BF Januari 2019 - stannar på FL

Precis glömde nämna att min sambo ber mig hålla koll - så att vi kan sätta oss i bilen och åka hemåt direkt om det skulle vara så.

Tack!

Nu är ju dock förutsättningar andra för min del denhär 3e gången. Så sitter med samma fundering över nyår. BF är 20/1, 3e barnet med snabba förlossningar i bagaget. Har aldrig gått över tiden. Denna gång en bebis med hjärtfel, så har varken fått välja förlossningsavdelning eller kan ta vilket som hellst utan behöver ett med kompetens och möjlighet att ta hand om denna typen av högriskförlossning. Igår gick dessutom delar av slemproppen och förvärkar har jag haft så länge denna graviditet att jag redan glömt när det börja.

Velar nu om nyår hos vänner eller ej. 30min längre körväg till förlossningen därifrån. Och sen Infektions risken.

Efter en snabb sväng hem för rutinkontroller igår blev det oväntat utredning för mitt höga blodtryck på sjukhuset och medicin sattes in, utvärdering på Nyårsafton (av alla dagar) för att helt utesluta havandeskapsförgiftning. Tillbaka till fritidshuset för att förbereda allt då vi inte tänker åka hit på ett tag....inte innan BF.

Kanske lika bra har haft lite lite molvärk som jag inte känner igen men bara på ena sidan som kan stråla ut i ena benet som en elektrisk stöt??

Fråga till er andra; Upplever ni (eller upplevt i tidigare graviditeter) att man stänger in sig mer och mer rent socialt inför förlossningen? Jag känner att ju längre tiden går desto mindre intresse har jag för umgänge med andra. Min närmsta familj och bästa vänner är undantagna. Där är det som vanligt. Men jag tycker helt plötsligt att det är oroligt ångestladdat med t ex nyår då vi är bjudna på en lugn middag hos nära vänner där även deras bekanta kommer vara med och jag behöver sitta och vara trevlig och social, även om vi bara ska stanna några timmar. Det var födelsedagskalas för sambon häromdagen med hans släktingar (som vi träffar max två ggr/år). Jag som annars ser mig som social och öppen fick nästan panik och ymniga svettningar av alla som skulle kramas och känna på magen och ha mig att berätta om hur jag mår och allt inför bebis. Rymde ut på gården flera gånger för att svalka av mig och komma bort från alla människor. Tycker det är skitjobbigt! Jag vill helst inte umgås/prata med nån annan än de jag känner väldigt nära. Är jag ensam om de här känslorna? Jag hoppas det släpper efter graviditeten.

Skönt att höra att symptomerna är "normala". Antar att fler är att förvänta sig...var uppkopplad en stund igår (heter det ctg?) och kurvan såg jättefin ut....då kan väl inget vara på g iaf, nu börjar man nojja sig och känna efter.

Blodtrycket har varit på gränsen till högt hela tiden går på extra kontroller + blev halvtidssjukskriven veckan före jul. Igår var trycket som högst 165/105.

Alla prover som sedan togs igår var bra - tack och lov....

Precis ctg var det, och jag fick en klämma på fingret och blodtrycksmätare runt armen.

105/60 låter i sin tur lågt, men jag vet inte?

Själv känner jag inte av när blodtrycket är högt...

Min är lika aktiv som den vart de senaste månaderna, går in i v 38 imorgon! Ligger fortfarande högt tror jag, ska till BM på torsdag. Sen har jag en sista tid den 14 januari och då ska jag få en hinnsvepning. Allt för att slippa gå över en massa igen. Men vet ju att de bara funkar om kroppen är ?redo?

Har bf 20 januari och min BM sa att hon gör tidigast hinnsvepning fr 39 fullgångna veckor. För att inte tvinga fram något som inte är redo. Sen är jag omföderska och jag gissar att det spelar in också. Första grav fick jag tre hinnsvepningar efter bf och ingen hjälpte. Blev igångsatt 14 dagar över tiden. Andra barnet fick jag hinnsvepning dagen efter BF, den förlossningen satte igång spontant 9 dagar över tiden. Vet inte om hinnsvepningen hjälpte.

Vill helst inte gå över så mycket denna gång så bad därför om hinnsvepning lite tidigare Tycker inte det gör ont eller känns obehagligt så är villig att ge det en chans!

Jaha men då har vi löst det lilla bekymret. Lite otrevligt dock...

Speciellt när jag idag varit heeeelt utslagen och bara sovit å sovit. Oroade mig dessutom för bebisen i magen som inte rört på sig mycket alls så blev en sväng till förlossningen, igen! Fin ctg kurva och fint ultraljud. MEN DENNA STÄNDIGA ORO!? Jag är så jävla orolig att något ska gå snett såhär nära mållinjen... vill ju inte fara å flänga till förlossningen hela tiden heller. Vad brukar ni göra för att få igång bebisen när den är lugn? Buffa och dricka kallt brukar hjälpa men idag var den nog bara väldigt slö precis som mamma.