Rädd för förlossningen!

Det finns en jätterolig tråd på familjeliv:

www.familjeliv.se/forum/thread/52886508-roliga-forlossningshistorier

Den satt jag och läste i och skrattade som bara den innan min förlossning.

Prata med din bm och fixa tid till Aurorasamtal. Det är jättebra om din oro står med i journalen så att de på förlossningen har koll. Kan även vara bra att poängtera i förlossningsbrevet.

I övrigt kan jag tipsa om Förlossningspodden, den får alltid mig att bli peppad och sugen på att föda barn (även när jag inte varit gravid).

las foda utan radsla av susanna heli eller bok av Ina May Gaskin.

las inga fler negativa historier, stark dig sjalv.

 bestam dig innan vilken sorts fodsen du vill ha angaende smartstillande osv. skriv en forlossningsplan.

en forlossning kan faktist bli jattebra sa ladda upp for det.

jag alskade mina bada forsta naturliga fodslar. ja dom var intensiva med styrkan och stoltheten over rmig sjalv att jag genomgick fodslarna och lyckohormonerna over att se mina barn gjorde fodsel upplevelserna det basta jag nansin vart med om, oavsett att de inte var sarskillt "bekvama".

Se till att prata med din bm så du får stöd i din rädsla, aurora samtal om du behöver, man kan få hjälp med en förlossningsplan som inte innefattar kejsarsnitt. Om du får hjälp att reda ut vad det är i situationen som du är rädd för kan du också få hjälp med hur de kan underlätta för dig med det. En kompis fick en planerad igpngsättning och besöka den förlossningsavdelningen hon skulle föda på då det var ju osäkerheten kring när det skulle starta, hur och om hon skulle få plats, eller inte hinna in som skapade hennes oro. Så en kontrollerad igångsättning där hon fick vara på sjukhuset från start gjorde att allt kändes mycket tryggare och bra för henne.

Och som en positiv historia, min förlossning betygsatte jag 10 av 10, och 5 minuter efter jag fått upp sonen på bröstet så vände jag mig till min man och sa ?det här, det hör måste vi göra igen!? Relativt kort latensfas och värkarna i den var verkligen bara som lätt mensvärk, från det att jag upplevde att värkarna gjorde ont så var allt klart på 5 timmar, fick värkar som gick in i varandra då tog jag epidural, kunde vila en kort stund tom, krystningsfasen upplevde jag som härlig då jag äntligen fick göra nåt och jag krystade ut honom själv utan några vidare krystvärkar på 20 minuter. Smärtan var hanterbar då länge jag fick en paus, med facit i hand om jag vetat att det var så kort tid kvar hade jag nog klarat mig utan epiduralen men jag visste ju inte att det skulle gå så fort och tänkte att jag behövde få lite vila innan krystningen Så förlossning kan absolut bli en bra upplevelse, jag läste båda böckerna av Gudrun Abascal innan och upplevde att det hjälpte mig.

Hoppas det går bra för dig!

Jag tycker faktiskt att det är helt normalt. Jag är i v.39 med tredje barnet. Mina två första födde jag vaginalt och hade en positiv förlossningsupplevelse med båda två.. Men jag är ändå lika rädd nu vid den tredje. Och att rädslan går över när man blir gravid stämmer inte - inte för alla iaf. Vid den här graviditeten var jag faktiskt inte ett dug rädd fram till v 33 då plötsligt insåg jag att förr eller senare blir det förlossning av den här graviditeten ???? Jag fattade först då att jag kommer inte undan

Och sedan dess är jag rädd, fast innerst inne vet jag att det kommer gå bra.

Kan du sätta fingret på vad är du rädd för egentligen ? Det kam hjälpa att ta reda på det..

Tack för tipset! Jag skrattade så jag grät:)

Tack för alla svar! Vet inte hur man svarar på ett i taget då jag nyligen blev medlem. :|

Jag vet inte exakt vad som gör mig mest rädd, tror de är många faktorer som spelar in. Men ska försöka få ner de som jag stressar över!

