Träffat gammal kärlek igen och kan bara tänka på honom

Här är en till som känner igen sig...

Hur har det gått för dig TS? Vad har hänt senaste månaderna? Har tankarna lagt sig?

[quote=79188802][quote-nick]FrökenUndulat skrev 2018-11-04 01:36:28 följande:[/quote-nick]I vanliga fall hade jag blivit lite glad över att det finns en annan i liknande situation bara för att känna mig mindre ensam i situationen. Men ok så här är det, det har gått sådär varken mer eller mindre har hänt. Vi har skrivit mycket i veckan. Han tycker att jag kan komma hem till honom när hans partner inte är hemma, och han ville komma hem till mig när min man är bortrest. Var nära på att träffas i veckan men lite glad att han inte lyckades komma iväg. Jag har fortfarande samma längtan efter honom och jag dagdrömmer om ett liv med honom. Vissa stunder ser jag det som en självklarhet att jag ska vara med honom, att det inte finns något ont i det, att det bara är en vanlig mänsklig svaghet och självklart att man ska ge sig möjlighet att hitta ny lycka och njutning. Men i vissa stunder blir jag medveten om hur detta är fel för att jag riskerar hela min familj. Jag vet nu att jag ?tänkte? fel när jag bestämde mig för mannen jag är fift med. Han är en bra människa, men gick efter kriterier jag blivit uppvuxen med att värdera. Jag kände egentligen ganska snart efter att vi förlovat oss att jag inte var kär. Men det innebar en för stor skam att avbryta förlovningen. Precis som nu, jag går hellre bakom ryggen och blir upptäckt och maken väljer att begära skilsmässa än att jag skulle våga vara ärlig och själv begära det nu. Det är ett stort misslyckande att skiljas, splittra familjen. Jag är inte klokare nu heller :( Hur kommer det sig att du känner så? 79175456][quote-nick]Trettioett

Jag förstår... återigen känner jag igen pendlandet mellan att känna att det borde vara vi och att nästa dag tänka att jag ska stanna hos min familj. För att det är det man gör. Lite som man bäddar får man ligga....

I mitt fall handlar det om en gammal kärlek. Den man som fanns i mitt liv innan min sambo.

Pga olika anledningar som vi inte kunde påverka så tog livet oss i olika riktningar. Vi är idag båda över 30 med sambos och två barn vardera. Vi hörs av i princip dagligen...

Om vi är lyckliga. Troligen inte. Med tanke på att vi söker varandra.

Känner med dig och förstår dig verkligen.

Sen får andra tycka det är galet. Inte mindre verkligt för det!