När sov era barn i eget rum?

Vet inte . Vår son är 2,5 och vi samsover fortfarande. Vi nattar honom båda två tillsammans med saga och gos. Det blir troligen bara ett barn för oss och vi tycker att gemensam nattning och samsovning är ett mysigt sätt att stärka familjebanden (vi går ut ur rummet när han somnat men han vaknar sällan, bara ibland litegrann runt midnatt och då är vi ju i sängen så han tror ju att vi är där hela tiden).

Det blir säkert en process när han ska somna i egen säng men det får vi ta då. Planerar att introducera detta på ett positivt sätt när vi ska flytta så att han får eget rum (bor i en tvåa nu så det passar bra att vi alla sover gott tillsammans). Jag känner mig inte heller riktigt redo att inte sova med barnet och det vanligaste verkar vara att barnen sedan kommer in och sover typ halva natten hos föräldrarna ändå, så jag ser inte vad den stora skillnaden är . Får se hur det känns när vi ska flytta, om jag är redo då. Men det är klart svårare när man inte är överens. Vad säger din man?

Vår 6-åring sover fortfarande i vår säng, eller i egen säng med förälder (som smyger ut när hon somnat). Om hon sover i sin egen säng så vaknar hon någon gång mellan 00-04 och kommer in till oss. Om vi försöker få henne att sova själv i sin säng blir det gråt, hon säger att hon inte vill vara ensam och vi tvingar inte henne. Hon fick eget rum när hon var 3 år, då vi köpte hus, men som sagt, sängen var nästan ett onödigt köp :).

Vårt barn sov väldigt tidigt i eget rum men sov oerhört dåligt i flera år. Nu är barnet så gammalt så h*n kan förklara att h*n varit jätterädd varje natt. Sover nu istället alltid tillsammans med vuxen och sover bra. Snart fyra år

Vi förberedde genom att prata mycket med dottern om att det var HENNES rum, HENNES egen säng etc och det gillade hon. Vi flyttade henne när hennes lillasyster föddes och hon sov först med pappa bredvid sig hela nätterna. Efter nån vecka kunde maken sova i vår säng igen och bara gå in till henne när hon vaknade på natten. (Hon har en 120-säng, så det går lätt att sova bredvid henne vid behov.)

Olika. Första barnet sov i egen säng eget rum från ca 1 år. Barn nr 2 egen säng i vårt sovrum från 3 år, eget rum 6 år. Barn nr 3 är 1,5 år och sover i vår säng fortfarande.

Sonen samsov med oss tills han var ungefär fem (det fanns många skäl till det, men framför allt att han tankade  närhet då, var inte kramig annars).

Hur vi gjorde när han skulle sova i eget rum
Då sov någon av oss föräldrar med honom första tiden, sedan låg med honom tills han somnade, sedan kom det en kortare period där han ropade efter oss, då gick vi in till hans rum.
Det tog kanske ett par månader, sedan har han inte nattvandrat eller ropat efter oss. Däremot har vi legat hos honom när han varit riktigt sjuk.

3år var mina. Innan hade jag stor 210-säng + juniorsäng och spjälsäng precis bredvid i golvhöjd där det sovdes lite hur som helst. Innan 3år var jag ensamstående så det gjorde inte så mycket att ha dem i samma säng. Sen fick de iordninggjort eget rum och allt gick bra då de gick att förklara för.

Tack för ditt svar. Då är vi inte så "onormala" ändå. Min man är väldigt känslig för hur han tror att andra gör, vad som är vad han kallar "normalt". Ibland säger han att han sover dåligt när sonen sover i vår säng, men varje gång sonen vaknar och jag tar hand om honom sover maken som en stock, så jag tror det har med annat att göra. Han är orolig för att sonen ska sova i vår säng när han är 14, men det tror jag är liten risk...

Tack, alla, för era svar. Det är skönt att få bekräftat att det finns lika många lösningar som det finns barn. Det svåra är kanske när vi föräldrar har olika uppfattning om vad som är bästa lösningen just nu. 

Tills de själva inte vill mer. När första barnet kom för 7 pr sedan satte vi en spjälsäng med ena långsidan borttagen brevid vår säng för extra plats men den användes först nör han var 10 månader, innan dess sov han på mig ???? när jag väntade lillasyster så köpte vi en vanlig 90 säng och ställde brevid pappas säng dit sonen "flyttade". Där sov han tills lillasyster nr2 kom och då var han 4,5år. När hon var några veckor gammal så bad han om att få flytta in i sitt rum för han tyckte hon störde honom. Flickorna är nu 3 och 4 år ocj sover fortfarande med oss, den ena i spjälsängen och den andra i 90 sängen och ibland kommer äldsta in och sover mellan oss ????

Min åsikt är att det är sjukt att lägga ett spädbarn i en egen säng i ett eget rum. Hur tror man att man kan bygga trygga individer på det sättet? Man förväntar sig att mini människor ska klara av att sova själv men vi vuxna delar minsann säng...

Mina barn som sov i egen säng i eget rum från ca nio månader är i dag unga vuxna som är mycket trygga, lugna och välartade individer. De tankade närhet på dagen och somnade tryggt i sina sängar med dörren på glänt och oss i närheten, inte det minsta sjukt, vi är alla olika.

Många trivs bäst med att inte ha någon i närheten när de sover, sedan kan man vilja vara hur nära som helst när man är vaken.

Våra barn sov i egna sängar från de var ca 1 månad, vart bättre sömn för alla så. Eget rum har de fått vid ca 1år aldrig haft några bekymmer med sömnen pga det händer någon enstaka gång att 4,5 åringen kommer upp och vill sova hos oss. Men oftast går han ner efter en stund för det blir för varmt