* inte veta när de är dags, o att de resulterar i att åka in för tidigt/sent.

* föda för tidigt / gå över tiden.

* smärtstillande, jag år inte nålrädd! Men jag har ett stort behov att ha 100% koll på mig själv och hört att man kan bli dåsig exc av vissa?

* inte hinna få smärtstillande.

* att få personal som inte är "klara" i de dom säger + inte vara "ärliga" i vad som händer (om de nu skulle vara något).

* att vattnet inte går så man får svårt att veta när de är dags? Gick inte på min mamma alla 3 ggr.

* att min sambo inte ska kunna vara med pga han har svårt att se mig i smärta. (Han säger dock att de inte är något jag behöver stressa över, men gör de ändå).

* att något ska gå fel, att hon tex fastnar, hjärtat slutar slå exc.. Ö att de blir akut tsnitt och bli sövd i panik.

* att de ska bli nå fel på mig, att jag riskerar livet?

* har värkar men inte få krysta?

* den extrema smärtan alla pratar om? Har foglossning och bara de tar kål på mig..

* lång förlossning. Min mamma hade långa med alla 3.

* få någon typ av förlossnings shock/depression.

* och såklart smärtan efteråt.. göra ont att kissa, gå osv.

Som de kanske märks så är de mycke jag egentligen inte vet mycke om.. :|

Jag har flyttat från Nederländerna hem till Sverige och har därför behövt byta barnmorska 3 ggr redan..

Hoppas ni fattar hela inlägget, kanske lite rörigt? :)

Det är väldigt svårt att missa när det är dags TS,

Det händer att man åker in för tidigt och blir hemsickad - men ingen fara med det- det ska du inte oroa dig för

Och att åka in för sent -- ja då kan du knappast ha en långdragen förlossning - det missar man inteÄven om du skulle föda nu har barnet goda chanser att klara sig. Att gå över tiden är inte farlig. I värsta fall får de sätta igång förlossningenDu får känna dig trygg med personalen som jobbar på förlossningen. De är så duktiga o kunniga. Det är deras jobb , de gör det dagligen. Din förlossning är speciellt för dig, men för personalen är en rutin. Lita på dem!Få förlossning börjar med vattenavgång, de allra flesta börjar med värkar. Dock det svårt att missa dem. De gör ONT.Lita på honom. Säger han att du behöver inte stressa då behöver du inte det.Jag tycker att man får inte tänka på sånt. Man ska tänka positivt. Blir det något komplikation då får du ta det då. Ta inte ut allt på förhand. Och som sagt lita på personalen, då kan det.Det får du räkna med. Förstår dock inte varför är du rädd av det?visst gör det ont. Av smärtan är jag också rädd av - lika rädd nu när jag vet hur det känns som när jag visste inte.

Men det går över! Och det är värt det! Det får du se när du ska hållla ditt barn!Jag vet faktiskt inte hur gener påverkar det. Men hur som helst om du skulle få en lång förlossning vilket de flesta förstföderskor gör (så var det inte i mitt fall, tog 6 timmar från första värken) då kan du utesluta din oro över att åka in för sent och att inte hinna få smärtlindringSom jag sagt ta inte ut allt på förhand. Det får du ta när/OM du är där.

Prata med bm om en remiss till Aurora. Och prata mycket med din partner!

Jag var jätterädd inför min andra förlossning. Fick samtal och gjorde upp en plan. Det stod även tydligt i journalen, det första de såg var nån röd notis tydligen när jag ringde in. Fick en trygghet i att ha en plan. Blev också mer konkret VAD jag var rädd för och hur andra inblandade skulle kunna hjälpa mig.

