Mor till Ella

Äldre 25 Jun 10:12

13 svar

Jag tog livet av min lilla flicka i vecka 21

Jag har sådan ångest och är så ledsen för det jag gjort.

Jag hade haft små blödningar varje dag från vecka 18 kollade upp dem flera ggr. Inget att anmärka på.

Läkaren lugnade mig varje gång och min lilla flicka var det full fart på i magen.

Den 15/6 kände jag mig lite febrig och trött gick och la mig tidigt.

Vaknade 16/6 hade feber kände mig frusen tog alvedon och vilade.

Blödde lite mer än vad jag gjort tidigare.

17/6 kände jag mig trött och sliten ingen hög feber men kände mig bara vissen.

Dottern skulle iväg på sin första riktiga tävling och det ville jag inte missa.

Efter tävlingen åkte jag hem och la mig och vila. Fick ordentliga onda sammandragningar och blödde mer och mer.

Åkte in till gynakuten blev inlagd direkt med antibiotika. Det gjordes blododlingar jag hade crp 180. Läkaren sa flera ggr att vi kommer läggs fokus på att rädda dig och ditt foster kommer i 2:a hand.

Det gjordes ul på mig livlig flicka i magen.

18/6 jag mådde bättre och hade mindre sammandragningar.

19/6 kl 01 vaknade jag av onda sammandragningar. JourLäkaren kom och titta och sa igen att vi kommer inte göra något om förlossningen startar. Vid varje sammandragning öppnade jag mig lite till.

Kl 09 kom gyn. Läkaren och vill undersöka mig. Jag var fullt öppen och huvudet på min lilla tjej gick att känna.

Jag bröt ihop helt och kunde inte tänka, min lilla flicka vad har jag gjort.

Strax efter 11 föds min helt perfekta lilla flicka, dock alldeles förliten för att klara av livet utanför livmodern.

Efter att min flicka var född ville inte moderkakan släppa utan jag blödde 1 liter innan jag fick göra en skrapning. Blödde ytterligare 500ml på op.

Efter op hade jag ett hb på 81 fast att jag fått 3 påsar blod.

20/6 såg jag min fina lilla flicka en liten stund.

21/6 sen eftermiddag fick jag åka hem från sjukhuset efter sista iv antibiotika.

Min lilla fina tjej hade kanske gått att rädda om jag åkt in redan den 15/6 då jag började må dåligt.

Hur går man vidare med vetskapen att man dödat sitt barn?

Som tur är har jag 3 underbara tjejer som gör att livet måste gå vidare.

Jag drabbades av septisk abort.

viseversa

Äldre 25 Jun 10:19

#1

Men fy beklagar jättemycket ts. Men nej du har inte dödat ditt barn. Det var inte ditt fel. Försök att itne ta på dig skulden för detta. Det var INTE ditt fel.

Däremot jävligt illa att dom inte gav dig medecin som stoppade värkarna när dom hade kunnat ge det. Tycker sjukhuset ska hållas ansvariga för detta inte du. Jag hade anmält detta. Vet att du säkert inte orkar men låter helt sjukt i mina öron att dom inte ens försökte stoppa det när det startade utan bara lät det ske.

EpicNurse

Äldre 25 Jun 10:27

#2

Beklagar!

Vill mest säga att man förmodligen inte hade kunnat hindra det som hände. Och beskyll inte dig själv för det!

~ Sjuksköterska inom gynekologi och kvinnosjukvård ~

EpicNurse

Äldre 25 Jun 10:30

#3

viseversa skrev 2018-06-25 10:19:33 följande:

Men fy beklagar jättemycket ts. Men nej du har inte dödat ditt barn. Det var inte ditt fel. Försök att itne ta på dig skulden för detta. Det var INTE ditt fel.

