Försöken fungerar inte

Är ni så pass unga, och inte ex. kraftigt överviktiga så att ni själva kan påverka fertiliteten genom viktnedgång, så borde det ha hänt något vid det här lagert, efter 1,5 år, om inget vore fel. Jag håller med hontmail ovan, för oss var utredning (vi har också manlig faktor med få spermier) och att äntligen kunna få barn med ivf bara en lättnad. Det kändes så skönt att äntligen komma vidare, att inte bara fortsätta med pliktskyldigt sex varje månad när ägglossningsstickorna visade positivt eftersom detta uppenbarligen inte fungerade för oss. Vi har nu gjort totalt 4 ivf och 8 embryoåterföringar vilket resulterar i en dotter på 2,5 år och ett syskon påväg (är gravid i v 25). Visst hade det varit smidigare (och billigare!!) att kunna få barn på naturligt sätt, men jag tycker heller inte att det varit så farligt med IVF, det är mest barnlösheten och längtan som varit det jobbiga. Och när man väl är i mål och får sin lilla bebis glömmer man snabbt vad som krävts för att komma dit, det är då värt det!! Sök hjälp och lycka till!

Vilket är det dummaste och mest obildade tips jag någonsin fått, ungefär som att slappna av skulle göra min makes spermier fler. Stress kan påverka fertiliteten endast om den är så uttalad att kvinnan upphör att ovulera (slutar ha ägglossning). Kvinnor blir gravida i krig och vid våldtäkt så att påstå att stress i allmänhet skulle påverka fertiliteten håller inte. Och att inte tänka på det är också struntsnack, alla som försöker aktivt tänker på det och ändå lyckas 85% inom 1 år.