Vart på mvc idag för inskrivning, fick tid till nästa mvc i v 25 och även bokat rul, men fick inte rul förens 26/9 och det känns ju som en evighet dit! Hade ju helst velat komma in snart och se att allt står rätt till och bra till i magen:) annars såg övriga värden bra ut än så länge så vi kan ju hoppas att det försätter så och att jag slipper äta järntabletter :) hur mår ni andra?
Jobbigt med all väntan. Då jag är 35 fyllda så ska vi på KUB nästa vecka, gått in i vecka 13 då. Ska bli sååå skönt å veta att allt är OK. Kan inte slappna av förrän då. Illamåendet är lite bättre men varit heeelt sjukt trött senaste dagarna.
Jag får känsla på en tjej i magen men vi får se sen :) Har en av var sedan tidigare.
Min nästa tid är också för RUL (17/9) och sedan veckan efter till mvc igen. Mår finfint just nu, inget illamående kvar men är tröttheten är fortfarande kvar lite. Jag hoppas jag slipper järntabletter den här gången, kämpade med två om dagen andra halvan av förra graviditeten..
Ni som väntar 2-3 barnet, hur högt stog er livmoder i v13? Min är ca 4-5 cm under naveln redan... känns som den ligger högre än den borde vid denna veckan? Men kan ju vara för det är 3e barnet med?
Hur kan du känna var den ligger?
Min är i höjd med naveln och jag gick in i v.15 idag. Känns väldigt högt, men ska till bm på måndag så vår nog veta då
Jag var tjock sen innan och har inte gått upp något ännu, så ingen mage syns mer än innan, utan just bara livmodern jag känner. Min BM kommer att känna, och lyssna efter hjärtat, hade henne förra gången också, hon är underbar. Min lilla är född februari -17 och min stora november -09Jag har inte mått illa på ett tag, men vet inte om det har blivit bättre eller om jag bara lärt mig från förra gången (mådde illa till v.22 någonting då) att inte provocera utan tar det emot så äter jag inte.
Sen mår jag allmänt mycket bättre nu när det blivit svalare
Aah, spännande. Första graviditeten för mig och har letat lite men ännu inte hittat den eller vetat exakt vad jag ska leta efter...
Jag tycker inte det är så tätt, blir 2 år mellan dem. Jag fyller 35 i december och hade sagt att blir jag inte gravid innan dess så stänger vi bebisverkstaden, skyddar oss och är lyckliga med de två härliga ungar vi har. Har fått båda dem med läkarhjälp så detta lilla frö är livets gåva. Jag sa direkt att jag vill inte medicinera igen, vi har 2, jag är nöjd/tillfreds, men det finns utrymme i vårt liv för fler barn. Hade det inte blivit så är det inte omöjligt att vi tittat vidare på adoption, då vi båda tilltalas av tanken.
Är så ledsen nu.
Igår vid lunch (15+0) märkte jag extremt tunna vattniga flytningar som inte gav med sig och efter ett tag insåg jag att det måste vara fostervatten. Gynakuten ville inte ta emot oss pga att jag inte blödde eller hade ont men vi åkte in ändå och överdrev molvärken för att bli undersökta.
Bara lite fostervatten kvar så mina misstankar stämde - blev inlagda direkt.
Än är jag fortfarande gravid, och fostret rör sig och hjärtat slår, men prognosen är inte så god. Väldigt liten chans att hinnorna läker och vattnet fylls på på nytt... Varför varför varför :(