Så sjukt dåligt samvete för min 14åring!

Tycker ni gjorde rätt jag skulle nog också gjort så man måste ju visa att det inte är ett okey beteende hon har,nog att tonåren är jobbiga men så illa ska det inte behöva vara att man inte kan behandla sina föräldrar och syskon med respekt!

Håll ut! mammahjärtat kommer alltid finnas där och ibland måste det göra lite ont också för att det ska göra verkan;)

Bara en gissning, men om barnen fick välja en semesterresa så kanske hon är väldigt bortskämd?

Ta bort alla förmåner, börja på noll och låt henne förtjäna skjuts, mobil etc.

Ni gjorde rätt!

Helt rätt gjort, hon kan inte tillåtas förstöra för alla andra och det är inte ok att bete sig så gränslöst och respektlöst mot sin familj. Det måste hon lära sig och ibland krävs det att man löper linan ut och att barnets dåliga beteende får en kännbar konsekvens. Bra jobbat att ni orkar ta fajten även om mammahjärtat gråter. Skulle ändå föreslå familjeterapi till hösten. Tonår i all ära, men det låter som att hon är väldigt arg och hatisk och det finns kanske någon djupare förklaring till det än bara tonåren.

Jag tycker också att du gjorde rätt. Det är bättre att bryta en dålig situation än att låta den fortgå. Tonåringar kan vara så svåra - inte bara kan man se hur de är offer för sina hormonsvängningar utan de är också övertygade om att man är fiende nummer ett. De är ungefär lika roliga som trotsiga tvååringar.

Visst är det synd om henne som blev hemskickad och inte fick vara med på resten av semestern, men det är viktigt att visa henne att det var hennes val och att om hon gör det valet så får det konsekvenser för henne. Hon saboterade inte för sina syskon eller er andra (det behöver hon inte ha på sitt samvete) utan för sig själv. I framtiden så kan hon göra andra val som är snällare mot henne själv. För hon är värd det.

Ofta är de riktigt jävliga perioderna i tonåren inte alltför långa och jag tror på att försöka vänta ut dem (och undvika familjesemestrar till varje pris!). Fem gånger mer kärlek (mutor är ok i nödfall), tydliga rutiner och klara regler. Se till att de är fysiskt aktiva om det är möjligt och att de äter och sover ordentligt. Om hormonerna ska härja med dem så kan i alla fall resten av dem vara på tipptopp.

Om du märker att hon går om kring som en tidsinställd bomb och bara väntar på att explodera så ge det ett helhjärtat försök att avleda: sätt paddan i handen på henne, tappa upp ett bad åt henne, be henne om smakråd, stick en slant i handen på henne och be henne köpa glass till etterätt, ge henne en uppriktig komplimang eller vad som helst som kan verka avväpnande - ring upp mormor eller bästa kompisen, kanske?

Stå upp för de yngre barnen och släpp inte tonårsmonstret lös på dem. Men själv behöver du inte ta det personligt - "Jag hör att du är arg, men jag är säker på att vi kan lösa det här problemet..." "Du, det här fixar vi när du har lugnat ner dig lite." "Berätta vad det är du vill så ska vi se om vi kan ordna det."

Ge henne mer självbestämmande och ansvar. Jag har själv svårt för det här för när de uppför sig som totalt irrationella småglin så vill jag göra precis tvärt om. Men lite mer frihet och förtroende kan ge förvånansvärt positiva resultat.

Tack för stöd. Idag är hon helt lugn och verkar ha accepterat det. Jag hoppas detta blir en vändning för oss alla.