Barnet applåderar åt sig själv...

Tycker att alla ska offra 2 minuter och 23 sekunder på att titta på detta klipp:





Funkar inte länken så gå in på youtube och sök på "berömma barn".

Det verkar som att de flesta som skrivit i denna tråden missar skillnaden mellan låst beröm och växande beröm. De flesta vill nog inte heller ha låst beröm av sina partners "Vad duktig du är på att laga mat" utan hellre växande "Jättegod mat du lagat!"
eller
"Du är en duktig mamma" utan hellre "Jag uppskattar att du kämpar på med potträningen" (eller vad det nu är som utmanar)

Men tror du att det hade spelat någon roll om dina föräldrar sagt:
"WOW! Vi är så glada för din skull, vi har sett hur hårt du arbetat och du är verkligen värd alla dina fina betyg. Bra jobbat!"
Eller måste det vara just:
"Vad duktig du är som får 5:or i alla ämnen."

Klart att det är superviktigt med beröm! Men måste berömmet vara låst? Eller fungerar det lika bra eller bättre med växande beröm?

Själv kör jag med 5 ggr mer positivt, vilket gör att man uppmärksammar väldigt mycket av det positiva ens barn gör + att man måste säga det till barnet. Men jag försöker kombinera det med växande beröm, så att barnet kan känna att de själva styr över sitt "arbete". Jag säger alltså hellre: Wow! vilken fin teckning du har gjort. Du har jobbat länge/hårt med den och valt fina färger, den tycker jag verkligen om.
Istället för att säga: Wow! Vad du är duktig. Du har talang för att rita.
Då påpekar man att det brukar bli bra om man jobbar noggrant med något, istället för att berömma talang som man antingen har eller inte har.

Har de ändå bekräftat dej och gett dej växande beröm?

TYp:

"Jag ser att du arbetar hårt och det är därför du har blivit så bra på ... , det känns väl roligt att du klarar detta så bra?"
eller
"Vad fint du ritar! Vilka härliga färger du väljer! Hur känner du dej nu när du lagt ner så mycket tid på dessa fina detaljer? Det känns väl bra?"
eller
"Oj vad jag blir glad när du har plockat i ordning så här fint! Tack för att du hjälper till att hålla fint här hemma!"

Varför var det enbart "du är duktig" som du saknat och gett dej dålig självkänsla?
För jag har svårt att förstå att man kan känna sig dålig när man överöses med växande beröm... eller tacksamhet...

såg detta inlägg efter jag skrivit mitt svar ovan...

Håller med! Alla behöver bekräftelse och beröm, men jag tror att det är viktigt att man får olika sorters beröm, inte bara låst som "Vad du är duktig" eller "Vad du är smart/intelligent". För dessa saker är svåra att utveckla/bli bättre på.
Givetvis ska man inte enbart ge låst beröm, men många fastnar i det utan att tänka sig för och se effekterna av växande beröm.

Fast om man tycker teckningen är ful så säger man väl inte "vad fint du ritar"?

Men, men... Jag tycker att man säger 99% med röst och kroppsspråk och om man vill tolka in "Nej, jag tycker teckningen är ful men måste säga något" i "Vad fint du ritar" så går det såklart att göra det...
Men till mitt barn säger jag att jag tycker den är fin och att jag vill att barnet ska njuta av att den har fått/skaffat sig förmågan att rita fint, både med orden och kroppsspråket och rösten/tonläget.

Jag kan tolka in mkt negativt i "du är duktig", om en oengagerad föräldrar glor lite snabbt på betyget och säger "Du är duktig" med en sur/negativ röst, ganska monotont, så är det såklart värdelöst. Precis som att det är värdelöst om samma förälder säger "Jag uppskattar verkligen att du arbetat så hårt för dina fina betyg, hoppas verkligen att du är nöjd nu när du lagt ner så mycket arbete och fått så fantastiska betyg" .
Om du istället läser dessa två meningar med entusiasm och glädje, betonar rätt ord och den som orden riktas till verkligen känner att personen som ger berömmet menar det i hjärtat, så blir det en helt annan upplevelse.

Verkligen jättetråkigt att du inte fick någon uppskattning, varken för ditt arbete du lade ner eller din talang för skolarbete.

PS; har du sett klippet som jag länkade till? DS