Det praktiska gick inte som planerat pga snabb förlossning, men hade stor nytta av det ändå. Inte minst för att min sambo hade fått större förståelse och kunde se till att jag fick information och stöd som jag behövde. Fick en jättebra förlossning den här gången.

Föda utan rädsla (boken), mer påläst om förlopp, psyke och bedövningar samt förlossningspodden hjälpte mig också. I podden finns dock alla möjliga förlossningar, alltifrån hur bra som helst till stora komplikationer så det är en varning.

Jag tror att de där sakerna är något vi alla funderar över, jag kan ju bara tala för mig själv och jag vet att allas förlossning är unik men jag tyckte iaf att det var lite brist på positiva berättelser. Där det kommer till när man ska åka in, strunta i regler och det ska vara si eller så, när du känner att du inte klarar att vara hemma längre, då åker du in, jag åkte in när mina värkar var alldelses för kraftiga och jag kände att jag behöver hjälp, väl där så var jag faktiskt inte öppen mer än 1cm (om hon var snäll) så jag uppfyllde egentligen inte alla kriterier som man pratar om på förhand för att få stanna men min bm sa direkt att jag får stanna då de dels såg på monitorn och på mig att jag hade så starka värkar, och tur var väl det för efter det gick det fort Så fundera inte så mycket på det, det värsta är att man får åka hem igen, men få kan man iaf få typ en sovdos eller liknande om man skulle behöva det. Jag hade också skrivit tydligt i mitt förlossningsbrev att INTE ville bli talad över huvudet på och ville vara delaktig i besluten kring mig och att de skulle vara ärliga, upplevde att de respekterades. Min upplevelse av epidural var toppen, den tog lagom tog inte borta mina värkar (som var väldigt starka) men tog udden av dem så de blev hanterbara och jag fick lite vila innan krystningen. Jag fick krystvärkar och ville krysta då fick jag det, han var inte helt nere men min bm lät mig försöka när jag ville det och jag lyckades krysta ner honom själv, sen blev mina krystvärkar ganska glesa så jag krystade ut honom i princip utan och det gick också bra. Jag fick en grad 2 bristning, men upplevde faktiskt inte att det var varken jobbigt att sys och jag iaf hade inte ont alls efteråt, tog ingen mer smärtlindring alls på BB, och kissa och även nummer 2 var inte jobbigt alls. På min efterkontroll 8 veckor senare så sa min bm att hade hon inte vetat att jag födde barn för bara 2mån sen hade hon aldrig gissat det. Vad jag vill säga med det är inte att det är så för alla för det är det ju givetvis inte, men jag hade laddat med gynkompresser och allt möjligt och det paketet är inte ens öppnat, så det behöver faktiskt inte göra ont efteråt.

Min lille kille föddes tillväxthämmad, utan förvarning trots tillväxtultraljud, och vi hamnade på neo trots fullgånget barn då han hade hade problem att reglera sockret, det var givetvis jobbigt men neosköterskorns var de som fick igång min amning (hade lite kämpigt med det) och vi fick 5 dagar med stöd och hjälp och kom hem som lite tryggare föräldrar så jag har valt att ändå se det positiva i den upplevelsen också. Jag tror som kag sa innan att du ska få remiss till aurora samtal så att du kan få reda ut detta och få en plan som du kan känna dig trygg i, jag var aldrig rädd och tror att det gjorde hela skillnaden både under förlossningen och efteråt att även när det blev fel så hade jag en grundtrygghet i allt att falla tillbaks på.

Varsågod :) Ja den är riktigt rolig!

Mina tre har gått jättebra! Jag har haft kontroll hela tiden och inte använt bedövning, eller lustgas! Skulle kunna föda hur många gånger som helst! Älskar mackorna man får efteråt, känns som man inte ätit på en vecka typ! Det som jag tyckt gjort ont har vart när krystvärkarna börjat, men då vet man att barnet typ är ute inom kort tid och så har jag fokuserat på att barnet ska ut! Det kommer gå fint!