Postat under familjehem? Om du bor i ett tror jag knappast soc skulle gå med på att ett barn bodde själv i en vecka, även om familjehemmet hade accepterat det. I övrigt beror det väl på ålder, skillnad på en 13 åring och en 18 åring.
ehm jag har inget val men jag hade inte velat följa med, aldrig. varför skulle jag vilja, jag vill inte vara med dom. Jag vill bara vara med mina vänner.
Eftersom du verkar bo i ett familjehem så får du väl tjata till dig att få komma till ett akuthem under tiden familjehemmet är borta. Hade någon av mina grannar varit familjehem och lämnat en placerad 14-åring ensam så hade jag socanmält dem på stört.
Men herregud hur många trådar om samma ämne kan du skapa? Och när fyller du år egentligen för nu har ju denna "14-åringen på familjehem" skrivit en jäkla massa trådar under en jäkla massa månader. Haha känns mer som ett troll vid det är laget men.. ska vi leka att du är på riktigt: få in det i ditt huvud att ditt familjehem inte har någon anledning att lita på dig och hur dina katastrofvänner tillåts slira runt utan uppsyn från dagen dom föddes för att deras föräldrar inte älskar dom är helt orelevant.
inte intresserad av om ni tycker en tonåring kan bo ensam 1 v eller inte. inte min fråga. om ni hade läst mitt inlägg och inte börjar göra era egna frågor och börjat tro att jag är nån jag inte är som ni oavsett inte har nåt med att göra. en normal tonåring kan klara sig ensam längre än 1 vecka. om tonåringens vänner vill förstöra hemmet vet jag inte vilka vänner era barn har egentligen....
Det är rätt stor skillnad att bo i familjehem och i ett sk vanligt hem med sina föräldrar/förälder.
Sedan klarar inte alla tonåringar att bo själva, ens för en vecka.
Det är skillnad. Bor man i familjehem så har man dåliga hemförhållanden av något slag eller att man har problem.
Jag flyttade hemifrån när jag var 16 och har en killkompis som också flyttade hemifrån vid 16-årsåldern, han flyttade dock med hjälp av socialens hjälp till en egen lägenhet eftersom han hade problem hemma.
Det gick kanon både för mig och min vän som flyttade, jag behövde aldrig hjälp från socialen för att få en egen lägenhet (tack och lov) utan flyttade in hos min sambo direkt. Både jag och min vän var ansvarsfulla tonåringar som alltid såg till att alla räkningar betalades in i tid och festade inte överdrivet mycket, förstod att man måste visa hänsyn till sina grannar och kunde själva ta eget ansvar just för att vi fick lov att ta eget ansvar.
Om man som tonåring ständigt blir misstrodd och inte tillåts ta eget ansvar och jämt ska kontrolleras blir man lätt helt "out of control" och oansvarig i allmänhet. Om man däremot får ett förtroende, visar att man tillåts och förväntas ta eget ansvar och inte blir överdrivet kontrollerad växer man som människa och mognar betydligt snabbare.
Sedan vill jag avslutningsvis påpeka att jag tycker det är synd och skam att så många tonåringar familjehemsplaceras istället att för - som på min tid - få en chans till eget boende istället om föräldrarna har vissa brister. Jag är helt övertygad om att det är en betydligt bättre lösning.
Fast det har jag aldrig skrivit. Jag tror att många äldre tonåringar skulle må bättre av att få bo i en lägenhet som socialen ansvarar för tills de blir myndiga istället för att ryckas upp från sin familj och placeras i ett hem med främlingar mot deras vilja - en familj som inte har några som helst känslomässiga band till dessa unga nästan vuxna personer. Självklart innebär det att man måste gå med på regelbunden kontakt med socialen och flertal hembesök där de ser att allt går rätt till.
Jag tror inte att detta är en universallösning för alla tonåringar, men den grupp av äldre tonåringar som ändå nästan är myndiga och inte är destruktiva i sig själva skulle med största sannolikhet må betydligt bättre av denna lösning istället. Det är åtminstone vad jag tror baserat på vad jag hört själv av tonåringar i den sitsen.