Min man mår inte bra

Jag känner igen mig lite i hans sinnesstämning. Tyvärr påverkar mitt jobb min person ganska mycket. Det där snacket om att inte med sig jobbet hem fungerar inte för mig. Jag tar med det hem och funderar o tänker och är det svårt projekt så blir jag tyst. Det är inte för att jag är sur - jag tänker och bekymrar mig lite.

Jag tror inte han behöver terapi. Jag tror han behöver nytt jobb. Kanske både-och? Speciellt om det blir "småbarnsår" framöver.
Sen hur du ska få ur han sanningen eller dunka in i skallen på han hur du upplever hans sinnesstämning vet jag inte. Kanske du ska skriva ett väl formulerat brev? Det brukar bita bra o läsa nåt än att lyssna.

Sen måste jag säga att jag blir rörd över kvinnors omhändertagande sätt. Ni är otroliga och tålmodiga. Det är många gånger jag läst i olika forum trådämnen såsom "Min man mår inte bra" eller "Hur ska jag hjälpa min man?".  Ni värnar om familj och era män. All heder.