Hur hantera och dölja sorg efter abort när andra får barn?

Jag tänker att jag bara kan berätta om mina erfarenheter och sedan säga att det måste få ta sin tid att komma över en abort, om den nu går att ta sig över. 
Nu har du fått stå ut med så mycket trauma runt omkring och det låter som en otroligt obehaglig människa som du nu har lagt bakom dig. Bra gjort och mycket bra att du vill prata om det. För mig har det varit början till att må bättre. 

Jag stängde in min sorg i en liten kapsel i mitt hjärta. Det gick till slut inte. Dagar och nätter suddades ihop och jag drömde och drömmer fortfarande fruktansvärda drömmar som handlar om just skuld, skam, hjälplöshet och ett ständigt letande. Jag får oxå panik om jag umgås för mycket med barn och gravida. Jag väljer att umgås med vänner som jag kan berätta det för. Folk som inte blir rädda av att jag säger att jag får ångest dagen efter och drömmer dåligt. Att dölja min sorg till det barn jag ville ha men ändå valde bort fungerar inte för mig. Det betyder inte att jag berättar fullt ut om det för alla, men jag tillåter mig själv att sörja och jag tar stöd från nära vänner när jag behöver det. 

Det har gått över ett år sedan aborten. Idag gråter jag inte varje dag längre. För mig är det ett enormt framsteg. Jag kan fortfarande vakna upp och känna paniken komma och ha ångest som sitter i ett par dagar. Jag har skrivit upp i en bok vad jag ska göra de dagarna. Va extra snäll mot mig själv. 

Det sägs att sorg är som ett zebramönster. Ibland svarta dagar ibland vita. Det blir glesare allt eftersom. 

Du söker hjälp nu och det är så bra. Sätt dig själv i fokus. Kanske du kan prova att prata med din syster och förklara om hur du känner, vad som är rädslan. 

Min främsta rädsla är att sorgen aldrig ska släppa. Att det alltid kommer vara så här, men om jag känner efter så mår jag bättre idag än vad jag gjorde för 6 månader sedan. De vita dagarna kommer lite oftare. 

All värme till dig!