Däremot jävligt illa att dom inte gav dig medecin som stoppade värkarna när dom hade kunnat ge det. Tycker sjukhuset ska hållas ansvariga för detta inte du. Jag hade anmält detta. Vet att du säkert inte orkar men låter helt sjukt i mina öron att dom inte ens försökte stoppa det när det startade utan bara lät det ske.

Om man hade försökt stoppa värkarna i detta fallet så hade ts förmodligen dött. När man drabbas av det som ts drabbades av så är det graviditeten i sig som är farlig, eller hur man ska förklara det.

Sen generellt, oavsett infektion eller ej, så ger man inget för att ?stoppa värkarna? innan vecka 22+0. Det enda man kan göra är att de antibiotika och ordinera sängläge.

~ Sjuksköterska inom gynekologi och kvinnosjukvård ~

Förkunnaren

Äldre 25 Jun 10:37

#4

Du har inte dödat ditt barn, hur skulle du ha kunnat veta att det var onormala blödningar?

Theryd87

Äldre 26 Jun 09:38

#5

Håller fullständigt med ovanstående, du har inte dödat ditt barn! Men jag förstår dina känslor till fullo. Är så jag kände och till viss del känner efter att min flicka dog efter förlossningen i v 34, men hon var sjuk och det är absolut inte mitt fel!

Däremot borde sjukhuset tagit dig mer på allvar när du blev dålig! Hoppas du får hjälp att komma vidare, komma över det tror jag inte för det är så fruktansvärt det som hänt <3

Mittiprick

Äldre 26 Jun 09:47

#6

Theryd87 skrev 2018-06-26 09:38:36 följande:

Håller fullständigt med ovanstående, du har inte dödat ditt barn! Men jag förstår dina känslor till fullo. Är så jag kände och till viss del känner efter att min flicka dog efter förlossningen i v 34, men hon var sjuk och det är absolut inte mitt fel!

Däremot borde sjukhuset tagit dig mer på allvar när du blev dålig! Hoppas du får hjälp att komma vidare, komma över det tror jag inte för det är så fruktansvärt det som hänt <3

Förlåt, men vad är der du anser sjukhuset skulle gjort annorlunda?! Ts åkt in den 17 och fick direkt blododling/provtagning, undersökning och och inläggning samt antibiotikabehandling. Dvs precis allt som ska göras i den situationen. 2 dygn senare aborterade hon pga infektionen. Inget mer kunde gjorts, varken av ts eller sjukhuset. Hade man inte fokuserat på att rädda ts utan fostret (vilket man inte gör när de inte är livsdugliga), så hade hon förmodligen inte överlevt.

Tells it the way it is.

ninjamamman

Äldre 26 Jun 10:20

#7

viseversa skrev 2018-06-25 10:19:33 följande:

Men fy beklagar jättemycket ts. Men nej du har inte dödat ditt barn. Det var inte ditt fel. Försök att itne ta på dig skulden för detta. Det var INTE ditt fel.

Däremot jävligt illa att dom inte gav dig medecin som stoppade värkarna när dom hade kunnat ge det. Tycker sjukhuset ska hållas ansvariga för detta inte du. Jag hade anmält detta. Vet att du säkert inte orkar men låter helt sjukt i mina öron att dom inte ens försökte stoppa det när det startade utan bara lät det ske.

Snälla. Skriv inte så när du inte förstår varför de gjorde som de gjorde. Detta var nödvändigt för att klara ts liv. De gjorde helt rätt.

Ts. Du har inte gjort någonting fel. Absolut ingenting. Sörj din lilla tjej och försök slå allt dåligt samvete ifrån dig. Du hade inte kunnat stoppa detta.

ToToTo

Äldre 26 Jun 10:37

#8

Theryd87 skrev 2018-06-26 09:38:36 följande:

Håller fullständigt med ovanstående, du har inte dödat ditt barn! Men jag förstår dina känslor till fullo. Är så jag kände och till viss del känner efter att min flicka dog efter förlossningen i v 34, men hon var sjuk och det är absolut inte mitt fel!

