Ni som gör detta om och om igen- hur finner ni kraft?

Vi tog en diskussion innan och kom överrens om hur länge vi skulle hålla på. När vi kom till den punkten avbröt vi för att numera leva utan egna barn. Vi såg risken med processen, psykisk påfrestning, slitningar i förållandt, ekonomi mm, och satte en gräns.

Men vad är alternativet, kämpa på till pengar, förhållande, psyket eller något annat tar slut?

Funder också på alternativ, adoption t ex. 

Framförallt, prata om detta, era inställning, känslor, oro,