När det inte vill sig pga ens eget fel!

Vill verkligen mer än något annat ha ett syskon till mina tre barn. Jag ville ha tätt mellan minstingen och den kommande då. Men så blev det inte riktigt :(

Allt gick så enkelt med nummer trean. Allt kämpande och slit med vikten. Alla promenaderna. Men det var då det. Nu är nu, och nu är det inte lika lätt längre. På alla plan. Ingen motivation för att verkligen ta tag i min vikt. Och är sockerberoende, så ja, inte alls den bästa kombinationen om man vill ha barn.

Det verkade vara svårare än jag trodde denna gång. Trodde att det skulle gå som sist, på första försöket.

Men i alla fall, någon mer som går i bebistankar, och känner som mig?!