Barnet applåderar åt sig själv...

Själv berömmer jag mina barn. Och pratar om att det är viktigt att försöka, men inte viktigt att klara av/vinna/vara bäst, bara viktigt att man vill testa, öva, ha kul. "wow, vad duktig du är som vågade försöka!!"

Brukar också tänka på att berömma för att de tex säger till när de gjort nåt dåligt. Typ spillt saft på mattan, ibland blir jag arg (beroende på ork o situation) men jag försöker att alltid säga "vad bra att du säger till!" eller om nåt gått sönder, eller om de smyger åt sig godis en vardag, bra att de berättar för mig. Men sen lite snack om vad som hänt, varför, och hur man kan göra annorlunda. Fast det förstår de oftast själva... 5 & 7 år. Har alltid sagt att de är duktiga som äter bra, springer fort, stoppar in i diskmaskinen, hämtar posten, hjälper varandra/mig, städar sina rum, målar en fin teckning osv. Jag tycker verkligen att de är bra/duktiga, skulle kännas märkligt att inte förmedla det.

Jag förstå hur du tänker, men tror inte det är vettigt i längden att hålla på så. Mina barn berömmer mig tillbaka, tex "vilken god mat du lagat mamma!" känns kul att höra att de tycker jag gjort nåt bra. Vore märkligt om de sa "jag såg att du lagade mat mamma"....