga människor) såg ljusaste och lyckligare ut än vad den egentligen var. Men att jag, som i filmen Matrix, nu såg världen på riktigt. För alla hemskheter jag tänkte på fanns ju faktiskt på riktigt. Men så är det inte.

Vad jag har fått höra, jag är ingen läkare: När seretoninet inte räcker till så prioriterar hjärnan vissa signaler. Och av ren överlevnads-instinkt så är det inte de lyckliga och harmoniska signalerna. När nivåerna är tillräckligt låga kommer inga sådana signaler fram alls, ingen lycka och ingen tillfredsställelse. De signaler som kommer fram är olika för olika personer, det beror på hur man är genetiskt tillverkad att reagera i fara, fly gör fäkta. Vissa blir förstärkt ledsna (depression), vissa blir förstärkt rädda (ångest) och vissa blir förstärkt agra (kort stubin, våldsamma ibland).

Ta inga beslut när hjärnan är i detta tillstånd!

Hur blev det med paroxetin? Jag antar att olika människor reagerar olika på SSRI, hjälpte det att byta?

Jag har inte varit på forumet på länge, livet har rullat på. Men nu gick jag in för nu har jag ett enorm återfall. Slog till sin en sten i lördags kväll. Läste dåliga nyheter och hade känt mig "lite konstig" under dagen med kopplade det inte till ångest. Jag är besviken att det kom tillbaka, har haft självmordstankar och en enorm uppgivenhet inför framtiden. Jag försöker hålla fast vid det faktum att även om mina mörkaste rädslor är sanna, så tre ter de sig hemskare nu när inga positiva signaler kommer fram i hjärnan... Idag är det kanske lite bättre, fast jag vågar inte vara optimistisk än.

Vad bra att du hittat vår tråd då! Tydligen ska det vara så. Om du ser datumen på våra inlägg, så hade vi båda ungefär samma resa. Ge det 4-5 veckor, så är du en helt annan person. Sen en månad till och du kanske hamnar där jag är nu. Jag hade typ glömt bort att jag mått dåligt. Så jag fick på afterwork i fredags och drack drinkar. Inte mer än vad jag gjort tidigare när jag gått på SSRI, men det tar mer tid att bli stabil, så denna gången fick jag ett ordentligt återfall. (Inte som vecka 1-3, men ändå.)

Det du känner kalas paradoxal ångest, men du har nog läst om det i tråden ovan. Kämpa på! Jag gjorde den redan en gång för 20 år sedan och en gång i somras, och där emellan hade jag 20 bra år med bara svaga höst-dippar någon gång då och då, och aldrig i närheten som insättningen!

En dag i taget!

Appen Mindfullness av MindApps hjälpe mig mycket sista veckorna, jag körde 30 min meditation och lyckades oftast somna till den. Körde bara gratisvarianten, valde "meditationer" och 30 min guidad.

play.google.com/store/apps/details

Tufft? :-P Vet inte, skulle inte rekommendera att göra om det. Jag fick ångest för 20 år sedan, kom från ingenstans. Så troligen lite genetiskt dåliga förutsättningar för seretonin-produktion. Och då fungerar tydligen SSRI-mediciner extra bra.

Jag visste förstås att det var stora odds att jag inte skulle klara mig utan, men jag räknade inte med att gå igenom en hel insättnings-cykel igen.

Nu har jag dessutom haft ett ganska stort bakslag denna veckan, men jag har jag inte sovit och inte tagit någon ångestdämpande (förutom vanliga SSRI såklart), och ta i trä, det har gått bra idag. Ska till jobb imorgon.

Sen har jag en teori, men det är kanske bara något jag har fått för mig. Att under min ångest stå förstärktes de banorna i min hjärna som reagerar med rädsla och ångest för det jag är rädd för. Så att jag nu kommer att vara känsligare för detta under en ganska lång tid framåt tills den "fobin" har lagt sig. Så nu när jag är bättre och klarar av att lägga den tid och ork som krävs för att hitta någon jag kan gå hos i terapi så ska jag göra det. Jag ska prova Mindler, en app som liknar Kry fast med sociologer istället för läkare. Fått en tid imorgon, ska bli intressant...

Det följer ju ganska exakt det både jag och TS (panikfrun) kände och beskrev. Hur det blev kroppsligt senare i processen tex.

