Vägrar katt inne

Hur ser er ladugård ut ? Kan den vara trygg där så borde den inte fara illa. Men om ni inte bara vill ha en katt för att hålla råttor och möss i schack så måste ni socialisera med den.

Men din sambo borde väl ha en plan för hur han ska lösa det? Eller räknar han med att du ska lösa det åt honom ?

Hade det varit jag så hade jag planerat kattinskaffande i samband med semester och kollat av med barnens mamma om katten kan följa med dit tills den blivit större. En vuxen katt är ju vanligtvis inga som helst problem att ha boende i ladugård tillsammans med andra djur (om de går ihop med katter iofs). Jag tror att det är ett betydligt roligare kattliv än att vara instängd i en liten lägenhet.

Du får prata med din sambo. Har du tur så har han redan tänkt på allt och har en lösning klar. 

Och då straffar du katten som faktiskt är fullständigt oskyldig. Känns rättvist eller tycker du det?!

Det du säger stämmer inte ens lite och ingen vettig veterinär skulle kastrera katten innan 6 månader. Dom väger för lite och stygnen går ofta upp och då väller inälvor och allt ut och katten dör förstås. Bortsett från risken med att söva och operera så små katter då. Man ska inte operera kattungar. Dom ska vara 6 månader.

TS borde inte få ha katt förövrigt!

Men om du nu inte vill/kan ha katten hemma, och inte vill/kan avstyra att ni skaffar katt så borde du ha förmågan att omplacera katten (med eller utan resten av familjens vetskap) för kattens eget bästa.

Vad du skriver här låter som ren hämndlystnad. Du fick inte vara med och fatta beslutet om katten, därför tänker du straffa katten. Straffa sambon istället, det är hans fel att situationen har uppkommit. Felet och ansvaret ligger hos sambon, inte hos katten.

Usch, du låter inte som någon lämplig djurägare över huvud taget, TS. Tror inte någon av er är djurvänner faktiskt, om din sambo kan tänka sig att utsätta en katt för en sådan som dig.

Stallkatter har sällskap av varann och sällskap stor del av dagen då det oftast rör sig folk hela tiden i ett stall. Du beskriver ju att ni ska låta en ensam kattunge på 12 veckor bo ensam utan sällskap hela dagarna och varannan vecka vilket absolut inte är lämpligt.

Det känns som att du är sur och bitter över att inte fått vara med och bestämma och i stället för att vara vuxen och ta en diskussion med din partner väljer du att hämnas. På KATTUNGEN. Moget. Verkligen.

Det är klart att du inte ska behöva ta hand om en kattunge för att barnen vill ha en katt, det får pappan och barnen göra nu när det är de som tagit beslutet.

Däremot behöver du sluta hitta på ursäkter för att det är själva katten som är problemet.

Du har nyss flyttat till en bondgård med massor av djur trots att din mamma och syster är allergiker, så det är inte deras allergi som är problemet med katten.

Det är inte heller själva omhändertagandet av katten som är problem, eftersom du inte har några problem med att ta hand om de andra djuren.

Problemet är att du inte blev tillfrågad om en stor förändring i ditt eget hem.

Problemet är att din sambo inte behandlar dig som en familjemedlem utan som en utomstående.

Det är DÄR du behöver lägga krutet.

Det är ju ganska mycket psykopatvarning när man inte klarar av att känna empati för andra levande varelser ,och har personligen lite svårt för att förstå hur man kan hata nåt så litet och gulligt som en kattunge

Var faktiskt inte så jätte hej när min sambo flyttade in med sin katt,men det var som det var att på något sätt straffa katten var uteslutet

Nu går jag runt och bär på han jämnt =P han vill alltid upp i famnen och är faktiskt en väldigt snäll skötsam liten katt  . Jag har aldrig varit en kattmänniska men det vände ganska snabbt när jag gav det en chans

Om du inte vill ha med katten att göra lämna då bort han till nån som vill och straffa din sambo ,men är du en normalt funtad människa så ta inte avstånd och straffa en liten kattunge som kommer behöva sällskap värden är läskig när man är så liten