Så sjukt dåligt samvete för min 14åring!

Jag tycker också att du gjorde rätt. Det är bättre att bryta en dålig situation än att låta den fortgå. Tonåringar kan vara så svåra - inte bara kan man se hur de är offer för sina hormonsvängningar utan de är också övertygade om att man är fiende nummer ett. De är ungefär lika roliga som trotsiga tvååringar.

Visst är det synd om henne som blev hemskickad och inte fick vara med på resten av semestern, men det är viktigt att visa henne att det var hennes val och att om hon gör det valet så får det konsekvenser för henne. Hon saboterade inte för sina syskon eller er andra (det behöver hon inte ha på sitt samvete) utan för sig själv. I framtiden så kan hon göra andra val som är snällare mot henne själv. För hon är värd det.

Ofta är de riktigt jävliga perioderna i tonåren inte alltför långa och jag tror på att försöka vänta ut dem (och undvika familjesemestrar till varje pris!). Fem gånger mer kärlek (mutor är ok i nödfall), tydliga rutiner och klara regler. Se till att de är fysiskt aktiva om det är möjligt och att de äter och sover ordentligt. Om hormonerna ska härja med dem så kan i alla fall resten av dem vara på tipptopp.

Om du märker att hon går om kring som en tidsinställd bomb och bara väntar på att explodera så ge det ett helhjärtat försök att avleda: sätt paddan i handen på henne, tappa upp ett bad åt henne, be henne om smakråd, stick en slant i handen på henne och be henne köpa glass till etterätt, ge henne en uppriktig komplimang eller vad som helst som kan verka avväpnande - ring upp mormor eller bästa kompisen, kanske?

Stå upp för de yngre barnen och släpp inte tonårsmonstret lös på dem. Men själv behöver du inte ta det personligt - "Jag hör att du är arg, men jag är säker på att vi kan lösa det här problemet..." "Du, det här fixar vi när du har lugnat ner dig lite." "Berätta vad det är du vill så ska vi se om vi kan ordna det."

Ge henne mer självbestämmande och ansvar. Jag har själv svårt för det här för när de uppför sig som totalt irrationella småglin så vill jag göra precis tvärt om. Men lite mer frihet och förtroende kan ge förvånansvärt positiva resultat.