Det du känner heter "paradoxal ångest" på fackspråk, och det är bra! Det betyder att din kropp svarar på behandlingen. Folk som inte känner något alls när de börjar ta medicinen har oftast inte lika bra resultat till slut. Så grattis, det här är bra och exakt enligt planen!

Seretonin överför alla sorters nervimpulser mellan nerver i kroppen. När det blir för lågt börjar kroppen strunta i "mindre viktiga" nervsignaler i hjärnan så som beskriver ovan.

När du nu börjar justera dina nivåer med medicin så höjs de _i hela kroppen_, även nervsignaler som går till musklerna. Därför känner sig kroppen konstig när nivåerna ändras, det tar tid att anpassa sig till. Men nu vet du som sagt att nivåerna seretonin i din kropp håller på att justeras, och det är som sagt gjorda nyheter!

Anledningen till att det släpper på kvällen är hormonell, man har andra hormoner på morgonen. Jag kunde ibland se hur tiden för vändningen kom 1-2 timmar tidigare och tidigare varje dag när det var sista veckan kvar. (Sen när de fyra veckorna gått så gick det några veckor till, då mådde jag aldrig riktigt dåligt men också sällan väldigt bra. Så kom aldrig vändningen. Men det mattades också ut, tills det blev helt bra.)

Jag är försiktigt optimistisk, var på jobb 6 timmar idag, så jag är väll på väg tillbaka.

Jag minns den här känslan från i somras, jag vill inte tänka att jag mår lite bättre, för då är det som om jag nöjer mig med att må så här bara för att jag inte har ångest. Kan ni känna igen det? Jag går liksom och känner efter hela tiden.

Angående sexlust, jag provade flera varianter innan jag hittade en som fungerade. Och vad jag minns så var det inga "insättningssymptom" arla när man bytte från en till en annan typ. Det är väl tyvärr en av de vanligaste biverkningarna, men det finns ett gäng att pröva om jag förstått rätt.

Det finns flera olika sorters "för-stunden"-ångestlindrande som man kan få som hjälp i samband med insättning. Jag fick till slut oxascand, typ liknande som valium och rohypnol... Inte så bra i långa loppet, men kan hjälpa till under insättningen för att ge hjärnan lite vila... Det finns andra lite snällare varianter också, gamla allergimediciner som man blir trött av. Kan vara bra att känna till och diskutera med sin läkare om det behövs.

Samma här, det var därför det låg kvar i skåpet ni när jag fick ett bakslag nu förra veckan. :-P Egentligen dumt, under de 4-5 veckor som insättningen är värst hinner man knappast bygga upp så mycket resistens. Och om jag förstått rätt så blir man inte beroende, utan bara resistent, alltså ett de får mindre och mindre verkan efterhand. (Fast jag är som sagt ingen läkare.)

Nu är jag absolut ingen läkare, så något kvitto vill jag inte utlova! Och bara för det faktum att man mår dåligt betyder ett medicinen tar, så betyder det ju _inte_ att om man inte mår dåligt så tar medicinen inte. Du känner ju av att något händer i kroppen i musklerna, så något händer uppenbarligen!

Du menar psykiatriker (läkare med inriktning på psyket) och inte psykolog (som brukar ha terapi) hoppas jag?

Jag tror du ska lita på psykiatrikern. Jag hade en helsikes resa för 15-20 år sedan, men sen hade jag 15-20 bra år! Hade jag inte varit dum och slutat med medicinen i somras hade allt fortfarande varit tipp topp!

Kämpa på, detta halvåret kanske inte kommer in på din topp-tio över bra halvår, men tillslut är du tillbaka. Många människor tappar ett halvår här eller där... Räkna minuterna ett par dagar till och se var du är då.

Prova lite meditation på youtube så länge kanske?

Jag skulle nog säga att jag hade förbättring efter 5 veckor, vecka 5 var bättre än vecka 3.

Jag har båda gångerna börjar med psykiatriker för att de är de som kan medicinering för psykiska åkommor. Psykologer har ingen utbildning inom medicin, och allmänläkare är inte experter på psykiska åkommor. Sen när medicinen gjort att jag sansade mig så var jag mottaglig för terapi.

Jag tycker du ska försöka få remiss till psykiatriker, eller hitta en privat (de är läkare så de går under vanliga vårdkostnader) och boka en tid där.