Däremot borde sjukhuset tagit dig mer på allvar när du blev dålig! Hoppas du får hjälp att komma vidare, komma över det tror jag inte för det är så fruktansvärt det som hänt <3

Ts blev ju inlagd omedelbart med antibiotika, ultraljud och kontroller. Hur menar du att detta inte var att ta henne på allvar?

Ts, som så många redan sagt, du hade inte kunnat göra något annorlunda. Lägg inte det här på dig själv. Det som hände var hemskt ledsamt och orättvist, men inte på något sätt ditt fel. Inte vårdens heller, har cervix väl börjat dilatera i en så här pass tidig graviditet går det inte att stoppa. Försök hitta trygghet i det om det går i sorgen. Erbjöds du samtalsstöd?

Mor till Ella

Äldre 26 Jun 11:33

#9

Tack för stödet i min sorg efter min lilla flicka.

Jag blev erbjuden samtalsstöd dagen efter att min lilla flicka föddes. Men jag var absolut inte mottaglig för samtal då.

Vården gjorde allt de kunde för mig, med det var inte förren blododlingen var klar som de hittade rätt antibiotika. Jag hade en ovanlig bakterie i blodet.

Theryd87

Äldre 26 Jun 21:23

#10

Mittiprick skrev 2018-06-26 09:47:20 följande:

Förlåt, men vad är der du anser sjukhuset skulle gjort annorlunda?! Ts åkt in den 17 och fick direkt blododling/provtagning, undersökning och och inläggning samt antibiotikabehandling. Dvs precis allt som ska göras i den situationen. 2 dygn senare aborterade hon pga infektionen. Inget mer kunde gjorts, varken av ts eller sjukhuset. Hade man inte fokuserat på att rädda ts utan fostret (vilket man inte gör när de inte är livsdugliga), så hade hon förmodligen inte överlevt.

Hon hade ju varit inne FLERA ggr för mindre blödningar! Sånt ska alltid tas på allvar vid graviditet! Visst de kollade barnet och hon mådde bra, men i efterhand var ju uppenbarligen inte allt okej!!!
Sen har jag personligen dålig erfarenhet av att man inte kollat mig och min graviditet ordentligt, jag förlorade min dotter i 34e veckan och mår idag skit på grund av det. Hade man kollat ordentligt hade vi sluppit en massa skit!
Så ja, jag tycker sjukhusen kan ta hand om gravida bättre än vad de gör!!!

ToToTo skrev 2018-06-26 10:37:37 följande:

Ts blev ju inlagd omedelbart med antibiotika, ultraljud och kontroller. Hur menar du att detta inte var att ta henne på allvar?

Ts, som så många redan sagt, du hade inte kunnat göra något annorlunda. Lägg inte det här på dig själv. Det som hände var hemskt ledsamt och orättvist, men inte på något sätt ditt fel. Inte vårdens heller, har cervix väl börjat dilatera i en så här pass tidig graviditet går det inte att stoppa. Försök hitta trygghet i det om det går i sorgen. Erbjöds du samtalsstöd?

Ah visst, hon fick antibiotika, långt efter att hon var inne första gången!
Och har man själv inte varit med om något liknande är det svårt att förstå hur det känns och hur man tänker efteråt. Jag har som sagt inte jättebra erfarenheter och själv förlorat ett barn!

Mor till Ella skrev 2018-06-26 11:33:38 följande:

Tack för stödet i min sorg efter min lilla flicka.

Jag blev erbjuden samtalsstöd dagen efter att min lilla flicka föddes. Men jag var absolut inte mottaglig för samtal då.

Vården gjorde allt de kunde för mig, med det var inte förren blododlingen var klar som de hittade rätt antibiotika. Jag hade en ovanlig bakterie i blodet.

Du behöver allt stöd du kan få <3 Se till att ta emot all professionell hjälp nu som du erbjuds, den är behövlig!

