Helt förstörd av sorgen efter min katt
Häromdagen när jag kom hem till mina föräldrar berättade de att de blivit tvungna att avliva vår 17 år gamla familjekatt. Vi har haft henne sedan hon var kattunge. Jag flyttade hemifrån för 8 år sedan, men jag har ju träffat henne när jag hälsat på, och hon har fortfarande varit lika viktig för mig. När jag fick veta att hon var död blev jag enormt ledsen. Hon hade njursvikt, hon klarade sig bra i 2 år men på sista tiden syntes det att hon magrat en del. Trots det var hon fortfarande rätt pigg så jag var inte beredd på att det här skulle hända riktigt än. Men häromdagen blev hon väldigt svag, och fick svårt med andningen. De fick ta beslutet snabbt att låta henne få somna in. De begravde henne samma dag. Jag är så ledsen att jag inte hann vara med. Jag hade så gärna velat ta ett ordentligt avsked innan hon försvann. Jag känner att jag inte fått något avslut och det känns jättejobbigt. Jag hade åtminstone hoppats på att de skulle vänta med att begrava henne så jag fick vara med, men på grund av värmen gick väl inte det heller. Man kan ju inte ha en kropp liggandes då.
Det är så svårt, den här katten betydde allt för mig och jag älskade henne så otroligt mycket. Det är så tomt nu och jag kan inte ta in att hon är borta 