Läggningarna är katastrofala
Jag har alltid läst en saga sedan pussat godnatt, satt på en speldosa med musik och lämnat rummet. Skulle jag stanna inne i rummet skulle barnet aldrig somnat. Förstår inte varför folk gör nattning till en så stor grej?
Inlägg från: AmericanMommy
|
-
-
Fram till 1 år sov barnet med oss för jag ammade. Sedan sov hon i spjälsäng bredvid vår säng ett par månader. Då började jag med rutinen med saga och speldosa. Sedan flyttade hon till eget rum, då var hon redan trygg i sin spjälsäng så det var inte så svårt att göra den övergången. Visst har hon ställt sig upp i spjälsängen, men jag har aldrig tvingat henne att ligga ner. Jag säger godnatt och lämnar rummet. Om hon vill leka en stund i sin säng får hon göra det. Om hon blir ledsen kommer jag tillbaka och säger godnatt igen.telly skrev 2018-06-22 07:46:50 följande:
Hur gjorde du när barnet skrek och grät i vild panik?
Hur gjorde du när barnet sprang efter dig och vägrade släppa?
Genuint nyfiken för det är så det blivit här när vi provat din variant både vid 6 mån, 1 år, 14 mån och 2,5 år.
-
Ja låter precis som oss! Min dotter tar lång tid på sig att somna ibland men då får hon leka i sin säng om hon vill men skulle jag sitta därinne med henne skulle det bli mycket värre.MallaL skrev 2018-06-22 13:07:17 följande:
Hur gjorde du när barnet skrek och grät i vild panik?
Hur gjorde du när barnet sprang efter dig och vägrade släppa?
Genuint nyfiken för det är så det blivit här när vi provat din variant både vid 6 mån, 1 år, 14 mån och 2,5 år.
Låter precis som vi gjorde, speldosan var mycket populär och man kunde sitta i vardagsrummet och höra hur speldosan drogs igång gång på gång.
Barn är förstås olika, men känner de trygghet i spjälsängen brukar det fungera att de somnar själva. Jag satt i hallen i början med dörren på glänt och visade tydligt att jag var i närheten.
Om jag låg bredvid dem tog det evigheter innan de somnade, de bara klättrade runt och hade kul, i spjälsängen hände inte så mycket kul, de kravlade omkring, drog i speldosan, ställde sig upp, allt för det mesta med bra humör, men ibland var de ledsna och ropade, då gick jag in och pussade och sa godnatt igen, men tog aldrig upp dem ur spjälsängen, för att inte vänja dem vid att den möjligheten fanns.
Jag tar heller inte upp henne om hon är ledsen, jag klappar henne på ryggen eller håller hennes hand. Om jag skulle ta upp henne skulle det bli en ond cirkel med skrik och bli upplyft. -
Men jag tror inte att det är att vi har lättnattade barn. Vi har istället valt ett annat sätt att lägga barnet. Lämna rummet istället för att stanna och kämpa i onödan som TS beskriver.annabellelee skrev 2018-06-23 07:35:35 följande:
Till alla som svarat typ: "jag spelar en liten sång på speldosan, säger godnatt och går ut": Roligt för er att ni har barn som är lätta att natta. Men på vilket sätt hjälper det ts att era barn är lättnattade?
-
Som jag skrev ovan så sov barnet med oss det första året för jag ammade. Sedan flyttade vi över henne till spjälsäng bredvid vår säng i några månader och då startade vi rutin med läsning och speldosa. Efter ett par månader flyttade vi spjälsängen till hennes egna rum. Eftersom hon var van vid sängen nu och rutinen så blev det minimalt med problem. Om hon blev ledsen gick jag in och klappade henne på ryggen eller höll hennes hand tills hon lugnat sig. Men jag lyfte aldrig upp henne. Och jag lät henne leka i sängen eller stå upp om hon ville det. Ingen panik eller skrik. Men jag tror för att vi gjorde allt väldigt gradvis och haft samma rutin så har hon vant sig utan skrik och panik.telly skrev 2018-06-23 20:41:59 följande:
Tog ni på er hörlurar eller hur gjorde ni för att stå ut med skriken och paniken? Hur lång tid tog det innan barnet accepterade att somna ensamma?