Som kvinna har man aldrigh ett "fritt rum" utan sexualisering!

Nu är jag kanske konstig, men nog sjutton spanar jag in karlar som är i min närhet och gör en bedömning av deras fysiska företräden. Inte så att sedan diskriminerar dem eller behandlar dem olika beroende på på det utan mer ett lugnt konstaterande för mig själv att honom skulle jag vilja klappa på eller honom vill jag inte klappa på osv.
Snarare i så fall att jag diskriminerar de som ser bra ut för jag förutsätter oftast att de själva är medvetna om det och väldigt många som är medvetna om det har en sådan självgod attityd som jag sällan klarar av.

Själv ser jag ut som ett åkerspöke så jag förutsätter att män inte sexualiserar mig mer än att de ser mig och konstaterar att de verkligen inte vill ligga med mig.
Jag blir alltså accepterad för min hjärnverksamhet och inte för mitt utseende vilket känns bra, men det hade ju någon gång varit roligt att få känna sig snygg/vacker...

Jag blir inte kränkt.
Har aldrig blivit det för jag vet inte vad jag ska bli kränkt över.
Folk får tycka vad de vill om mig- det är deras problem, och det blir jag inte kränkt över.
Skulle någon säga något opassande blir jag inte heller kränkt eftersom jag är medveten om de fel och brister jag har och sanningen kan man väl inte bli kränkt av?

Nu verkar de flesta se på mig att det inte är någon idé att försöka säga eller göra någonting för det faller ändå bara platt till marken och de får 10-falt igen!