Anonym (bildlärare) skrev 2018-06-27 12:48:46 följande:
Att berömma slentrianmässigt gör större skada än att inte berömma alls. Barn som hela tiden får höra att saker blir "fint" eller att de är "duktiga" när de inte har presterat något märkvärdigt alls, förstår inte att det ligger ansträngning bakom verkliga prestationer, och förlorar förmågan att urskilja kvalitet. Och blir kränkta när de inte får (oförtjänt) beröm. Det är värsta sortens elever faktiskt, och det skulle inte förvåna mig om för mycket beröm ligger bakom våra dåliga pisa-resultat.
Okej, jag raljerar lite, men faktum är att det inte gör skada att "ta bort" en sorts beröm och i synnerhet inte hos så små barn som ännu inte har lärt sig att förvänta sig beröm. Barn har en oerhörd naturlig nyfikenhet och inre drivkraft att lära sig nya saker, som sakta men säkert bryts ner av den obligatoriska och prestationsinriktade skolan. Det är synd att bidra till det i allt för tidig ålder.
Så då är det bättre att inte berömma alls och så får vi barn som en av mina gamla vänner som aldrig fick höra att hon gjort ett bra jobb trots femmor i allt utom de estetiska ämnena och gymnastiken. Japp, hon mådde ju skitbra av det.... Och nej, hon är inte av den generationen som du så fint säger "dragit ner PISA-resultaten" utan är 70-talist.
Så nej, jag håller inte alls med om att det är fel att ge beröm. Det är inte ett eventuellt berömmandes fel att en del barn blir "kränkta" när saker inte går som de tänkt sig. Det har med att göra att de aldrig fått lära sig att misslyckas.
Jag har tvillingar där den ena har det väldigt enkelt för sig motoriskt och den andre MÅSTE få höra att han gör ett bra jobb, att han är duktig, att han försöker, annars lägger han av för det är ju inte ett dugg kul när brorsan hela tiden lyckas på första eller andra försöket med något. När det kommer till estetiska saker så ser man ju hur de tycker att det är mycket roligare att fortsätta när någon säger att det man gjort är "fint" SAMTIDIGT som man frågar vad det är de ritat för något. En konversation som kan gå som följer:
Barn: "Titta, min teckning är klar"
Vuxen: "Vad roligt, vad har du ritat?"
Barn: "Det är en X och en Y som gör Z"
Vuxen: "Vad fint det blev, ska vi hänga den på kylskåpet?"
Barn: "Ja!"
Att aldrig få höra att man gjort något bra eller fint är så själadödande så det finns inte!
