Tjejen vill ha öppen relation, inte jag
På individ nivå...
1. Att ligga runt oberört (om det är det man fantiserar om) innebär en antagelse om att sex är kallsinnigt och att det kan delas från resten av livet, känslor, motivation, värderingar.
Du kan avskilja det men inte utan kostnad. Priset du betalar är att du reducerar en människa till en oberörd njutning. Och att göra det till en vana med sex vilket är en djup upplevelse, att lära dig hur spiller förmodligen över i ditt övriga liv.
2. På samhälls nivå...
Samhället är mindre våldsamt när det är en kvinna per man.
När det är flera kvinnor per man så är det inte många kvinnor för varje man och därför många män med få eller utan kvinnor. Dessa män är inga glada män...
Om en eftertraktad man har många kvinnor så har inte kvinnorna mycket av honom. Så de etablerar ingen djup individuell relation med honom eftersom han är "utspridd". Detta är förmodligen inte tillfredställande psykologiskt, speciellt inte på lång sikt.
Monogama förhållande är det bästa för samhället som vi är medvetna om.
Poly gör män våldsammare, det ökar ojämnlikhet, det gör det omöjligt för kvinnor att ha en djup relation med män, det formar sex till någonting oberört som spiller över till resten av livet, det hindrar långsiktigt fördelsaktiga relationer. Det rubbar stabiliteten för barn.
1.
Att man för att man lever polyamoröst per definition har sex helt oberört köper jag inte. Jag lever förvisso inte polyamoröst men jag har tidigare i mitt liv som singel träffat flera personer samtidigt och klarat helt utmärkt att också emotionellt beröras av dessa människor. Sex för mig innebär en fördjupning av ett möte, inte något som jag hoppas att ett möte kommer att leda till. Livet är inte "how to get laid on spring break", förutom (kanske) när man är 19 år gammal.
2.
Var är studierna? Vart är forskningsresultaten? Var finns överhuvudtaget samhällena där människor i huvudsak lever polyamoröst?
Nu är vi förvisso off topic, vi pratar inte här om effekterna av ett allomfattande polyamoröst samhälle, där det är normen. Vi pratar om huruvida det går att leva som mono i ett poly-förhållande. Jag tycker förresten att det är ett ganska bra sätt att kalla det, mono- eller poly?
Det tycks mig som att vissa människor inte står ut med att leva i öppna förhållanden, medan vissa inte står ut med att inte göra det. Alltså verkar vi tala om någon slags läggning hos människor.
Det vore djärvt att hävda att poly/mono är kulturellt betingat, sålunda något förhastat att skrämma upp sig över någon idé om ett slags polyamoröst samhälle. Det är lite som att säga att världen inte skulle fungera ifall alla blev homosexuella, vilket ju iofs är lätt insett - samtidigt extremt orealistiskt och irrelevant kritik mot homosexuella människor. Samma sak gäller polyamori.