Rädd 1 åring?

Ja, det är ditt ansvar att sätta gränser för ditt barn.

Som förälder måste man vara där och både säga till barnet om det blir för närgånget mot andra barn, men också om andra barn blir för närgångna mot ditt. Såklart.

Olika barn har olika gränser och du som förälder känner självklart ditt barns gränser bäst.

Ja det är den andra förälderns ansvar att hålla koll på sitt barn, men det är lika mycket ditt ansvar att se till att ingen gör något mot ditt barn.

Kan dock tycka att det verkar som att barnet behöver umgås mer med andra barn och andra än bara familjen Och vänja sig vid att folk rör vid en och kommer nära.

Fast vem menar du ska skydda ditt barn om inte du gör det?

Det är väl självklart att du måste säga stopp till andra barn om de går över gränsen för vad ditt barn klarar av.

Självklart skyddar jag mitt barn. Blir bara så paff när barn kommer springande och föräldrarna bara sitter och glor i sin telefon, och att jag får läxa upp det än att föräldern har koll och uppfostrar sitt.

Umgås med andra barn har det först nytta av kring 2-3 års ålder. Men vi träffar andra barn dock till folk vi känner och där sätter föräldrar gränser när det är framfusigt eller taskigt.

Vår dotter var jätterädd för andra barn första åren så vi hårdbevakade för att hon skulle slippa andra närgångna. Tex i en affär kunde ju en treåring få för sig att vilja gå och skapa närkontakt med vår dotter, då såg vi till att hindra det.

Ja, man måste säga till i sådana situationer, men säg till på samma sätt som du hade velat att någon annan vuxen hade sagt till ditt barn. 7-åringens intentioner i det här fallet var ju goda, 7-åringen ville vara snäll men behöver lära sig hur man bemöter små barn. 

"Åh vad kul att du vill leka med lilla X! Stopp, det verkar inte som om lilla X vill bli kramad just nu men du kan sätta dig här (en bit bort) och prata med lilla X först så att hen får lära känna dig. Så kanske hen vill leka med dig sen."

Det är normalt för 1-åringar att ha främlingsrädsla, det är en biologisk instinkt för att skydda barnen emot att bli bortförda av främlingar och hålla dem nära föräldrarna. Det är inget man behöver göra något åt, annat än att skydda barnet.

Jag ser gärna att min son (snart 3år) tar kontakt med andra barn. Helst springer jag inte efter honom eftersom jag upplever att det ofta blir svårare för barnen att ta kontakt då. Dock ser jag till att ha koll på honom och vid enstaka tillfällen har det andra barnet dragit sig undan varpå jag förklarar för min son att "Hen vill inte just nu" "Hen kanske är blyg som du är ibland" o.s.v. Jag skulle aldrig skälla på honom för det (dock har han aldrig tagit tag i någon heller). Barn som kommer fram när han inte vill så förklarar jag helt enkelt för dom att han inte vill just nu.

Det är utifrån hur barnet reagerar som jag eventuellt agerar. Jag antar inte i förväg att andra barn ex är blyga och inte vill hälsa och stoppar honom innan.

När det kommer till andras föräldrars brist på reaktion ibland så är det något man inte kommer ifrån och jag har inga problem med att säga åt (eller för den delen uppmuntra) andra barn om inte deras föräldrar själva sköter det. Jag har varit med om föräldrar som står precis intill när deras barn försöker knuffa ner mindre barn från ex rutschkanan och inte verkar märka när jag säger åt deras barn att man inte får göra så.