Skönt att du själv upplever att du fick all hjälp du kunde få och jag hoppas du kan gå vidare och fortsätta kämpa, även fast det kanske inte känns så nu, ta hand om dig <3

ninjamamman

Äldre 26 Jun 21:38

#11

Theryd87 skrev 2018-06-26 21:23:40 följande:

Hon hade ju varit inne FLERA ggr för mindre blödningar! Sånt ska alltid tas på allvar vid graviditet! Visst de kollade barnet och hon mådde bra, men i efterhand var ju uppenbarligen inte allt okej!!!

Sen har jag personligen dålig erfarenhet av att man inte kollat mig och min graviditet ordentligt, jag förlorade min dotter i 34e veckan och mår idag skit på grund av det. Hade man kollat ordentligt hade vi sluppit en massa skit!

Så ja, jag tycker sjukhusen kan ta hand om gravida bättre än vad de gör!!!Ah visst, hon fick antibiotika, långt efter att hon var inne första gången!

Och har man själv inte varit med om något liknande är det svårt att förstå hur det känns och hur man tänker efteråt. Jag har som sagt inte jättebra erfarenheter och själv förlorat ett barn!Du behöver allt stöd du kan få <3 Se till att ta emot all professionell hjälp nu som du erbjuds, den är behövlig!

Skönt att du själv upplever att du fick all hjälp du kunde få och jag hoppas du kan gå vidare och fortsätta kämpa, även fast det kanske inte känns så nu, ta hand om dig <3

Beklagar verkligen din förlust av ditt barn. Ingen ska behöva vara med om det. När sådant sker är det dock lätt att leta skuld utan att det egentligen finns någon att lägga skulden på. Ts åkte in för blödningar. Man för absolut ingenting åt det om allt ser bra ut. Det fanns ingen anledning att ge henne behandling med antibiotika innan hon fick det.

Får jag fråga hur du anser att du själv blivit felbehandlad? Vad hade vården kunnat göra för att förhindra att det som hände dig skedde?

Connie07

Äldre 26 Jun 21:41

#12

Ta inte skulden,det var inte ditt fel!Kram

Mittiprick

Äldre 26 Jun 21:44

#13

Theryd87 skrev 2018-06-26 21:23:40 följande:

Hon hade ju varit inne FLERA ggr för mindre blödningar! Sånt ska alltid tas på allvar vid graviditet! Visst de kollade barnet och hon mådde bra, men i efterhand var ju uppenbarligen inte allt okej!!!

Sen har jag personligen dålig erfarenhet av att man inte kollat mig och min graviditet ordentligt, jag förlorade min dotter i 34e veckan och mår idag skit på grund av det. Hade man kollat ordentligt hade vi sluppit en massa skit!

Så ja, jag tycker sjukhusen kan ta hand om gravida bättre än vad de gör!!!Ah visst, hon fick antibiotika, långt efter att hon var inne första gången!

Och har man själv inte varit med om något liknande är det svårt att förstå hur det känns och hur man tänker efteråt. Jag har som sagt inte jättebra erfarenheter och själv förlorat ett barn!Du behöver allt stöd du kan få <3 Se till att ta emot all professionell hjälp nu som du erbjuds, den är behövlig!

Skönt att du själv upplever att du fick all hjälp du kunde få och jag hoppas du kan gå vidare och fortsätta kämpa, även fast det kanske inte känns så nu, ta hand om dig <3

Blödningar självt är inte tecken på en infektion. Och förmodligen var alla prover bra när hon var inne de gångerna. Det går väldigt snabbt när man får denna typen av infektion och det går inte att förutse att det ska hända. Precis som vid bara typer av missfall så ser det ofta helt normalt ut ena dagen och sen får man missfall någon dag senare. Förstår dock att man kan vara upprörd och tro att man inte fått tillräcklig hjälp om man inte är så insatt.

Tells it the way it is.

Jag tog livet av min lilla flicka i vecka 21

INNEHÅLL