Jag tog livet av min lilla flicka i vecka 21
Jag har sådan ångest och är så ledsen för det jag gjort.
Jag hade haft små blödningar varje dag från vecka 18 kollade upp dem flera ggr. Inget att anmärka på.
Läkaren lugnade mig varje gång och min lilla flicka var det full fart på i magen.
Den 15/6 kände jag mig lite febrig och trött gick och la mig tidigt.
Vaknade 16/6 hade feber kände mig frusen tog alvedon och vilade.
Blödde lite mer än vad jag gjort tidigare.
17/6 kände jag mig trött och sliten ingen hög feber men kände mig bara vissen.
Dottern skulle iväg på sin första riktiga tävling och det ville jag inte missa.
Efter tävlingen åkte jag hem och la mig och vila. Fick ordentliga onda sammandragningar och blödde mer och mer.
Åkte in till gynakuten blev inlagd direkt med antibiotika. Det gjordes blododlingar jag hade crp 180. Läkaren sa flera ggr att vi kommer läggs fokus på att rädda dig och ditt foster kommer i 2:a hand.
Det gjordes ul på mig livlig flicka i magen.
18/6 jag mådde bättre och hade mindre sammandragningar.
19/6 kl 01 vaknade jag av onda sammandragningar. JourLäkaren kom och titta och sa igen att vi kommer inte göra något om förlossningen startar. Vid varje sammandragning öppnade jag mig lite till.
Kl 09 kom gyn. Läkaren och vill undersöka mig. Jag var fullt öppen och huvudet på min lilla tjej gick att känna.
Jag bröt ihop helt och kunde inte tänka, min lilla flicka vad har jag gjort.
Strax efter 11 föds min helt perfekta lilla flicka, dock alldeles förliten för att klara av livet utanför livmodern.
Efter att min flicka var född ville inte moderkakan släppa utan jag blödde 1 liter innan jag fick göra en skrapning. Blödde ytterligare 500ml på op.
Efter op hade jag ett hb på 81 fast att jag fått 3 påsar blod.
20/6 såg jag min fina lilla flicka en liten stund.
21/6 sen eftermiddag fick jag åka hem från sjukhuset efter sista iv antibiotika.
Min lilla fina tjej hade kanske gått att rädda om jag åkt in redan den 15/6 då jag började må dåligt.
Hur går man vidare med vetskapen att man dödat sitt barn?
Som tur är har jag 3 underbara tjejer som gör att livet måste gå vidare.
Jag drabbades av septisk abort.