Fler här som är sambo med stora barn som bor hemma?

Vilja stora förändringar har skett sedan du valde att bli särbo? På ditt inlägg låter det som att situationen med barnen är än värre än tidigare.

Såg nu: "studerar ej/jobbar ej"..

Låter som att det är dags att släppa taget. Om jag vore mannen hade jag övervägt att skaffa helt nytt boende till sig och därmed "tvinga" döttrarna till att skaffa eget boende. Om det är en större hyresrätt, byt till två mindre (eller en mindre och en större tillsammans med dig). Om en bostadsrätt, sälj och köp tillsammans med dig och om det går, hjälp döttrarna med en liten insats för billigaste tänkbara boende om de inte har sparat ihop pengar själva.

Jobb får de skaffa sig helt enkelt. Är de över 18 och inte studerar har pappan inte längre försörjningsplikt.

Och det låter som han gör dem en stor björntjänst just nu som "tillåter" deras slapphet och beteenden.

Har en massa frågor. Hur väl kände du döttrarna när det bestämdes att ni skulle flytta ihop? Flyttade ni allihopa eller flyttade du och dina barn in hos dem? Hur långa har pausen varit? Har du pratat med tjejerna under den tiden om vad som inte fungerat? Bor de gratis även hos mamma?

Spontant så känns det som en dålig idé att bli sambos igen innan det skett en förändring.

Instämmer helt. Onödigt att utsätta er alla för detta. Dina barn kommer inte må bra av det heller. Av din beskrivning verkar det som att ni vuxna ger er in i en maktkamp mot hans barn. De låter ju inte trevliga, men ert sätt att genomföra den här flytten verkar inte ha föregåtts av någon konstruktiv och respektfull dialog med barnen heller utan ni sänker er till deras nivå. Självklart kommer de att se dig och dina barn som inkräktare. Omoget hanterat.

Har du tvingat dig tillbaka nu då? Eller hur gick det med planen att ställa dit dina saker och hoppas på att stämningen skulle bli positiv efter det tilltaget?

Och på vilket sätt tror du att ert liv blir bättre av att du flyttar in igen och då hävdar att detta är ditt hem också, upp ur soffan med er osv osv osv. Det kommer bara bli bråk. Och en man som har en så menlös och kraftlös attityd till sina barn så att de i princip har uppfostrats till att bli socialfall låter väldigt oattraktivt. Det verkar ju du också tycka. Låter som en annalkande katastrof.

Jösses, vad hjärndött. 

Skulle aldrig i livet försöka flytta in i en sån situation. Låter helt galet. Och vad har förändrats sen sist, så du tror att det ska fungera den här gången?

Nej du, skulle nog vara särbo tills hans döttrar flyttat ut.

Men VARFÖR gör du något såhär korkat? Du VET ju att situationen inte har förbättrats det minsta, snarare tvärtom.

Och än en gång, kan dina småungar bo heltid hos sin pappa så de åtminstone får en harmonisk och fin barndom och inte behöver bo i misär?!