Anonym (HeltAnonym) skrev 2018-07-02 22:09:38 följande:[/quote-nick]Barnen är 2 och 4
Kan köpa att hon är stressad, har mycket att tänka på och allt annat! Men kan inte köpa att det skulle vara till den graden att hon inte kan ge mig en kram eller puss. Det är väldigt viktigt för henne att få krama och pussa barna till exempel vid läggning, går jag till sovrummet med det barnet innan hon fått göra det så blir hon arg. Då ska jag förstå att hon vill krama och pussa barnet till exempel, och det gör mig än mer frustrerad.
Jag har frågat rakt ut om hon älskar mig när vi bråkat om det tidigare och då säger hon att hon gör det, men att hon inte behöver ha kontakt hela tiden. Sen tar hon sina föräldrar som exempel och frågar om jag tror att de kramas och pussas stup i kvarten.[/quote]
Så tragiskt att låta sina barn växa upp med ett kallt äktenskap som mönster så att just det dåliga mönstret sedan hindrar dottern att ha en bra relation som vuxen. Det är precis därför man inte ska hålla ihop bara för barnens skull.
Men föralldel, jag har alltid haft behov av att kramas och kyssas och ha sex men just när man har sådär små barn så har man så mycket gos och lyft och sitta i knä med dom så det är nog den period när jag relativt sett hade minst kelbehov med min man. Eller snarare, jag hade ett behov av att ha min kropp för mej själv också så jag behövde promenera, träna, ta ett bad osv utan ett barn i knäet för att bli mer kramig med mannen. Vi hade inte tillgång till barnvakt annars kan det säkert vara guld att åka iväg på spa ihop och " ta tillbaka sin kropp" . Eller ge henne ett dygn på spa i present. Om det nu skulle bero på att hon har fått en överdos kroppskontakt och behöver space. Det bästa vore ju om hon kunde känna sina behov och uttrycka dom själv. Hennes beteende nu är bara grymt oavsett orsak. Man kan ha sina skäl men har ett ansvar att kommunicera.