• Anonym (Maktlös)

    Konkreta tips - samarbetssvårigheter

    Min 9-åriga son har senaste månaden hamnat i problem i skolan med konflikter. Han har aldrig varit i sådana situationer tidigare och jag ser bara stora röda varningsflaggor för hans mående. Han bor växelvis tillsammans med sin lillasyster sedan 4 år tillbaka.
    Jag och mitt ex har inget fungerande samarbete kring barnen trots idoga försök.
    Sonen säger att han inte trivs hos exet och jag känner att nu behöver jag kämpa för honom.

    * exet vägrar att ses tillsammans med sonen för att diskutera hans mående 
    * exet nekar medverkande på samarbetssamtal på FR vid flertal gånger
    * exet nekar sonen att ha med sin telefon på dennes veckor enbart för att han och    jag inte ska kunna ha kontakt när det inte är min vecka
    * exet har nu dragit igång att sonen ska ha NPF-problematik i o m skolproblemen
    * exet har en helt annan uppfattning om sonen än vad vi, skolan, släkt och vänner    har (onaturligt med fysisk kontakt, inte fungerar socialt, helt annorlunda mot           andra barn, förstår inte ironi osv)
    * medverkar inte på utv.samtal för att exet inte vill träffa mig
    * baktalar mig och min nya man
    * flyttat till kommun 5 mil bort, barnen behöver pendla till skolan varannan vecka

    Jag måste hjälpa min son, han vill bo mer hos mig. Hur kan jag använda ovanstående?

    /Villrådig mamma

  • Svar på tråden Konkreta tips - samarbetssvårigheter
  • Anonym (Maktlös)
    Fjäril kär skrev 2018-06-11 08:49:25 följande:

    Om exet inte vill medverka över huvud taget så har du egentligen inget annat val än att dra det till domstol.

    Gör en orosanmälan till soc och ring en advokat.


    Det är ju just det - jag vet inte ifall detta "räknas som" att inte samarbeta över huvudtaget :/
    Känns inte som att det skulle kunna vara värre men dummare än så är jag inte än att jag förstår att det kan det nog visst vara...
  • Anonym (Maktlös)
    Anonym (.) skrev 2018-06-12 08:15:24 följande:

    Om ni är så infekterade måste ni ses tillsammans med sonen och diskutera hans mående? Är det inte bättre ni två föräldrar går till Bup i första hand? Kan ni inte diskutera på telefon?

    Har han sagt varför han nekar samarbetssamtal? Detta anser jag vara samarbetssvårighet. Däremot om han inte gillar handläggaren så går det byta

    Varför nekar han telefon? Hur ofta ringer ni? Det är rimligt barnet ringer nån gång per dag (ringer du? Kanske stör om du ringer, är du kontrollerande och ska checka av barnet gör vad denne ska göra? Litar du på barnets pappa?)

    Man kan ha separata utvecklingssamtal, om det är infekterat blir det ingen bra stämning för sonen.

    Inte ok baktala, vad har han sagt och vem säger det till er?

    Att flytta är inte samarbetssvårigheten,speciellt inte fem mil..

    Jag tipsar om ha en tid i veckan då ni diskuterar er son. Nu vet jag inte hur ofta du ringer men vissa verkar ringa varje dag till exet. Jag säger inte du gör det men om det är svårt få tag i honom så försök komma överens om dag och tid. Den som haft barnet är den som ringer. Dä diskuterar ni allt gällande sonen som hänt i veckan.

    Det kanske låter på mig som jag är på pappans sida men grejen är en del av det du skrivit kunde min sambos ex nästan skrivit och klagat på och hon är extremt kontrollerande.. ringer och kollar om läxor blir gjorda, Säger till oss vilka regler hon tycker vi ska ha.

    Men sen finns det såklart rövhattae till pappor med som motarbetar. Men föreslå separata utvecklingssamtal så är det hans egna ansvar gå och boka in egen tid(bokar du in tiden och meddelar honom eller frågar du först? Sånt kan också störa att det bara är "du" som styr)


    Tack för ditt inlägg - det var proppat med bra frågor.

    Vi kan inte diskutera över telefon nej, exet svarar inte när jag ber att bli uppringd. Kan själv inte ringa då jag har blivit tillagd i spärrlistan. Så långt som BUP har vi inte kommit ännu.

    Jag har inte fått något skäl till att det nekas samarbetssamtal mer än att han inte vill träffas. Anser inte att vi har något att diskutera.

    Sonen får inte ha med sig telefonen för att jag skickade ett god natt varje kväll. Det var att anse som ett ovälkommet gästspel på exets vecka och handlade inte om någon kris. Ringde ALDRIG.
    Vi skriver veckobrev via mail inför varje byte så det fungerar bra.

    Vi får tider tilldelade oss av skola, tandläkare, skolsköterska och så vidare. Exet får vetskap om dessa tider men avstår. 

     
  • Anonym (Maktlös)
    Anonym (.) skrev 2018-06-12 08:15:54 följande:

    Och varför vill han bo mer hos dig?


    För att han vill ha nära till skolan (5 min promenad) och vänner. Han säger att han känner sig mer som sig själv när han är här. 
    Sen tror jag det är lite för att han längtar ihjäl sig efter sin lillebror...
  • Anonym (Maktlös)
    Anonym (Julius) skrev 2018-06-12 09:10:36 följande:

    Mitt konkreta tips: Sluta med alla försök till att göra allting tillsammans. Det gör ingen nytta. Istället får ni lära er samarbeta på varsitt håll.

    Inget problem att boka separata utvecklingssamtal i skolan tex.

    Ska BUP engageras i nån utredning funkar det också med separata samtal samt via telefon.

    Treparts samtal över telefonen kan lösa många bekymmer med att inte kunna prata med varandra enskilt.


    Tack för dina tips :) 

    Samarbeta på varsitt håll kan jag absolut tänka mig - det handlar inte om att jag vill träffa exet men ibland känns det som en nödvändighet när saker rör ihop sig ibland. 
    Sonen och jag hade ett långt samtal igår om vad som händer i skolan nu och jag frågade vad han och exet diskuterat varpå han svarar: "det är mellan oss precis som det här samtalet är mellan dig och mig" sedan berättade han att han blivit tillsagd att säga så men att han själv tyckte det var olustigt. Nåväl. Svårt att samarbeta överhuvudtaget när det mesta blir motarbetat.

    Vad tänker du med trepartssamtal? Typ samarbetssamtal fast över telefon?
  • Anonym (Maktlös)
    Anonym (Julius) skrev 2018-06-12 11:34:09 följande:
    Jag skulle släppa iden om att säga godnatt till sonen varje kväll. Rent krasst så är det inte din vecka och då får du respektera det. Sonen är den som hamnar i obekväm sits när han vet att er kontakt inte gillas av pappa. Jag tror du måste tänka på det i all kontakt med sonen på pappans veckor.
    Fast där är jag inte beredd att hålla med dig, om sonen själv uppskattar det och vill det men nekas att ha kontakt med den andre föräldern så är det inte ett agerande för barnets bästa att förbjuda det. 
    Min son är alltid min son, alla veckor oavsett var han sover.
Svar på tråden Konkreta tips - samarbetssvårigheter