Hur hantera och dölja sorg efter abort när andra får barn?
Jag har varit nästan precis samma sits och min syrra fick barn i våras.
När jag fick beskedet spenderade jag en hel kväll i sängen i tårar. Det gick inte att hejda, jag var helt förstörd. Sedan med tiden gick det bättre och bättre. Men kanske för att min egen situation började ordna upp sig, min sambo började ändra inställning till att skaffa barn (till det positiva). När jag kände att det inte längre var en omöjlighet för mig att få barn tillsammans med min partner började jag må bättre och också kunna hantera andras graviditeter. Men det tog lång tid för mig att komma dit. Jag klarade kontakten med min syster mycket pga att jag kan bita ihop och hålla inne på jobbiga känslor - sen tog jag kraschen när jag var ensam hemma igen. Ville ju dela så mkt som möjligt med henne och ville inte att hon skulle känna att hon inte kunde prata med mig.
Nu är barnet fött, men eftersom vi bor i olika städer har jag inte träffat det än. Det känns jättekonstigt och det är nästan som att hon håller sig ifrån mig. Har frågat flera gånger om jag kan komma och hälsa på dem, men det passar aldrig och hon kommer aldrig med egna förslag.