När sov era barn i eget rum?
Vi har lite olika uppfattning här hemma om vad som är ?normalt?, så därför undrar jag: hur gamla var era barn när de sov hela nätter i egen säng och hur gamla var de när de flyttade in i eget rum och sov där?
Inlägg från: Lilla Gs mamma
|
-
-
Svar på tråden När sov era barn i eget rum?
-
Tack för era svar, de ger lite perspektiv. Vår yngste samsover och jag tycker det är lika mysigt som han, men min man tycker inte det är lika kul, vilket jag kan förstå. Det hade varit intressant om någon som samsovit med sitt barn kunde berätta hur de gjort när det varit dags för barnet att flytta in i eget rum.
-
Samsov era barn också innan? Det är ju jättebra med en rutin som båda kan följa, men denna känns som ett stort steg för vår närhetsälskande son... Eller så är det jag som inte är redo. :- Pnnnnnnnn skrev 2018-08-05 20:53:50 följande:
Inför de två äldsta barnens 2årsdag så pratade vi med dem om att man är stor när man fyller 2 år och då får man välja lite saker för att göra sitt sovrum fint och mysigt, för då ska man börja sova i det på nätterna. Sen har de fått välja något tex nytt örngott eller sänglampa.
Sen har vi kört med rapid-return dvs vaktat dem och lagt dem snabbt igen i sängen. Det tog bara 1-2 kvällar, sen somnade de i sina egna rum/sängar.
Kopierar från gammal tråd:
www.familjeliv.se/forum/thread/77869971-vad-gora-at-utdragna-nattningar
testa "rapid return" dvs:
1) välj en nattningsramsa som båda föräldrarna klarar av att hålla sig till utan att ändra på den tex "nu är det natt och du ska sova".
Bestäm även nattningsrutiner som ni inte ruckar på tex macka/välling efter TV eller framför TV, borsta tänder, byta till pyjamas och läsa saga 15 minuter.
2) Gör något för att visa att barnet är stort och att något ändrats tex att barnet får välja ett nytt örngott eller en ny lampa (något till rummet eller sängen). Berätta för barnet att "nu är du så stor att du kommer kunna somna snabbt själv och därför får du välja detta till ditt rum/din säng"
3) Berätta för barnet att nu när det är så stort så kommer ni att natta såhär: (berätta om er nya rutin i korta drag) efter Tv och mackan så borstar vi tänderna, tar på pyjamasen och läser saga, sen är det dags för dej att somna.
4) Följ er rutin och ge kram och puss, sen säger den som nattar ramsan och går ut. Vänta utom synhåll utanför dörren (ställ gärna fram en stol, det kan bli många vändor första natten).
5) Antingen accepterar barnet nya nattningen och allt är frid och fröjd eller så kommer barnet att ropa (svara inte) och till slut gå ut. Då gör man såhär:
6) Fånga upp barnet precis utanför dörren. Bär tillbaka snabbt. Säg ENBART ramsan. "nu är det natt och du ska sova". Lägg på täcket. Gå direkt.
7) Andra vändan ut - samma som 6) men korta ramsan med ett ord. "är det natt och du ska sova". Lägg på täcket. Gå direkt.
8) tredje vändan - som tidigare men korta ramsan ett ord till: "det natt och du ska sova"
9) osv.... För varje vända så blir ramsan kortare och kortare, till slut säger man inget.
OBS! Under hela läggningsprocessen ska man vara neutral, inte arg/sur över att barnet går ut. Bara fånga upp det, bära det mjukt till sängen, säga enbart ramsan, strunta i allt annat (törstig, hungrig osv). Även om det blir 100 vändor ut ur rummet första kvällen! Tålamodsprövande....
-
Tack för ditt svar. Då är vi inte så "onormala" ändå. Min man är väldigt känslig för hur han tror att andra gör, vad som är vad han kallar "normalt". Ibland säger han att han sover dåligt när sonen sover i vår säng, men varje gång sonen vaknar och jag tar hand om honom sover maken som en stock, så jag tror det har med annat att göra. Han är orolig för att sonen ska sova i vår säng när han är 14, men det tror jag är liten risk...Seven Costanza skrev 2018-08-05 22:46:34 följande:
Vet inte
. Vår son är 2,5 och vi samsover fortfarande. Vi nattar honom båda två tillsammans med saga och gos. Det blir troligen bara ett barn för oss och vi tycker att gemensam nattning och samsovning är ett mysigt sätt att stärka familjebanden (vi går ut ur rummet när han somnat men han vaknar sällan, bara ibland litegrann runt midnatt och då är vi ju i sängen så han tror ju att vi är där hela tiden).
Det blir säkert en process när han ska somna i egen säng men det får vi ta då. Planerar att introducera detta på ett positivt sätt när vi ska flytta så att han får eget rum (bor i en tvåa nu så det passar bra att vi alla sover gott tillsammans). Jag känner mig inte heller riktigt redo att inte sova med barnet och det vanligaste verkar vara att barnen sedan kommer in och sover typ halva natten hos föräldrarna ändå, så jag ser inte vad den stora skillnaden är . Får se hur det känns när vi ska flytta, om jag är redo då. Men det är klart svårare när man inte är överens. Vad säger din man?
-
Tack, alla, för era svar. Det är skönt att få bekräftat att det finns lika många lösningar som det finns barn. Det svåra är kanske när vi föräldrar har olika uppfattning om vad som är bästa lösningen just nu.